ARGT BREV Nu har ledarskribenten Ann-Charlotte Matteus på Expressen skrivit en text där hon berättar hur hon varit med om att bygga upp åsiktskorridoren. Nu får hon sina fiskar varma av en som drabbats av det hon och hennes kolleger ägnat sig åt.

Kära Ann-Charlotte.

Du valde att tala ut om att du varit med om att bygga upp åsiktskorridoren. Jag förstår att det är oundvikligt, det går inte göra karriär längre den vägen. Det är för smalt och trångt helt enkelt och folk har sedan länge efterfrågat något annat. Men riktigt så lätt ska du inte komma undan.

Det finns de som drabbats av åsiktskorridoren. Jag är en av dem. Jag är officiellt stämplad som en sämre människa, inte för åsikter jag hyser, utan för att jag inte längre stod ut i Moderaterna och istället valde att gå med i SD. Detta var innan 2010, redan då upplevde jag att det inte fanns plats för mig och liberalkonservativa idéer i finrummen. Eller libertarianska idéer kanske jag ska säga. Så jag har begått den brottsliga handlingen att tidigare i mitt liv varit medlem i detta parti. Som nu har nitton procent i opinionen om vi får tro senaste mätningen.

Jag gissar att det finns en del saker som skiljer oss åt. En av de sakerna är att du säkert inte haft en flyktingfamilj boendes hemma hos dig. Mamma, pappa och barn i en trång liten lägenhet. Det har jag haft, de var från Irak. Jag tror inte heller du, eller dina kolleger, använt era sista pengar för att hjälpa en flykting. Det har jag gjort, när jag låg i lumpen.

Jag tror inte du umgåtts ”till vardags” med människor som bor i Rosengård eller något annat utanförskapsområde. Det har jag. Jag bor just nu i ett sådant område, det tror jag inte du gör. Jag tror inte heller du fått stryk och blivit mobbad i ungdomen för att du valt fel föräldrar. Det har jag blivit, morsan är judinna från polen och farsan var svensk tattare.

Men en sak vet jag att du har gjort. Du har stämplat sådana som mig för att vara rasist. Vi är de arga, unga, männen som inte ska få någon plats i offentligheten, för den platsen vill du själv ha. Du och dina kolleger. Ni som lever för karriären. Inget har heller förändrats, jag får dagligen höra att jag är en sämre människa. En rasist. Och ni, ni funderar fortfarande i första hand på karriären.

När jag stämplas som rasist är det inte för något jag sagt eller gjort. Det är enkom för att jag inte stod ut i Moderaterna och inte såg någon annan utväg än SD, trots att det partiet knappast är perfekt. Långt ifrån. Men jag kan inte hyckla, inte som du och dina kolleger. Jag klarar inte av det, jag klarar inte av att känna mig smutsig. Därför lämnade jag värmen.

Jag har fått stenar kastade genom bilrutor och dödshot sprayade i trappuppgången. Jag har fått ta emot sparkar och slag på offentliga torgmöten, mitt framför näsan på dina journalistkolleger som valde att titta åt ett annat håll. Jag såg på dem att de skämdes, men att skriva vad som hände, det vågade de inte. Inte då.

Det har gått så långt att jag har vant mig vid att bli kallad rasist. Det börjar nästan bli en komplimang, ett kvitto på att man inte sålt sig för idiotin. Att man vågar stå för något. Att man bryr sig om annat än bara yta och karriär.

Åsiktskorridoren är det mest svenska vi har. Sverige är ett kallt land där man inte pratar med sin granne, där vi är tysta på tunnelbanan. Ett land där man tar avstånd och fördömer den som är annorlunda. Men utåt, ja jävlar vad fina ni är. Påklistrade leenden, artister mot nazister och en humanitär stormakt. Ni klarar inte av att vara toleranta, det enda ni kan är att prata om det. Tolerans, värdegrund och annat intellektuellt horeri.

Det är till detta land ni vill öppna gränserna för människor. För sådana som du behöver inte möta den verklighet jag fått möta. Jag har försökt så jävla många gånger att hjälpa den där grabben från Afghanistan, eller de från Irak som var högutbildade och borde fått ett jobb från dag ett i det här landet. Men vad de fick var bidrag och de vande sig vid det. Nu vet de inte om något annat och där de bor röstar över hälften rött.

Det är detta system ni har försvarat. Mer projekt, mer skattepengar, mer bidrag. Allt för att hålla det på avstånd och inte behöva ta i ”smutsen”. Folk blir arga över att deras skattepengar går till denna cirkus, bara för att ni ska kunna känna er goda. Och ni kallar er liberaler.

Det var därför jag började skriva. På grund av sådana som dig. Vi har en tråd på forumet Flashback där varje liten nyhet om mediedöden uppmärksammas. Varje läsare jag lyckas knipa från er är en seger. Det är så liberaler jobbar, vi konkurrerar ut er. Politiskt och medialt, ni ska bort. Bort från offentligheten.

Och vi är på väg att lyckas. Det är därför du skriver som du gör.

PS. Sorry får hård ton, men det är inte precis så att den där stämpeln jag fått av sådana som dig kommer försvinna imorgon. Inte kommer jag eller alla de andra hundratusentals människor som blivit drabbade av åsiktskorridoren att få en ursäkt eller upprättelse. Eller har jag fel?