KRÖNIKA Skall media granska och ifrågasätta eller tala om för folk vad de skall tycka? Vad är viktigast — verkligheten eller etablissemangets agenda?

”Lita inte på någon. Inte ens på oss.” Det var mottot för den oberoende radiostationen B92 i Belgrad under Balkankrisen. Vilket jag tycker är en sund inställning.

”Vi kommer att satsa mer på agendasättande journalistik.” Orden kommer från DN:s chefredaktör Peter Wolodarski. Se där, en helt annan attityd till det journalistiska uppdraget.

”Ifrågasätt allt” eller ”Vi vet bäst”.

Min uppfattning är att du inte bör lita på någon. Om du vill skaffa dig en någorlunda korrekt bild av verkligheten – då måste du ta in nyheter, analyser och åsikter från många olika källor. Dessutom måste dessa källor ha olika infallsvinklar på det som sker.

I detta sammanhang råder ett överskott på röster som förmedlar sådan information och sådana åsikter som etablissemanget vill sprida till folket. Vilket i stort sett bör betraktas som reklam. Eller ängslig propaganda. Samtidigt finns ett underskott på röster som berättar om sådant som makteliten anser är obehagligt, besvärande, stötande och oönskat.

Det handlar inte bara om vinkling, utan minst lika mycket om urval. Ta till exempel frågan om massövervakningen. Den är död i Sverige men högst levande i Tyskland. Det är samma fråga, samma risker för maktmissbruk och samma principiella problem i förhållande till de mänskliga rättigheterna. I Tyskland analyserar, gräver och skriver media. Men i Sverige tiger i princip alla redaktioner om övervakningsfrågorna. Detta trots att den svenska byken – av internationella bedömare – anses vara ovanligt skitig.

De senaste dagarna har det varit stor uppståndelse kring att svenska gammelmedia (och myndigheterna) anklagas för att ha mörkat frågan om etnicitet i samband med sin rapportering om brott och oroligheter. Som om inte alla redan hade fattat det?

Man kan undra vad de stora mediehusen försöker uppnå. Om planen har varit att inte gynna SD – då har de lyckats åstadkomma det rakt motsatta. Om syftet har varit att inte peka ut vissa grupper – då har de lyckats med något ännu värre, nämligen att skapa ryktesspridning och att sprida misstänksamhet.

Det som gör allt fullständigt skruvat är att samma maktelit som anser sig veta bäst hur vi skall rädda våra pensioner, få tågen att gå i tid, försvara landet mot ryssen, styra prioriteringar inom sjukvården och upprätthålla grundlagen – att dessa människor på fullt allvar tycks tro att saker och ting blir bättre om man bortser från påvisbara förhållanden.

Verkligheten är inte sällan komplicerad, motsägelsefull och motbjudande. Men det är ändå den vi har att förhålla oss till. Och för att få en någorlunda rättvisande bild av denna verklighet måste man, som sagt, söka information från många olika källor.

Därför är behovet av nya och alternativa media stort i dagens Sverige. Vilket i sin tur förutsätter ett öppet och fritt internet. Den tid då nyhetsflödet kontrollerades av ett fåtal grindvakter är över.

Och lita inte på någon. Inte ens på mig.