”Populismen” gör många svenska proffstyckare livrädda inför valet. Bengt Westerberg och nitton andra presenterade i SvD 4/3 projektet #vimåsteprata, som ska bestå av möten och föreläsningar där man ska ”våga prata om innanförskap och utanförskap, om vad respekt för varandra innebär och vilka värden som demokratin ska stå för”.

De hugger i sten. Gissningsvis dyker de gamla vanliga kulturtanterna upp och några dittvingade gymnasieklasser. Men det är också allt. De tjugo, de flesta medlemmar i Sveriges politiska och kulturella elit, är hjälplösa. De förstår varken sin egen roll eller populismens orsaker.

Om vi tillåter oss en pedagogisk förenkling, så uppstår den moderna populismen ur ett slags demokratins livslögn: tron att det inte behövs någon elit. Livslögnen delas både av populister och elit. Skillnaden är att eliten tror att den inte finns och bara är en samling vanliga, engagerade medborgare. Det är väl ungefär så Westerberg, Birgitta Ohlsson och de andra artikelförfattarna ser sig. Populisterna å sin sida menar att eliten visst finns men inte borde finnas.

Båda har fel. Att rodda det offentliga Sverige är inget som vilken Nisse i Hökarängen som helst kan anförtros med, i varje fall inte utan förberedelse. Det krävs erfarenhet, kontakter och kunskap, som förvaltas av eliten.

Behövs pluralism

Den representativa demokratin handlar i normalfallet om rätten att ersätta den del av den politiska eliten som sitter vid rodret med en konkurrerande del. Vi har inte demokrati längre om vi inte också kan välja populister, men det ska ses som en nödlösning och framför allt ett hot för att eliten ska hålla stilen.

Det behövs pluralism inom eliten för att demokratin ska fungera. Eliten bör dessutom vara förhållandevis öppen, så att erfarna personer utifrån med viss ansträngning kan bli en del av den. Annars börjar eliten bestå av personer vilkas enda merit är att alltid ha tillhört eliten. Korruptionen breder ut sig och kompetensen sjunker till nivåer där själva ordet ”elit” är provocerande missvisande. Känns det bekant?

Visst är populism farligt. Man har ingen aning om hur samhällen fungerar om man tror att ett land kan skötas som ett företag (högerpopulism) eller som ett stormöte (vänsterpopulism), att pragmatism är det enda som behövs eller att allt är invandringens eller kapitalets fel. Kommer populister till makten kommer de att göra massor med nybörjarfel på allas vår bekostnad. Men rätten att rösta på dem kan faktiskt vara det enda vi har kvar när eliten börjat missköta sig.

Långa bostadsköer istället för ledarskap

Vad ska den vanliga människan göra när hon ser att eliten beter som yra höns? Asylkaoset 2015 är bara det tydligaste exemplet. Vanliga tevetittare såg långt före eliten vad som behövde göras. Hur är det med hyresregleringen, där mod att se längre än näsan räcker uppenbart fattas i alla partier? Vi får bostadsköer som närmar sig ett helt decennium istället för det kloka och modiga ledarskap som är elitens existensberättigande. Eller se på hur skolan förvandlats till lekplats för radikaler som tror att kunskap inte finns, på ”dialogpoliser” eller på genuseländet. En sådan elit har beställt populism.

Hur ska detta sluta? Eliten kan ta sig samman och lära sig läxan. Tyvärr är Westerbergs och de andras artikel ett tecken på motsatsen. Den kan försvara sin makt med allt mer tvivelaktiga metoder. Förslagen till grundlagsändringar, regeringens kulturpolitik och de borgerligas tystnad inför detta ger obehagliga föraningar. Eller så tar populisterna över och bildar en ny elit. Det har enorma risker men kan på sikt bli hur bra som helst. Populister kan ha en frisk syn där eliten låst sig. Förmågan att se ”enkla lösningar” är inte alltid dålig.

”Mutato nomine, de te fabula narratur”, skrev den romerske skalden Horatius: ”Byter man ut namnet, handlar historien om dig”, om en man som hånlog åt en historia, men som sedan fick höra att den handlade om honom själv. Westerberg och hans vänner bör sluta gnälla om populism och se att den här historien framför allt handlar om dem själva. Det skulle bli mer konstruktivt så.

Rätten att rösta på populister har vi ännu kvar. Så länge eliten envisas med att förklara varför populisterna är farliga och inte kan ta ansvar, säger de bara det vi redan visste. Istället bör den visa är varför den själv fortfarande förtjänar namnet elit.