KRÖNIKA Att polisens insats under terrorattentatet i Stockholm den 7 april blev så framgångsrik beror inte på Dan Eliasson – utan tvärtom. Det är faktiskt trots Dan Eliassons katastrofala omorganisation som polisarbetet fungerat. Ändå slår sig Eliasson för bröstet och får i Dagens Nyheter stå oemotsagd när han tar åt sig äran av polisens effektivitet. Kritik mot Eliassons PR-maskineri framförs nu från flera håll, bland annat från polisinspektör Lisa Reventberg. Här ger Peter Springare Lisa Reventberg rätt.

Den förmåga som visades upp i samband med terrorattentatet på Drottninggatan var ingen överraskning för oss inom polisen. Allmänheten var med all rätt imponerad och formligen dränkte polisen med kärlek.

Politiker, allmänhet och andra iakttagare hyllade poliserna för deras mod och beslutsamhet. Man uttryckte bland annat beundran för att poliserna gick mot den brottsliga scenen, när offer, drabbade och andra sprang för att rädda livet. Vi kunde se blicken hos flera av de poliser som initialt säkrade upp brottsplatsen och kvarteren runt omkring. Jag kan garantera att om ytterligare våldsamheter skulle blossat upp, skulle dessa ha bekämpats med full kraft. Vi fick bevittna skickligt och konsekvent polisarbete under professionell ledning. En terrorattack med skadade och döda är något som dessa poliser och befäl tränat på oändliga gånger.

Att polisinsatsen blev effektiv är alltså inte Dan Eliassons och hans omorganisations förtjänst, hur mycket han än nu slår sig för bröstet och tar åt sig äran. Det är bedrövligt att han utnyttjar händelsen för att plocka politiska poänger och få det att framstå som om framgången på något sätt är hans förtjänst. I själva verket är det tvärtom: Anledningen till att polisens insats fungerade så bra är just avsaknaden av all påverkan från den nya polisorganisationen, och avsaknaden av den i övrigt utspridda sociala experimentverkstad, som präglar polisverksamheten. Det är istället tack vare att denna verksamhet leds av kompetenta och erfarna poliser som den fungerat effektivt och ändamålsenligt, och inte av polischefer som enbart är till för att bekräfta en önskad politisk agenda.

Läs också [Extern länk]: ”Osmakligt av rikspolischefen att utnyttja terrorattacken i eget syfte”

För en gångs skull fick polisen agera och fungera som poliser ska. Att vinna respekt och få förtroende är inget som sker per automatik genom en uniform, utan det är något man får och förtjänar genom sitt ansvarsfulla och kompetenta agerande.

Polisens agerande på Drottninggatan i Stockholm ingav djup respekt och starkt förtroende hos den breda allmänheten. Den förde också med sig ett brett trygghetsskapande. Allt på grund av att svensk polis för en gång skull agerade och fungerade som poliser. Slutsatserna blir uppenbara: Allmänheten vill ha poliser som agerar som poliser, och inte som avväpnade kuratorer som tramsar runt med samtalsterapi och andra märkliga dialogprojekt.

Att poliser får använda sig av sin auktoritet är också lösningen på de utbredda problemen inom ingripandeverksamhet och inte minst utredningsverksamhet. Om polisverksamheten fick ledas professionellt skulle det vardagliga arbetet med ordningshållning och utredningsverksamhet hålla lika hög klass, som agerandet vid terrorattentatet på Drottninggatan.

Det måste bli ett slut med experimenterandet med polisverksamheten. Polisen behöver hitta sin identitet igen och koncentrera sig på sitt uppdrag, nämligen att bedriva polisverksamhet. Det är detta Dan Eliasson borde fokusera på. Den enkla lösningen är att polisen ska få vara polis. Då finns mycket goda möjligheter att skapa trygghet och säkerhet i alla delar av samhället, även i utanförskapsområden.