KRÖNIKA Den svenska fackföreningsrörelsen har starka band till det socialdemokratiska partiet. Skälet är historiskt. Men den nära kopplingen är varken bra för facket, partiet eller demokratin.

Fram till 1987 kunde fackavdelningar kollektivansluta sina medlemmar till det socialdemokratiska partiet. Den som inte ville ha partibok var tvungen att kliva fram och aktivt reservera sig.

Men det är nya tider nu. I dag röstar knappt hälften av LO:s medlemmar på S.

Ändå finns starka kopplingar mellan facket och partiet. Årligen överförs något tiotal miljoner av LO-medlemmarnas pengar till sossarna. På så sätt tvingas ungefär 750.000 personer som inte röstar på S att vara med och finansiera ett parti de inte sympatiserar med.

Till detta kommer att LO ställer stora resurser till partiets förfogande, speciellt när det drar ihop sig till valrörelse. LO finns till och med representerat i det socialdemokratiska partiets mäktiga verkställande utskott.

Skälet till att människor går med i en fackförening är att de vill ansluta sig till en organisation som kan antas företräda deras intressen i arbetslivet. Men när facket har en koppling till ett enskilt politiskt parti, då måste man ifrågasätta vilka syften organisationen egentligen har.

Om fackets främsta prioritet är att stå starkt och företräda alla sina medlemmar, då bör det fokusera på kärnuppgifterna istället. Det skall inte ens gå att misstänka att man ibland sätter ett visst politiskt partis bästa framför medlemmarnas.

Det myntet har två sidor: Politiska partier förväntas företräda sina väljare och samtidigt ha landets bästa för ögonen. De bör stå över inflytande från olika särintressen – lyssna på alla men inte låta sig fjärrstyras av någon. Det skall inte ens gå att misstänka att den lagstiftande makten går ljusskygga ärenden åt kompisar. Speciellt inte mot ekonomisk ersättning.

Att LO och S är förenade vid höften är därför varken bra för facket eller för partiet.

Den stora frågan är dock mer av elementär demokratisk natur. Med vilken rätt går LO i säng med ett politiskt parti som endast stöds av en minoritet av dess medlemmar? Med vilken rätt tvingar LO medlemmar som till exempel är vänsterpartister, centerpartister, sverigedemokrater eller miljöpartister att indirekt supporta sossarna? Med vilken rätt sätter sig LO-kollektivet över medlemmarnas individuella politiska omdöme och självbestämmande?

Hela upplägget känns arrogant, auktoritärt och omodernt.