Idag tillåts utländsk finansiering av politiska partier. Något som aktualiseras när ett parti som förespråkar politisk islam etablerar sig i Sverige. Ett parti som flörtar med islamister och har försvarat en skola som kopplats till terrorsekten IS – och försöker ta in pengar från utlandet. Genom att stoppa utländska intressen från att sponsra kampanjer kan Sverige ta ett viktigt steg mot att värna demokratin, skriver Edward Nordén och Mons Krabbe, Medborgerlig Samling.

Är det problematiskt med ett muslimskt parti som förespråkar politisk islam i Sverige? Det finns två svar. I en normal tillvaro i ett normalt demokratiskt västland så är svaret nej.

Västerländska värderingar om demokrati skapar frihet och fungerande samhällen som islamister siktar på att strypa så fort de kan.

Ett parti i Sverige, som flörtar med dessa islamister, vilka försvarar en skola som av säkerhetstjänsten kopplas ihop med terrorsekten IS, med hederskultur och religiösa föreställningar som krockar med flertalet demokratiska rättigheter torde vara chanslöst.

Ett parti som vill kvotera efter ras och etnicitet – till och med för ett yrkesliv inom Polismyndigheten och Säpo.

Har ett sådant parti några möjligheter att få stöd i Sverige? Ett land som premierar jämställdhet mellan könen, lika rättigheter, separation mellan kyrka och stat, religionsfrihet, yttrandefrihet och ett konfliktfritt samspel mellan grupper. Svaret är nej, de har ingen chans i ett sådant samhälle.

Problemet är dock att Sverige inte längre är ett sådant samhälle. De nämnda värdena är numera rubbade och ur balans. Vi har inte längre lika rättigheter, när islamister gynnas av staten på bekostnad av demokratiska krafter. Vi har inte yttrandefrihet när islam och islamister skyddas från kritik med hjälp av den missbrukade lagen om hets mot folkgrupp eller när hot om våld upphäver den.

Så här skapas splittring och alienation och så här tiltas spelbordet till fördel för islamister och till nackdel för de sekulariserade krafterna i samhället. På grund av detta förhållande växer stödet för salafism och islamism bland Sveriges muslimer. På grund av detta förhållande måste svaret på frågan om huruvida ett islamistiskt parti är problematiskt i dagens Sverige, vara: JA!

Det nya partiet Nyans är ett sådant parti som ställer upp i mer än 20 kommuner och i 7 regioner. Stockholm, Västra Götaland, Skåne och Östergötland är exempel. Ett islamistiskt parti som nu gör bedömningen att det finns ett tillräckligt stort underlag av muslimer i Sverige som föredrar identitetspolitik och politisk islam framför våra vanliga värderingar om demokrati.

Partiledaren Mikail Yüksel uteslöts ur Centerpartiet när det blev tillräckligt offentligt känt att han hade haft samröre med islamofascistiska Grå Vargarna. En extrem turkisk organisation som anklagas för mord av mer än 600 oliktänkande och som förbjöds i Frankrike förra året. Turkiet, en stat som blivit allt mindre demokratisk och allt mer islamistisk, ägnar sig också åt att påverka och influera genom landsmän i exil.

Likt flertalet andra extremistiska grupper så finner man medlemmar som lever, och verkar, i Sverige. I den svenska debatten med sin aldrig sinande naivitet kan man aldrig förebygga problem utan måste invänta problemen. När problemen sedan växt sig så stora att ingen längre kan förneka dem kan man ta sig an dem. Oftast är det då för sent att lösa dem på ett bra sätt.

Att människor delar in sig utifrån sin religiösa gemenskap är varken nytt eller anmärkningsvärt. Men att i Sverige, år 2021, ha ett renodlat muslimskt parti kommer knappast att förbättra dagens alltmer fragila samexistens. Nyligen gick Yüksel ut i den turkiska tidningen Yeni Şafak för att berätta om partiet och söka donationer. Yeni Safak är en konservativ, islamistisk turkisk dagstidning känd för sitt stöd från president Recep Tayyip Erdoğan och AKP.

Tidningens nära relation med den turkiska regeringen är väl känd även i exil-turkiska kretsar. Här har vi alltså ett svenskt islamiskt parti – med kända kopplingar till turkiska islamister vid makten – som önskar få hjälp med finansieringen för att komma in i svenska kommuner, landsting och riksdag.

Detta är en bra deal för en regim som ägnar sig åt påverkansarbete och informationsinhämtning att finansiera ett parti som kommer in på kommuners, regioners och riksdagens insida. I dessa tider med vilda debatter om rysk och kinesisk påverkan på val i, vare sig sant eller inte, borde sånt här väcka uppmärksamhet. Men det gör det inte.

En seriös diskussion om huruvida framtiden håller utländsk islamistisk påverkan på våra samhällen behövs.

Dels i form av formandet av islam och muslimer i vårt land – inte bara genom samfund och så kallade ”kulturföreningar” – utan även genom sponsrandet av partier som riktar sig mot muslimer i syfte att underblåsa säridentiteter och vidga den civilisationsbaserade konfliktlinjen som löper genom samhället. Uppenbarligen eftersträvar inte alla muslimer i Sverige ett islamistiskt parti. Definitivt inte minoriteter som skyr islamismen och dess destruktiva påverkan på de samhällen de flytt från och de områden de påverkar i Sverige. Men tillräckligt många muslimer i Sverige hyser islamistiska värderingar för att ett sådant parti skulle kunna bli en faktor i svensk politik i framtiden.

Så, är detta en bra deal för Sverige? Man får vara inskränkt och naiv bortom all rimlighet för att svara ja på den frågan. De enda som är positiva till partiet Nyans inträde i partipolitiken är islamister, identitetspolitiker och de på den motsatta sidan som resonerar att detta är vad som krävs för att få folk att inse hur illa det har gått.

Kanske är det nödvändigt med ett islamistiskt parti i din kommun för att skapa en debatt om hur skevt resultatet av de senaste 20 årens politik har blivit? Men i verkligheten så är det ett sorgligt kvitto på hur långväga bort från religiös dogmatik, segregation, politisk islam, kulturkrockar och förtroendekris vi är. För att inte tala om den löjeväckande ängslighet som ger oss allt djupare problem på allt längre sikt.

Så vad ska vi göra? Att förbjuda partier är en farlig väg att gå. Det riskerar att skapa gummilagar, som vänstern redan drömmer om, som kan användas till att stänga ner fullständigt legitima partier baserat på märkliga definitioner av ”demokratisk”, vilka vi har sett mångfaldiga exempel på i samhällsdebatten redan. Gränser behöver dock på sikt dras och den ska i så fall dras vid en punkt som är otvetydig och bortom diskussion. Såsom vid verksamhet som syftar till att omkullkasta själva demokratin som sådan, syftandes på principer som att medborgarna väljer sina representanter och att människan och inte Gud skapar våra lagar.

Det vi dock kan göra, här och nu, är att fortast möjligt lagstifta för att stoppa utländsk påverkan på vårt demokratiska system. För att vara mer exakt, lagstifta för att stoppa utländsk finansiering av partier, föreningar och andra organisationer som verkar politiskt eller syftar till att påverka samhällsopinionen.

Det borde vara en självklarhet att Sveriges politiska utveckling ska påverkas av och beslutas om, av svenska medborgare endast, men detta är uppenbarligen inte en självklarhet för dem som sitter i riksdagen idag.

De politiker som tillåtit dagens problem att växa okontrollerat kan inte lösa dem, så låt oss ersätta dem.