En kartläggning som P3 Nyheter gjort visar att samtliga riksdagspartier utom ett, Sverigedemokraterna, stöttar Black Lives Matter. Europaparlamentarikern Charlie Weimers (SD) frågar sig hur även borgerliga partier kan ställa sig bakom rörelsen. ”BLM-rörelsen när ett uttalat hat mot hela vårt västerländska samhällsskick”, skriver han.

Det är inte opportunt att kritisera Black Lives Matter (BLM). Att i spåren av polisövergreppet som ledde till George Floyds död, väcka frågor kring rörelsens syfte och metoder är inte vad PR-konsulterna rekommenderar. Tvärtom. Det är därför kända profiler basunerar ut sitt stöd för BLM och företag ställer sig i kö för att donera pengar till rörelsen.

Anklagelser om rasism kan enkelt undvikas om man följer strömmen. Det är vad samtliga riksdagspartier utom Sverigedemokraterna gjort när de tillfrågats om BLM-rörelsen av Sveriges Radio. Det är vad samtliga svenska europaparlamentariker utom Sverigedemokraterna gjort när Europaparlamentet röstade för att ”bejaka BLM-rörelsen i sin helhet”. Linjen fullföljdes när de röstade emot ett förslag om att ersätta ”Black Lives Matter” med ”all lives matter”. Det är inget mindre än chockerande.

BLM är nämligen inget nytt fenomen. Redan 2015 var BLM och deras grundare tydliga med sin socialkonstruktivistiskt präglade marxism. Rörelsen är en produkt av den radikala och postkoloniala tankeströmning som sätter ras och identitet i fokus.

I deras manifest från 2016 driver de att det är kolonialt förtryck mot afrikanska migranter att överhuvudtaget upprätthålla USA:s gränser. I samma manifest menar de att hela samhällssystemet domineras av ett vitt patriarkat, samt att hela amerikanska rättssystemet representerar institutionaliserad vit makt. I ett politiskt utspel 2017 krävde BLM-aktivister att äganderätten ska sättas ur spel och att egendom ska fördelas från vita till svarta. Därtill ska den västerländska kärnfamiljen upplösas.

Vi har sett hur identitetspolitiska idéer – liknande de BLM driver – har tagit sig in i de socialistiska riksdagspartierna. Vi har sett hur SSU har arrangerat seminarier där vita inte varit välkomna och hur miljöpartistiska riksdagsledamöter motionerar om rasregister. Att partierna till vänster ger sitt stöd till BLM är därför logiskt. De driver samma linje.

Den intressanta frågan är varför icke-socialistiska partier inte är kritiska. ”När en rörelse över hela världen där människor varit utsatta för rasism reser sig upp är det viktigt att visa solidaritet”, påstår exempelvis Kristdemokraternas kulturpolitiska talesperson Roland Utbult. Drivs de borgerliga partikansliernas handlande av okunskap, aningslöshet eller cynism?

Låt oss börja med att konstatera att polisövergreppet som ledde till George Floyds död var hemskt. Det borde utredas och få juridiska konsekvenser. Vilket pågår. Men i ett antal år har amerikanska opinionsbildare till höger ifrågasatt avsaknaden av upprördhet över att den vanligaste dödsorsaken för unga svarta män är gängrelaterat våld och undrat var protesterna varit när afroamerikanska barn skjutits ihjäl.

Det har blivit uppenbart för alla att BLM inte är intresserade av svarta liv i sig, utan endast de släckta liv som kan användas för att bekräfta rörelsens narrativ om systematisk rasism och polisbrutalitet.

En av BLM:s amerikanska grundare bekräftade deras ideologiska utgångspunkter när rörelsens aktivister refererades till som ”tränade marxister”. I New York hotade en talesperson för BLM med att ”bränna ner systemet” om rörelsens krav, däribland ”stopp för finansiering av polisen”, inte tillgodosågs. Paroller som ”alla poliser är svin” har förekommit i deras demonstrationer i såväl USA som Sverige. De har gått ut på gatorna jämsides med Antifascistisk Aktion under parollen ”alla medel är tillåtna”. I Sverige har rörelsen erbjudit en plattform åt islamisten Rashid Musa, känd för att underminera kampen mot terrorism med anklagelser om islamofobi.

BLM-aktivisten Shaun King uppviglade nyligen sina över en miljon följare på Twitter att riva alla statyer, väggmålningar och målade glasfönster där Jesus, Maria eller apostlarna framställs som vita. King bortser aktivt ifrån att avbildningar av Jesus, Maria och apostlarna under sekler har framställts i en lokal etnisk tolkning; som kineser i Kina, européer i Europa och som svarta i Afrika.

En taleskvinna för BLM följde devisen om att alla medel är tillåtna och påstod lögnaktigt att vi svenskar är ”kolonisatörer”. Att påpeka lögnen, att Sveriges första bosättare var i södra och mellersta Sverige cirka 3 000 år före samerna, är inte att förringa statens brott mot den samiska minoriteten.

Det lögnaktiga påståendet att ”Sverige tillsammans med Danmark skeppade hundratusen slavar över Atlanten” hade det uppenbara syftet att skambelägga svensk historia och bidra till civilisatoriskt självhat. Att påpeka att endast ett fåtal tusen slavar skeppades på svenska kölar av privata intressen och att syftet med att sammanföra Sverige med Danmark var agendadrivet, är inte att förringa slaveriet. Att påpeka att slaveriet var omfattande i Afrika innan någon västerlänning satt sin fot där, och att slaveriet varit mer omfattande och pågått längre i arabvärlden än i västvärlden är ingen förolämpning. Det är fakta.

BLM-rörelsen när ett uttalat hat mot hela vårt västerländska samhällsskick. De monument som nu angrips i USA och Europa är symboler för den västerländska kulturen och den rådande samhällsordningen. De har ofta inget med kolonialism eller slaveri att göra. Grundlagsfäderna Thomas Jefferson och George Washington var förvisso slavägare, men det var knappast i denna egenskap de hyllades med statyer. Winston Churchill hade förvisso fördomar om andra folk än det brittiska, men statyerna av honom minner om hans okuvliga kamp mot nazismen. När dessa statyer välts och vandaliseras är det symboler för den konstitutionella ordningen som angrips.

Om det är slaveri som ikonoklasterna vänder sig mot undrar man varför de vandaliserade en staty av den polske generalen Tadeusz Kościuszko. Kościuszko stred under det amerikanska inbördeskriget för att befria slavar och efter krigets slut sålde han sina tillgångar för att finansiera befriade slavars utbildning.

Eller varför monumentet för att hedra de frivilliga svarta soldater som deltog i inbördeskriget i det 54:e Massachusetts-regementet skulle skändas. Eller varför statyn föreställande Don Quijotes författare Miguel de Cervantes, själv slav i det ottomanska riket, skulle sprejas med rödfärg. Eller varför en staty av president Abraham Lincoln som avskaffade slaveriet skulle vandaliseras. Eller varför katoliker som försvarade statyn av den franske kungen Ludvig IX i St. Louis, Missouri skulle attackeras. Varför provocerades ”antirasisterna” så av en kung som reformerade det juridiska systemet och införde oskuldspresumtion, förbjöd rättegång genom gudomlig prövning, införde möjlighet att överklaga, och skapade systemet med profoss – motsvarande dagens militärpolis – för att hålla soldater till ansvar?

Såväl Moderaternas som Kristdemokraternas partiledare brukar i integrationspolitiska sammanhang tala om ”svenska värderingar”. Gott så. För att ett samhälle ska hålla samman krävs att vi har gemensamma spelregler och lojalitet till det gemensamma. I ett sådant läge är det oförsvarbart att legitimera en rörelse vars syfte är att splittra samhället; som svartmålar och utraderar de historiska erfarenheter, traditioner och institutioner som utgör grunden för svenska värderingar.

Det är ett västerländskt påfund att medborgarskap innebär likhet inför lagen oavsett hudfärg, härkomst, familj, klan eller religion. Globalt är det långt ifrån en självklarhet. Fråga bara kristna i Pakistan, klanmedlemmar i Somalia, uigurer i Kina eller kurder i Turkiet. När BLM attackerar den västerländska traditionen och kräver särbehandling på grund av hudfärg vill de i praktiken att Europa och USA ska bli mer som resten av världen. Får de igenom sin vilja förpassas den mödosamt utvecklade principen om juridisk jämlikhet till historieböckerna.

Vi sverigedemokrater vill arbeta tillsammans med andra goda krafter för att värna allas likhet inför lagen och samhällsharmoni. Men det krävs att fler är villiga att offra kortsiktig medial bekvämlighet för att försvara den västerländska tradition som vi har att tacka för så mycket – mot hotet från identitetspolitisk socialism.