Medan coronaviruset sprids över Sverige och påverkar näringslivet och arbetsmarknaden i stor utsträckning höjs rösterna om att införa en amnesti för de över nio tusen, företrädesvis, vuxna män utan skyddsskäl som kom till Sverige under 2015. Även i kristider måste vi agera rationellt; en amnesti skulle vara direkt skadligt för landet, skriver Felix Byström och Rebecka Fallenkvist, Ungsvenskarna.

Gymnasieamnestin, det bristfälliga beredda och av Lagrådet kritiserade förslaget, gav afghanska ensamkommande män möjlighet att stanna i Sverige om de avsåg att studera på gymnasiet. Nu har vi nått stadiet som vi alla visste skulle komma: tidpunkten då det framkommer att personerna inte har klarat studierna, antingen på grund av svårigheter eller på grund av bristande intresse, eller inte lyckats få en fast anställning och därmed inte uppfyller kraven för fortsatt uppehållsrätt i landet.

Från vissa håll är svaret att personerna ska få permanenta uppehållstillstånd, att det är den pågående coronakrisen som omöjliggör för dem att få ett arbete.

Oavsett sanningshalten i påståendet – även innan krisen utbröt stod det klart att få ensamkommande afghaner skulle uppfylla de givmilda villkoren – är argumentet irrelevant.

Svensk arbetsmarknad kommer att påverkas och ett antal prognoser pekar på en tvåsiffrig arbetslöshet mot slutet av året. Att i det läget dela ut permanenta uppehållstillstånd till personer som står långt från arbetsmarknaden är direkt oansvarigt.

Även sett till tidigare, lägre nivåer av svensk arbetslöshet har vågen av ensamkommande medfört stora problem. Vi har sett kulturkrockar, ökade sexualbrott och en större drogförsäljning.

Vi har sett ett historiskt skifte i könsbalansen som lett till att det nu bland unga i åldern 20–24 år går 112 män/pojkar per 100 kvinnor/flickor. Inom vissa åldersgrupper är den än större; bland tjugoåringar är siffran 123 män per 100 kvinnor.

Det finns studier som visar att en ojämn könsbalans korrelerar stark med egendomsbrott samt uppkomsten av kriminella gäng och antidemokratiska rörelser. Kvinnors upplevda och faktiska trygghet har också koppling till könsbalansen, i mansdominerade populationer är våldtäkt, sexuella trakasserier och prostitution mer vanligt förekommande.

Ensamkommandes överrepresentation i brottslighet, som både beror på kulturella och sociala riskfaktorer samt den skeva könsbalansen, kommer sannolikt öka framöver när de ska konkurrera på en tuffare arbetsmarknad.

Det är det sista som Sverige behöver när vi ska få igång maskineriet igen.

Det var fel att låta de ensamkommande stanna från första början, men det är lika fel att låta dem stanna nu. Ingen gynnas av en falsk godhet som leder till ökad otrygghet, ökad belastning på välfärden och sämre möjligheter för Sverige att återhämta sig efter krisen. Säg nej till flyktingamnestin.