Hur kan tänderna skydda dig från utbrändhet? Evolutionen ger oss viktiga ledtrådar. Käkarna var från början ett pumpande organ, som hjärtat. När de utvecklades för 400 miljoner år sen levde allt liv i havet. Under evolutionens gång hamnade hjärtat i bröstkorgen och käkarna i huvudet. Som embryon går vi igenom evolutionen i ultrarapid. I den tidiga fosterutvecklingen är hjärtat och käken två likadana veck intill varandra. Vid vecka fem börjar de skilja sig åt. Båda delarna är livsviktiga för oss. Käkarna ser till så att vi får i oss näring och hjärtat pumpar runt näringen i kroppen. 

Käkarna utvecklades alltså från fiskarnas gälar för en halv miljard år sedan. Gälarna fungerar som filter som samlar in mikrobakterier och plankton och silar ut vatten. Men det började dyka upp större ätbara saker i vattnet. Då bröt sig ett par gälar loss med evolutionens hjälp, hamnade längre fram i ansiktet och blev kraftigare. De kom att bilda den första munnen. Trettio miljoner år senare hade den moderna käkfisken utvecklats. Den kunde tugga sönder maten och även ge sina fiender rejäla skador om den var på hugget.

Många har idag problem med käkarna. Ur ett evolutionärt perspektiv är det litet konstigt, eftersom käkarna är så vältestade. Några hundra miljoner år av trial-and-error brukar skapa robusta konstruktioner, närmast felfria. Våra kusiner aporna och de andra vilda däggdjuren har käkar som bara tuggar och går, timme efter timme, dag ut och dag in. De uppvisar inga tecken på käksmärta, de har ingen karies och deras tandrader är jämna. Så problemet ligger troligtvis inte i konstruktionen av käkarna utan i bristande användning, träning och underhåll.

Läs mer på www.jawpeer.se