SVERIGE En femtonårig flicka giftes bort mot sin vilja, och även om rätten konstaterar hon är pressad av sin kultur att gå med på det, kan ingen individ dömas för äktenskapstvång.

Under hösten 2015 kom den då 14- eller 15-åriga flickan Zarah som ensamkommande ungdom till Sverige från Iran tillsammans med sin 22 år äldre bror och dennes familj. De placerades på asylboendet Continental Inn i Åre. Den 7 april ingick hon en ”äktenskapsliknande förbindelse”, som det kallas i den dom som avkunnades i Östersunds tingsrätt för två veckor sedan, vilket firades med en stor fest på asylboendet. Dagen därpå hämtades hon av socialtjänsten och fördes till ettt skyddat boende. Tre personer blev åtalade för äktenskapstvång, men friades i tingsrätten då tvånget inte kunde bevisas.

Familjen härstammar från Afghanistan, men antingen växte Zarah upp i Iran eller föddes hon där. I vilket fall tillhör de den afghanska kulturen, och de är medborgare i Afghanistan.

I ett polisförhör uttalar sig docenten i rättssociologi Astrid Schlytter allmänt om hederskulturen och om hur dessa värderingar förändras, eller snarare inte förändras, för att personer kommer till Sverige.

– Jag har precis läst en intervju med några unga män som fortfarande inte fått uppehållstillstånd, de liksom svarar det som de tror att vi vill höra men sedan så kommer man till ’vad är en bra kvinna?’, och då är det så att de tycker att en kvinna som bär slöja – det är en bra kvinna, en kvinna som underordnar sig sin bror är en bra kvinna, svenska kvinnor är inte bra, svenska män är heller inte bra utan de är som kvinnor ungefär, säger Schlytter.

Zarahs gode man berättar i polisförhör att Zarah som ensamkommande egentligen borde ha placerats på HVB-hem, bland jämnåriga, och att hon presenterade detta förslag för Zarah, som skall ha varit positiv till det. Hennes bror vägrade dock, eftersom det fanns pojkar på hemmet. Zarah fick endast flytta om det enbart var flickor på det nya boendet.

Ur förhören växer en bild fram av hur Zarah trakasserades på asylboendet och utsattes för skvaller och ogillande omdömen för att hon setts prata med pojkar. En lösning på problemet skall ha varit att hon gifte sig, för då skulle pojkarna lämna henne ifred, och familjens rykte återupprättas. En vän till familjen, en afghansk kvinna som också bodde på asylboendet, skall ha rekommenderat sin halvbror som bodde i Italien, en afghan född i Iran, som lämplig make. Han är tio år äldre än Zarah.

Exakt vad som sedan hände är oklart. Enligt Zarah var det en kombination av att vilja slippa den påfrestande miljön på asylboendet, och press från släkten som gjorde att hon accepterade giftermålet. Enligt dem som misstänktes för äktenskapstvång var det istället helt upp till Zarah att bestämma.

Zarahs släktingar tog emot 1000 euro för flickan, samt 1000 euro för omkostnader och skulle få ytterligare 1000 euro efter giftermålet. Den 7 april 2016 skedde en ceremoni på asylboendet där Zarah och hennes tilltänkte ”förlovade” sig. Enligt afghansk kultur är detta dock närmast att likställa med ett giftermål, och vid ceremonin deltog, via telefon, en mulla i Iran för att göra förbindelsen giltig. Det hölls också en fest för att fira förbindelsen.

Personalen på asylboendet säger sig i polisförhör ha varit ovetande om vad som hänt tills socialtjänsten, efter tips från migrationsverket, grep in och förde bort Zarah från boendet. Zarahs gode man var vid tillfället på semester och kände inte till något om saken innan hon meddelades om socialtjänstens ingripande.

Socialtjänsten tog Zarah till ett skyddat boende i Uppsala, men enligt Zarah söktes hon där upp av personer som kände till hennes adress och hennes nya namn. Det finns bilder från en övervakningskamera som visar dessa två män. Hon säger sig inte veta vem som har skvallrat om var hon befinner sig, men är säker på att de som sökt upp henne kommer från brudgummens familj. Brudgummen skall även ha hotat henne via telefon.

– Han sa att får han tag i mig med sina händer så kommer han inte låta mig gå levande, berättar Zarah i polisförhör.

Östersunds tingsrätt konstaterar i domen att Zarah stått i beroendeställning till sin bror och dennes familj, och att hon befunnit sig i en utsatt situation. Det kan dock inte bevisas att de tilltalade utnyttjat hennes situation för att förmå henne att ingå äktenskapet. Därför frias de. Att det utifrån kulturella skäl funnits krav på henne att gifta sig kan inte beaktas eftersom straffansvar är personligt.

Zarahs giftermål har upplösts, och pengarna har enligt de tilltalade betalats tillbaka till brudgummen.

+PLUS: ”Hon ska blöda”: Expert på hederskultur frågas ut i polisens förundersökning