UPPSALA Efter en kräftskiva på söndagen bloggade Centerpartiets kommunalråd i Uppsala, Stefan Hanna, om sin syn på Sveriges migrationspolitik som han jämförde med cancer. – Om man har cancer gäller det att först fatta att man har det och sen måste man vidta åtgärder för att lösa problemen, säger Hanna till Nyheter Idag.

Under söndagen var Centerpartiets kommunalråd Stefan Hanna på kräftskiva och valde sedan att blogga om kräftor och dess latinska namn cancer. Då kom han genast in på ämnet migrationspolitik och gjorde en jämförelse som nu väcker starka reaktioner i sociala medier.

”Sveriges misslyckade integrationspolitik och en extremt ansträngd migrationspolitik kan jämföras med en cancer. Sverige är sjukt, allvarligt sjukt, och problemen har tillåtits att sprida sig och påverkar allt fler delar av samhället på ett socialt och ekonomiskt ohållbart sätt”, skriver Hanna i sin blogg.

Nyheter Idag har talat med Stefan Hanna på måndagsmorgonen och han utvecklar sitt resonemang om sin jämförelse mellan migrationspolitik och cancer. Han betonar att det inte är invandrare han jämför med den livsfarliga sjukdomen, utan hur politiken som rör migration och dess effekter påverkar samhället. Men samtidigt kopplar Stefan Hanna en rad olika samhällsproblem till migrationspolitiken.

– Jag har sagt att vi har en misslyckad migrationspolitik och att den har sett till så att vi har ordentliga bekymmer, bland annat när det gäller skolresultat, bostadsförsörjning, arbetslösheten bland dem som är lågutbildade och nysvenskar och vi har en organiserad brottslighet som växer så det knakar. Det är varianter av cancer.

Hanna varnar för att om man inte gör något åt de problemen som han räknar upp så kommer de bara att växa och bli större och större, betonar han i telefonen. Precis som cancer växer i en människokropp.

– Om man har cancer gäller det att först fatta att man har det och sen måste man vidta åtgärder för att lösa problemen.

Vilka åtgärder tycker du man ska göra?

– Jag tycker att Centerpartiet har många bra förslag. Men Centerpartiet bestämmer ju inte i Sverige, nu är vi dessutom i opposition. Men jag anser till exempel att vi måste reformera arbetsmarknaden, göra stora ändringar i lagen om anställningsskydd. Jag anser att minimilönen måste kunna sänkas för att göra det möjligt för fler att skapa enkla jobb som gör att de som har ofullständiga gymnasieutbildningar eller som kommer som nysvenskar, att det finns de här enkla arbetsuppgifterna som gör att man kan inkluderas och gå mot självförsörjning i betydligt högre grad än idag.

En annan fråga som Stefan Hanna adresserar är bostadsbristen som blir allt mer akut i flera delar av Sverige. Där beklagar han sig såväl över förra regeringen, där hans eget parti ingick, såväl som mot nuvarande rödgröna styre.

– Jag anser även att man måste ta tag i bostadsfrågan. Det går inte ha alla de här kraven som man har idag. Men det händer ju inte. Det händer ju inte!, säger en upprörd Stefan Hanna i telefonen och fortsätter.

– Det hände inte under Alliansregeringen i tillräckligt utsträckning och det händer inte nu. Det är inte okej!

Du skriver också ”en extremt ansträngd migrationspolitik”. Tycker du volymerna bör förändras vad gäller migrationen?

– Ja, jag har varit tydlig om att jag anser att man måste, i det läget som är, så måste man faktiskt se till att de regelverk vi har när det gäller anhöriginvandring, där det krävs självförsörjningsgrad. Jag har varit väldigt tydlig med att jag anser att, tills vi kan få en integration som fungerar bättre så måste man tillämpa de regelverk som vi har. Det är det ena, och det andra är att harmonisera mot övriga Europa.

– Det är inte rimligt att tro att de andra Europeiska länderna, förutom Tyskland, när de inte tar något eller väldigt lite ansvar för den fruktansvärda flyktingsituationen som är, ja då får vi se till att anpassa oss så vi inte går under helt enkelt, under det här trycket med en misslyckad integrationspolitik.

Vad får du för respons i Centerpartiet för din linje?

– Det varierar. Vi som är ute i kommunerna som är pragmatiska, vi ser ju. Om man är ute i verkligheten så ser man ju utmaningarna vi har. Man sitter på sina höga hästar och är idealistisk på riksnivå och många saknar dessutom praktisk erfarenhet från en annan verklighet än den politiska.