I fredags vaknade vi till ett inslag på Ekot om att kvinnomisshandlare fortsätter att misshandla sina offer efter att fängelsedom avkunnats. Orsaken är platsbrist på anstalterna och i inslaget berättas att stressen över att förövaren är fri gjort att vissa kvinnor valt att gå tillbaka till relationen eftersom de upplever att de har lite större kontroll över våldet då.

Tydligare än så här kan inte haveriet i svensk politik illustreras. Staten misslyckas med en av sina absoluta kärnuppgifter, att skydda medborgare från brott. I detta fall är det extra graverande eftersom dom har avkunnats och de dömda förblir på fri fot på grund av platsbrist.

Samtidigt slösas skattepengar bort. I vissa fall till rent trams och i andra fall till sånt staten inte bör ägna sig åt. Låt oss ge några exempel. Myndigheten för stöd till trossamfund betalade under 2021 ut ca 105 miljoner kronor till religiösa samfund i Sverige. Detta är något som borde finansieras helt av civilsamhället och inte av staten. I projektet ”Trollsyn i hjärtemarkerna” spenderas 4,5 miljoner kronor på rent flum – även om det kallas för forskning.

Exemplen är många. Ordspråket “Många bäckar små gör en stor å” är synnerligen lämpat för att beskriva hur sånt som “inte kostar så mycket” hindrar att man fokuserar på det som är viktigt. I sammanhanget kan även nämnas finansieringen av biståndet där Sida förfogar över omkring 40 miljarder kronor under 2022. Det kan sättas i relation till statsbudgeten där rättsväsendets kostnader under 2022 väntas uppgå till 62 miljarder kronor.

Frågan förtjänar dock inte bara att ses i relation till skatteslöseri utan även ur ett jämställdhetsperspektiv, då Sverige håller en synnerligen hög profil i jämställdhetsfrågor. Det finns inte många hörn av samhället som inte petas på: Föräldraförsäkringen ska kvoteras så att inte föräldrarna delar på dagarna på ett “ojämställt” sätt, på tekniska högskoleutbildningar jobbar man stenhårt med att öka andelen kvinnliga studenter och på Göteborgs Stads hemsida kan man läsa om hur man mäter vissa nyckeltal såsom könsfördelning i olika yrkesgrupper, andel kvinnor av Göteborgs Stads högre chefer och hur många föräldradagar männen har tagit ut. Man tar sig för pannan.

Medborgerlig Samling vill göra precis tvärtom. Kvoteringen av föräldraförsäkringen ska bort, det är familjerna som bäst avgör hur man delar på föräldradagarna. Besattheten av att “mäta kön” som pågår inom alltför många kommuner och myndigheter, måste upphöra. Att klåfingrigt försöka styra unga människors utbildningsval för att till varje pris ha 50 % av vardera könet på alla utbildningar är auktoritärt. Det är inget som passar i ett liberalt samhälle och det har heller ingenting med verklig jämställdhet att göra.

Verklig jämställdhet handlar om att både kvinnor och män ska kunna forma sina liv i frihet på lika villkor. Den yttersta formen av frihetsinskränkning är att bli berövad sin trygghet genom våld eller hot om våld och detta ska bekämpas med rättsstatens alla medel. Då duger det inte att resurserna inte räcker till detta utan istället slösas bort på trams.

Vi vill istället satsa mer pengar på polisen och rättsväsendet och se till att vi har det antal fängelseplatser som krävs för att kunna låsa in de som ägnar sig åt misshandel och hot om våld. Länge.