STOCKHOLM Moderatledaren Anna Kinberg Batra vägrade ta ordet ”aldrig” i sin mun när hon fick frågor i SVT Agenda om framtida samarbete mellan Moderaterna och Sverigedemokraterna. I sociala medier låter retoriken från partiets gräsrötter väldigt likt SD. Nu höjs allt fler röster som är oroliga över att Sverigedemokraterna kan få inflytande över en framtida högerregering.
– Det mest naturliga just nu ser ut att vara en mitten-högerregering med oss, Moderaterna och Kristdemokraterna, förklarade Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson i helgen när han stod på hemmaplan i Sölvesborg och höll sitt årliga sommartal inför sympatisörer och partimedlemmar.
Sverigedemokraternas plan, som Åkesson uttryckte det, är att fungera som det ”sociala samvetet” i en högerorienterad regering. Det är ingen ny idé, partiideologen Mattias Karlsson har uttryckt denna vision under en lång tid. Men än så länge har det varit stopp för SD att få något formellt inflytande, även om de i praktiken flera gånger agerat tungan på vågen i riksdagens plenisal.
Kanske kan det komma att bli ändring på detta efter nästa val. Opinionsmätningar visar att Sverigedemokraterna med stor sannolikhet kan komma att befästa ställningen som vågmästare med än större marginal jämfört med valet 2014.
”Det de främst vill göra är att klä av mig min identitet som moderat”
Nyheter Idag har talat med Helena Trotzenfeldt, en moderat bloggare och författare som även är engagerad på den antirasistiska sajten Motargument. Hon tror inte Åkessons plan kan bli verklighet, men känner ändå en oro. I sociala medier upplever hon att tongångarna har ändrats kraftigt på bara några år.
– När jag säger ”inom Moderaterna” handlar det inte om människor jag möter när jag deltar i möten inom Moderaterna, för jag går ganska sällan, utan det här handlar enbart om människor jag ser på nätet, som kallar sig för moderater.
– Några har jag på min vänlista, andra kommer till min vägg eller till Twitter eller diskuterar i grupper och i kommentarsfält. Det de främst vill göra är att klä av mig min identitet som moderat. De uttrycker att jag inte är ”en riktig moderat”, oftast i ganska hånfulla ordalag.
Helena berättar att hon beskylls för att vara ”vänster” och att hon borde söka sig till Miljöpartiet istället. Men samtidigt får hon stöd av andra moderater, men de skriver inte lika mycket som den andra kategorin.
– Det handlar ofta om människor som kontaktar mig privat, säger hon.
Även i andra partier låter allt fler som Sverigedemokraterna
Trotzenfeldt målar upp en bild där en ny åsiktskorridor börjar ta form på högerkanten. Den som kan misstänkas vara mittenorienterad, antirasist eller försöka fortsätta enligt Fredrik Reinfeldts arv riskerar hård kritik och negativa tillmälen. Och det är framför allt människor som är utanför Trotzenfeldts egen vänskapskrets som tar allt mer plats.
– Personer i min närhet tycker inte alltid som jag, men de har ungefär samma värderingar som mig. Men det är ju så, vi umgås med människor som har ungefär samma värderingar som vi själva.
Den nya åsiktskorridoren, eller fortsättningen på den polarisering i den offentliga debatten som formades när Sverigedemokraterna var på väg in i riksdagen, är något som fler människor med ett antirasistiskt engagemang upplever. På sajten Motargument skriver även Torbjörn Jerlerup, en liberal socialdemokrat som länge varit aktiv i diskussioner på sociala medier.
Även han menar att samhällsdebatten i Sverige blir allt mer polariserad, men han poängterar att strömningarna med en retorik snarlik Sverigedemokraternas inte är isolerat till Moderaterna.
– Det finns en hel del som låter mer och mer som SD, som glider över allt mer. Men de finns å andra sidan inom Socialdemokraterna också. Även inom Liberalerna.
En tydlig markör för den nya strömningen i svensk politik är hur det offentliga samtalet ser ut om minoriteter som romer och inte minst muslimer. I Frankrike har debatten gått längre och i franska medier publiceras bilder på poliser som tvingar en kvinna klädd i burkini på en strand att helt enkelt klä av sig. Liknande tongångar får allt större genomslag även i Sverige.
– Det börjar bli ganska rumsrent att generalisera över människor som bär hijab, konstaterar Jerlerup.
Åkesson kan komma att få precis som han vill
Samtidigt menar han att frågan är mer komplicerad än debatten om hijab eller bara invandring. Att enbart vilja minska invandringen behöver inte vara rasism, menar han. Det handlar istället om hur argumentationen ser ut. Och det är inte bara i sociala medier och på kommentarsfälten som tonläget har ändrats, poängterar Jerlerup.
– Göteborgsposten har haft en hel del generaliseringar om muslimer som inte hade kunnat publiceras för fyra eller fem år sedan.
Tongångarna från Jerlerup är allt annat än positiva. I hans ögon talar mycket för att Åkesson kan få precis som han vill.
– SD kan komma att få ganska högt resultat i nästa val. De kan få ganska många röster, tyvärr. Jag anser att det är tyvärr och jag anser att det är en realitet att de kan komma att få många röster.
Senaste opinionsmätningen från Nyheter Idag/Sentio visar att Sverigedemokraterna ännu en gång noteras över 20 procent. Inte bara det, skulle siffrorna från augustimätningen bli verklighet kommer Sverigedemokraterna vara största parti. Ett sådant valresultat skulle förändra svensk politik i grunden.
– Jag tror vi kommer bli mer och mer polariserade i Sverige, säger Jerlerup.
Om SD får nya rekordresultat tror han att den antirasistiska rörelsen kommer växa sig ännu starkare. Han menar att Sverigedemokraterna hetsar och generaliserar om romer och muslimer på samma sätt som nazisterna generaliserade över judar. Och det tycker han inte är konstigt, eftersom SD enligt honom har ett arv från just nazisterna.
– Så länge man fortsätter på det sättet är det utan någon som helst tvekan ett fascistiskt parti. Och det är en stor fara som jag ser det.
”Blir man inte sedd och hörd är det lätt att gå till ytterligheter”
Men lika hårt som Jerlerup dömer ut SD, lika hård är han även i sin kritik mot etablerade partier. Han menar att oro över invandringen och dess påverkan på samhället är legitim. Även han bekymrar sig för radikal islamism, hederskultur och fundamentalism. Det han är rädd för är att dessa problem ska sätta bilden av alla invandrare i Sverige, att debatten om invandring enbart kommer fokusera på problem.
– Det finns också bland många som kommer hit ett västerländskt tänkande i synen på demokrati och jämställdhet som ligger före många av oss här. Det varierar så otroligt mycket.
Men det hjälper inte att många invandrare inte alls är islamister eller hemska människor. Så länge det finns en oro i samhället över invandring och dess effekter kommer opinionen i samhället på ett eller annat sätt att låta sig påverkas. När Jerlerup pratar om utanförskap syftar han inte bara på invandrare, utan även många infödda som upplever att deras verklighet inte finns representerad. Då kan Sverigedemokraterna bli ett hett alternativ.
– Man måste nå fram till dom. Det finns ju skäl för oron. När man tittar på de problem vi har i samhället med ekonomi, med utanförskap av alla slag. Inte bara invandrares utanförskap utan det finns utanförskap som går generationer tillbaka. Blir man inte sedd och hörd är det lätt att gå till ytterligheter.
Ett exempel på den oron, eller rent av ilskan, kan vara bostadsbristen där invandrare kan få förtur i bostadskön.
– Nya svenskar måste ha någonstans att bo, det är självklart om man inte vill skapa ännu större problem. Men jag kan förstå stockholmare som stått 15-20 år i bostadskö och som kan få en etta i Älvsjö om de har tur. Och så kan någon annan komma förbi och få en lägenhet på Södermalm. Jag förstår att det skapar ilska, det är inte konstigt. Det är viktigt att den ilskan inte riktar sig mot ett kollektiv, mot muslimer eller mot invandrare. Det är helt fel.
Men om man riktar ilskan politiskt? Det skulle väl kunna bli då att man röstar på SD?
– Jag skulle helst vilja se att de etablerade partierna tar sig i kragen, ärligt talat.
Men vad ska de göra då? Nu är det ju bostadsbrist och människor har kommit. De måste ju ha någonstans att bo?
– Ja, det är en bra fråga. Jag har tyvärr inte riktigt något svar på den frågan. Jag har en del lösa trådar jag intresserar mig för, men jag vet inte. Jag ska vara ärlig och säga att jag inte har exakta idéer om hur man ska lösa det. Men det vi behöver är att ta fram idéerna, ta fram lösningarna.
– Tyvärr ställs grupper mot varandra och tyvärr tänker politikerna väldigt kortsiktigt. Man har skapat en massa problem i samhället som man inte har gjort något åt. Det är inte så lätt, verkligheten är ganska komplex.
Ett annat exempel är vad Jerlerup kallar en ”gigantisk arbetslöshet” bland invandrare. I denna fråga är han mycket uppgiven och menar att majoritetssamhället och den etablerade politiken sviker de människor som kommit till Sverige.
– Kan vi ta emot människor på ett bra sätt när 50 procent av nya svenskar är arbetslösa i kommunerna här runt Kalmar? Nä, då spottar vi ju på invandrarna. De vill ha jobb, de är inte några latmaskar så som SD ofta utmålar dom. Men finns det jobb? Nä.
– Hur prioriterat är det att förändra hela arbetssituationen för att skapa jobb? Nja, det får man inte diskutera för då kan ju SD vinna på det.
Men va? Man kan väl diskutera hur man skapar mer jobb?
– Det finns väldigt lite av den debatten om hur man löser de gigantiska arbetslöshetsproblemen. De problemen bland nya svenskar är så enorma att det borde vi ha krismöten om på regeringsnivå, vi borde ha koordinerade insatser stort. Det är en gigantisk kris. Och vi har tagit emot ännu fler svenskar, men har fortfarande inga idéer om hur vi ska skaffa fram jobben.
Men är det kanske inte just den krisdiskussionen som behövs då för att ta udden av SD?
– Den behövs som en del av hur man bekämpar SD. Den behövs absolut. Att bekämpa SD och att lösa problemet med utanförskap är samma sak. Man måste få igång ekonomin på ett vettigt sätt.
Men ekonomin ser allt annat än ljus ut. Nyligen berättade flera medier att finansminister Magdalena Andersson måste låna pengar till reformer, trots att Sverige just nu befinner sig i en högkonjunktur. Inget pekar på att nuvarande regering kommer lyckas lösa de samhällsproblem som får Sverigedemokraterna att växa. Det är en så pass etablerad uppfattning att Moderaterna gjort det till en taktik.
Istället för att söka en blocköverskridande överenskommelse för att lägga fram en långsiktig plan för Sverige räknar Alliansen kallt med att nuvarande regering, som uppfattas som svag, kommer misslyckas. Flera gånger i Agenda upprepade Anna Kinberg Batra att hon söker stöd för en Alliansregering, inget annat. Med den låsningen, kombinerat med en växande oro för hur Sverige ska hantera rekordinvandringen från förra året, förefaller ingenting sätta stopp för SD i nästa val.
Kanske var det också därför som Åkesson så självsäkert föreslog en framtida regering med Moderaterna och Kristdemokraterna i sitt sommartal i Sölvesborg. Men skulle det bli verklighet finns det i vart fall minst en person som kommer byta parti.
– Jag blir inte kvar i Moderaterna isåfall, säger Trotzenfeldt till Nyheter Idag.
