Sverige behöver en radikalt förändrad politik kring brott och straff. En förändring i praxis och tillämpning som behövs skyndsamt för att vända och komma tillrätta med en allt grövre accelererande brottslighet där försvarslösa, ofta äldre, är en särskilt utsatt grupp, skriver Lars Lundbäck och Fredrik Sander, Medborgerlig Samling.

Det är uppenbart att politikerna misslyckats med kriminalpolitiken som behöver en genomgripande förbättring på en rad områden. Det är också bråttom och mest angeläget avseende den brottslighet som riktas mot försvarslösa. Brottsoffer vilka utstuderat väljs ut av förövare just med utgångspunkten från att de är lätta försvarslösa offer. Brottsligheten specifikt inriktat mot äldre är en sådan typ av brottslighet.

För en brottsling utan vare sig moral, samvete eller medkänsla är den gamle ett perfekt offer. Dels ofarlig, lätt att knuffa bort, skrämma eller slå omkull. Hos många gamla finns det också kvar en tillit från tiden med ett samhälle där det riskfritt gick att öppna ytterdörren när någon ringde på. Där äldre ofta också kan ha smycken och andra värdesaker hemma som lätt går att omsätta till pengar för brottslingen.

För åldringen som blivit brottsoffer infinner sig samtidigt ofta skammen över att ha låtit sig luras. Där den sista tryggheten också kan tas ifrån den äldre, med att inte ens kunna vara säker i hemmet eller på äldreboendet.

Som samhälle har vi också en särskild skyldighet att skydda dem som inte kan skydda sig själva, något som om inte annat är en ren anständighetsfråga.

I dag har förhållandena förskjutits så att statens omsorger främst ligger hos förövarna. När skyldigheten egentligen borde vara mot brottsoffren och för deras upprättelse. Där rättssamhällets självklara ansvar även innefattar att göra sitt yttersta för att minimera antalet nya brottsoffer.

För kriminella rovdjur är det fullt rationellt att välja det lättaste och minst farliga bytet och det måste staten kompensera för genom att höja insatsen för den kriminelle. Genom att upptäckt och dom leder till ett kännbart fängelsestraff uppnås detta.

Den preventiva effekten ska inte underskattas och denna kan tillsammans med inkapacitering under lång tid av förövarna förväntas få god effekt för att minska den typen av brottslighet. Något som självklart också gäller för annan typ av brottslighet.

Medborgerlig Samling vill på ett generellt plan därför se att bestämmelsen i Brottsbalken som avser försvårande omständigheter tillämpas avsevärt striktare. I detta sammanhang ska brott riktade mot äldre och andra skyddslösa specifikt ses med särskilt oblida ögon så att straffet blir långt så att brottslingen under lång tid förhindras att utsätta andra skyddslösa för brott.

Därtill ska Brottsbalken ändras så att fängelse utdöms i fler fall och generellt sett leder till längre inlåsning. Det får två direkta effekter, det ena, som redan nämnts, är att så länge den kriminelle är inlåst minskas möjligheterna radikalt att utsätta människor utanför murarna för brottslighet, det andra är att kriminalvården får bättre möjligheterna att arbeta med rehabiliteringen och skapa förutsättningar för den dömde att välja en annan väg.

Den politiska underlåtenheten på det rättspolitiska området går långt tillbaks och är något som såväl det socialistiska blocket som den forna alliansen är skyldiga till. Offrens blod, lidande och otrygghet är på deras samvete.