STOCKHOLM Arbetarna med lägst lön och inflytande på arbetsmarknaden vill ha stridbart fack, det konstaterar sociologen Johanna Palm i sin doktorsavhandling som nyligen lades fram vid Stockholms Universitet.  – Jag kan konstatera att lägre lön och mindre inflytande på arbetet är en stor delförklaring till skillnaderna, säger Johanna Palm

De arbetare som har lägst lön och lägst inflytande över sitt arbete är mer stridsbenägna, det konstaterar sociologen Johanna Palm i sin doktorsavhandling som nyligen lades fram vid Stockholms Universitet, något Arbetet skriver om.

– Arbetarklass, och det gäller anställda med både okvalificerade och kvalificerade jobb, är betydligt mer positiva till att facket tar till stridsåtgärder jämfört med akademiker. Jag kan konstatera att lägre lön och mindre inflytande på arbetet är en stor delförklaring till skillnaderna, säger Johanna Palm till tidningen Arbetet.

Palm kan även skönja skillnader i stridsbenägenhet mellan könen, där kvinnor efterfrågar mer stridbara fack än vad män gör. Det finns även skillnader mellan offentlig och privat sektor, där arbetarna i offentlig sektor vill se mer stridbara fack än arbetarna i privat sektor.

Skillnaden mellan könens stridsbenägenhet på arbetsmarknaden härleder Palm till att kvinnor oftast har lägre lön än män.

Även unga på arbetsmarknaden är mer positiva till fackliga stridsåtgärder än vad äldre är. Det samtidigt som unga ofta väljer bort medlemskap i fackförbunden.

Enligt Palm har det med ungas position i produktionen att göra.

– Många unga saknar en fast position på arbetsmarknaden. De går in i arbetaryrken på tillfälliga anställningar och då tar det emot att gå med när det kostar pengar. Många som tjänar lite prioriterar nog a-kassan istället.