”Låt monarken ta sin rättmätiga plats som spjutspets för den svenska staten. I en utökad kunglig makt finns mycket att vinna, inte bara återupprättandet av bortglömda traditioner utan även en ökad stabilitet och ett starkare kulturellt band mellan folk, stat och Gud” skriver Henric Colliander, ordförande för Konservativa Förbundet, och Elias Norgren, redaktör för Konservativ Debatt, i en replik på en debattartikel från S-studenter. 

Det är välkänt att socialdemokratin gillar att kröna sina högstbjudande oligarker, men det är inte så kungahuset bör behandlas. Till skillnad från de progressiva krafter — marknadsliberala eller socialistiska — som är skyldiga till så mycket förödelse i vårt land anser vi att monarkin mår bäst av att inte rubbas av den klåfingriga samtiden.

Man ska inte riva ner ett staket om man inte förstår varför det sattes upp till att börja med. Detta är faktiskt precis vad den sosse-framtagna grundlagen som antogs 1974 gjorde. Det är därför monarkin i dagsläget kan lämna mycket att önska.

Historiskt har monarken varit garanten för allmogen mot den besuttna adelns skadliga intressen, vilket idag närmast kan jämföras med den etablerade politikerklassen.

Vi instämmer med S-studenter att privatiseringarna av välfärden inte alltid har givit det önskade resultatet. Vi önskar också göra gemensam sak med den adel som svärtat ner vårt tidigare välfungerande land. Men istället för att vanställa vårt kulturarv efter några rotlösa republikaners tycke borde vi förstärka det, och återupprätta monarkins traditionella roll i Sverige.

Det var mycket som gick fel under 1970-talets skräckdecennium, och en av de sakerna var avskaffandet av de privilegier som naturligt tillfallit kungamakten.

I grunden är det därför Sverige har låtits förfalla, för att det har varit lämnat i händerna på påstått folkvalda politiker som inte vetat när de borde ha hållit sina korvfingrar borta från nationella institutioner, däribland vår välfärd.

Sverige befinner sig idag i ett liknande scenario man gjorde innan Gustav III genomförde sin oblodiga statskupp. Landet styrs av bråkiga, bångstyriga byråkrater och politiker som inte sällan har särintressen som inte rimmar väl med Sveriges bästa. Hattar och mössor, moderater och sossar, kärt barn har många namn, och dessa barn har med sin egoism och sitt kortsiktiga tänkande lett Sverige till fördärvet.

Vi ser därför nödvändigheten i att återgälda konungen makten att bli mer än en tandlös representant för Sverige. Att bli en fullvärdig regent. Torekovskompromissen rånade inte bara kungen på makten. Den gröpte även ur århundraden av etablerad tradition och bestal även Sverige av sin statschef.

Låt monarken ta sin rättmätiga plats som spjutspets för den svenska staten. I en utökad kunglig makt finns mycket att vinna, inte bara återupprättandet av bortglömda traditioner utan även en ökad stabilitet och ett starkare kulturellt band mellan folk, stat och Gud.