GÖTEBORG En bristande polisutredning blev busschaufförens fall. Övervakningsfilm som inte inhämtades i tid, vittnen som aldrig identifierades, föremål som aldrig skickades på undersökning hos NFC och en ovilja att ställa svåra frågor vid barnförhören ledde till att han nu döms för ett brott som kanske aldrig ens har inträffat.

Vad som egentligen hände den 22 januari 2018 kommer vi kanske aldrig att få veta. Den då 12-årige Ahmad påstår att han och några kamrater på väg hem från fotbollsträningen störde och förde liv på bussen så att chauffören beslöt att de fick gå av. Enligt Ahmad hann han inte ut ordentligt innan dörren slog igen och han fastnade med armen varpå bussen körde iväg och släpade honom drygt två kilometer till Angereds centrum.

Busschaffören hävdar å sin sida att Ahmad och hans vänner aldrig blev avkastade. Dock skall Ahmad ha skadat armen när han försökte hindra bussdörren från att gå igen. Sedan skall han ha suttit inne i bussen resten av vägen.

Läs mer: Släpades Ahmad efter bussen? – En granskning av det omöjliga brottet

Läs mer: Inga som helst bevis för att Ahmad släpades efter bussen – chauffören frias

Läs mer: Hovrätten prövar ”bussläpningen” i Göteborg

I april friades busschauffören helt i tingsrätten med motiveringen att även om pojkarna framstod som trovärdiga saknades det stödbevisning, och inte minst framstod Ahmads skor inte som särskilt slitna. I domen står ”att undersidan på [Ahmads] skor knappt uppvisat några nötningsskador, trots att [Ahmad] påstått att han kanat på skorna i 2,3 kilometer vid sidan av bussen, innebär sammanfattningsvis att det inte kan anses visat i målet att det har gått till på det sätt som åklagaren har påstått i gärningsbeskrivningen.”

Tingsrätten landade i slutsatsen att det ”inte kunde uteslutas att det kan ha gått till på något annat sätt än det sätt som [pojkarna] har beskrivit och som åklagaren påstått.”

Nytt besked i hovrätten

Hovrätten utgick från samma bevisning som tingsrätten och skriver i domen att ”Hovrätten anser i likhet med tingsrätten att [pojkarna] alla har gett ett trovärdigt intryck och att deras berättelser vid barnförhör under förundersökningen får stöd i det som [fotbollstränaren] och [Ahmads far] har uppgett om hur de tre killarna uppträdde, och vad de berättade, direkt efter händelsen.”

Pojkarnas berättelse innehåller dock en hel del svårförklariga bitar, som att de två pojkar som klivit av bussen sedan fick lift med en bil till Angereds centrum. Bilföraren – som aldrig har identifierats eller klivit fram – skall enligt barnens vittnesmål ha sett att Ahmad hängde efter bussen, men istället för att exempelvis tuta och lägga sig framför bussen för att stoppa den skall han ha valt att ta en genväg till centrum och lämnade därmed Ahmad utan uppsikt.

Att berättelsen fått stöd av fotbollstränaren och Ahmads far stämmer bara delvis. I förhör uppger exempelvis fotbollstränaren att pojkarna direkt efter händelsen uppgett att det var andra ungdomar på bussen som bråkat, en uppgift som pojkarna själva inte nämner när de blir förhörda några veckor senare. Likaså uppger Ahmads far vid ett tillfälle att sonen blivit av med sin telefon vid händelsen, något som inte nämns i någon annan del av utredningen.

Skornas skick – en oväntad tvistefråga

Busschafförens advokat, Ralph Ekman, anser inte heller att pojkarnas historia är trovärdig och nämner själv skorna som det främsta exemplet.

I förhör beskriver Ahmad och en av hans kompisar att skorna var söndertrasade, och kompisen lägger till att Ahmad började blöda. Ahmad och hans kläder undersöktes dock i direkt anslutning till den påstådda händelsen och uppvisade inte alls dessa skador. Skorna var något slitna, men knappast söndertrasade.

Ahmads skor efter händelsen.

Till skillnad från tingsrätten menar dock hovrätten att skornas skick varken tyder på det ena eller det andra.

”Enligt hovrättens mening går det inte heller att dra några säkra slutsatser av de bilder på [Ahmads] skor som har åberopats i målet. Någon teknisk undersökning av skorna har inte genomförts. Det finns skador på skorna och de är slitna, både på ovansidorna och sulorna. Huruvida nötningen av sulorna är nämnvärda eller inte går inte att bedöma. Skornas skick talar varken för eller mot det åtalade händelseförloppet.”

Försvarsadvokaten förvånad över domen

Busschaufförens försvarsadvokat ger inte mycket för hovrättens resonemang.

– Det är helt fel. Det finns inte tillräcklig bevisning att han gjort sig skyldig till detta. Tingsrättens dom borde ha fastställts, säger Ralph Ekman till Nyheter Idag.

Övervägde du själv att göra något test angående skorna, kanske släpa ett par skor efter en bil några kilometer för att se hur slitna de skulle bli?

– Nej, det är så självklart, och det accepterade tingsrätten också.

Tänker ni överklaga domen?

–Jag utgår från det, men vi får se om vi får prövningstillstånd, avlutar Ekman.

Villkorlig dom och böter

Busschauffören fälls mot sitt nekande för vållande till kroppskada och döms nu till villkorlig dom och dagsböter om totalt 27 000 kronor. Han skall även betala ett skadestånd om 3000 kronor till Ahmad – inte de drygt 26 000 kronor han krävt – samt 30 000 kronor till staten för rättegångskostnaderna i tings- och hovrätt.