MED: De politiker som skapat dagens problem kommer aldrig kunna lösa dem
Det är tacksamt för både de borgerliga partierna och Socialdemokraterna att kunna skylla dagens extrema migrationspolitik på ett litet 5-procentsparti, Miljöpartiet. Självklart är det inte sant. Både S och Allianspartierna var i högsta grad aktiva och genomförde den destruktiva migrationspolitik som Sverige nu får skörda frukterna av, skriver Anna Jung och Edward Nordén, Medborgerlig Samling.
Hur kan lilla Miljöpartiet diktera Sveriges migrationspolitik?
Ett vanligt förekommande påstående som ökar i takt med att de politiska förhandlingarna om migrationspolitiken intensifieras. Det är naturligtvis inte så att ett parti på fem procent dikterat svensk migrations- och integrationspolitik.
Det är däremot så att det är väldigt praktiskt att låta Miljöpartiet stå kvar med den verklighetsfrånvända dumstruten när de katastrofalt dåliga resultaten knappt går att missa längre. Men Miljöpartiet har inte dikterat någonting. De övriga riksdagspartierna, förutom SD, har delat Miljöpartiets resonemang, argument och synsätt.
Från höger till vänster, rödgröna till Allians, så genomdrev man en närmast okontrollerad migration trots att de reella utsikterna att klara både utmaningar och problem var obefintliga.
Ytterst få svenskar vill ha en stor asylinvandring. Det genomdrevs eftersom vår representativa demokrati ger politiker rätt att genomföra politiska åtgärder utan folkligt stöd om befolkningen röstat fram dem. Ett missbruk av den representativa demokratin i vår mening.
Alltså, sju av åtta partier genomdrev en stor migration som saknade ett stöd hos majoriteten. Ett enormt svek.
För många av oss borgerliga som inte kände oss hemma i SD, och som till slut inte kunde känna förtroende för de fyra borgerliga partierna så kom Medborgerlig Samling som ett efterlängtat alternativ.
Ett högerparti med liberalkonservativ bakgrund som inte var diagonalt parkerade i det parallelluniversum som de politiskt korrekta borgerliga partierna var. Borgerliga partier som accepterat det socialdemokratiska problemformuleringsprivilegiet.
Vi var många som närmast slet vårt hår över resonemang om att stor och snabb inflyttning till välfärdssamhällen från konfliktländer med utbredd analfabetism inte skulle kräva någon större planering eller diskussion.
Vi skulle istället bli rika. På sikt åtminstone. Ifrågasättanden ansågs suspekta, rasistiska.
Antal förskolebarn och blivande pensionärer behövde man räkna på, men att diskutera antalet asylsökande tangerade perspektiv från 30-talets nazistiska diktatur i Tyskland. Det var på den nivån den migrationspolitiska debatten fördes.
Grundläggande statistik har ansetts som suspekt. Motiv till att vilja ange korrekt grundläggande statistik var så suspekt att det behövde utredas om främlingsfientlighet måhända var en av de två skälen. Det andra skälet var också främlingsfientlighet.
På denna infantila nivå har det legat i 20 år. Ingen med något som helst politiskt intresse kan tro att våra migrationsproblem började med regeringsbytet i december 2014. Det rusade under Alliansen medan både kristdemokrater, moderater och liberaler tävlade med vänstern om att ha minst förmåga att förstå sansade samband mellan vår invandring och dess påverkan.
Idag är Miljöpartiet fortfarande där. Tacksamt nog för de som vill låtsas som att ens egna politik var annorlunda från deras.
Det var den i grunden inte. De flesta socialdemokratiska och borgerliga politiker som nu hånar miljöpartisternas migrationspolitiska uppfattningar tyckte likadant.
När någon hånade deras lika naiva uppfattningar svarade de med att misstänkliggöra dessa som suspekta rasister. Moderaternas partiledare Reinfeldt menade att Sverige hade gott om plats – det såg han från utsikten genom flygplanet.
Mötte det barnperspektivet massiv kritik? Av de som då applåderade Reinfeldt, men nu tycker att Miljöpartiets perspektiv är naiva? Nej, det gjorde det inte. Kritikerna frystes snarare ut.
Man ska inte hylla politiker som inser att deras förslag lett till svåra problem för landet först långt efter att det blivit uppenbart för en majoritet av befolkningen. Det är väldigt, väldigt lågt ställda krav.
Man ska rätteligen inte tycka att det är rimligt när politiker A kallar politiker B för idiot för en åsikt som politiker A själv nyss hade. Man ska med skäl vara tveksam till att rösta på partier som har skapat problem som vi inte kommer att kunna lösa på en generation. Att låta dem komma undan med att peka på Miljöpartiet är att låta sig luras av veka politiker som återigen flyr ansvar.
De politiker som skapat dagens problem kommer inte att lösa dem. De väljare som fortsätter att ge dessa politiker stöd bidrar till att Sverige inte lyckas lösa våra numera djupa problem. Det är dags för ett omtag så att vi kan ändra riktning på vårt på vårt framtida Sverige.
Anna Jung, Landsbygdspolitisk talesperson och folkvald till Höörs kommunfullmäktige
Edward Nordén, styrelseledamot Medborgerlig Samling