GULDSPADEN Jag sitter på en databas som researchgruppen bara kunnat drömma om. Jag har tipsmail som har skickats till bloggen politiskt inkorrekt, över tolv tusen mail. Bland dessa finns journalister och mediechefer.

De fick så en guldspade för att de hängde ut Jim Olsson i Göteborg. Brottet Jim hade begått var att i skydd av anonymitet berätta vad han egentligen tyckte om saker. Jim Olsson är visserligen docent men naturvetenskapare. I detta sammanhang är han således vanlig hederlig arbetarklass, det krävs inte många sekunder för att inse det om man träffar Jim. Det är så det funkar inom den creddiga mediala journalistkåren, man kan sparka nedåt – på arbetarklassen. Det är creddigt. Det ger guldspade. Finmiddagar och guldstjärna.

Vad sägs om en mellanchef inom Bonnierkoncernen som upprepade gånger skickat tipsmail till politiskt inkorrekt? Om jag säger att denna chef även uppmärksammats med motsvarande ”årets medarbetare”?

Vad tror du om journalisten med bakgrund i ett antal mellanstora redaktioner som i tidningen medvetet undanhåller fakta om aktuella brott, men som samtidigt rapporterar varenda sak i detalj till politiskt inkorrekt för att de ska publicera?

Om jag berättade att det fanns ett produktionsbolag som skryter offentligt om att de minsann aldrig skulle göra en reklamfilm åt Sverigedemokraterna, men samtidigt i smyg skickat e-mail till politiskt inkorrekt för att de ska lägga upp deras kortfilmer, så de får mer klick?

Om jag hängde ut den dedikerade antirasisten som i privata sammanhang förklarar att han/hon inte alls tror på mångkultur, vill ha en progressiv invandring och kallar invandrare för ”dom som står med bongotrummor och grejjer”?

Jag skulle kunna fortsätta berätta, om experter från tevesoffor, mediala kändisar och så vidare, som varit oförsiktiga när de mailat. Det är ungefär samma logik som när man väljer lösenord till sin e-mail – folk är överlag lata och tänker sig inte för.

Ja, jag kan trycka på knappen när jag vill. Sparka uppåt på riktigt. Sålla ut varenda jävel som har bakgrund i media, hänga ut dem, åka hem till dem med kameran i högsta hugg och ställa dem mot väggen. Ni som känner mig vet att jag är den siste som tvekar om jag väl bestämt mig.

Jag har en ganska enkel logik. Jag står för vad jag tycker och jag vägrar konsekvent anpassa mig efter hur andra vill att jag ska vara. Samtidigt har jag förståelse för dem som av rädsla för arbete, social status och karriär, håller en fasad utåt samtidigt som man innerst inne tycker något annat. Men något i mig skaver. Varför finns ens en gång åsiktskorridoren? Hur skapades den här politiska korrektheten? Denna rädslans kultur?

Om ingen vågar säga ifrån öppet, om ingen vågar avvika från normen, var hamnar vi då? Rent objektivt, alla de som säger en sak utåt sett och i skydd av anonymitet säger en annan sak, är det inte dem som är högst delaktiga i att skapa den här kulturen? Och varför ska vissa skyddas när Jim Olsson i Göteborg uppenbart inte får lov att vara anonym?

Det kliar något oerhört i mig att kasta hela jävla latrintunnan rakt upp på fläkten. Jag vill se de ”politiskt korrekta” journalisterna kräla i sin egen skit. Jag önskar de blir arbetslösa. Att folk spottar på dem. Att de får gatstenar genom bilrutan. Hot om att de ska dö, sprayat i deras trappuppgång.

Jag önskar att de fick gå i samma skor som mig. Vara med om samma skit som jag fått ta. Och själv skulle jag vilja sitta i en expertpanel och raljera över dom. De jävla äcklena.

I normala fall tar man med sig tipsares anonymitet till graven. Man respekterar även andra människors anonymitet. Oavsett om det är min värsta fiende som lättat på hjärtat eller försagt sig i skydd av ”källskydd”.

Men den där guldspaden får mig att vilja överge varenda etisk princip som finns. Jag försöker hitta några halmstrån att greppa efter, att inte göra det – men ”PK-media” är förbannat effektiva just nu på att pressa mig över kanten.

Jag tror risken är stor att vi snart slår besökarrekord…

OBS! Artikeln är ett skrämselskott för att väcka debatt om vad vart det leder om man, likt Föreningen Grävande Journalister, uppmuntrar till att hänga ut den som vill använda sin anonymitet. De exempel jag nämner finns på riktigt – men vi tror på människors rätt att vara anonyma, förhoppningsvis kanske en del i etablerad media inser värdet av detsamma.

PS. Eftersom Politiskt Inkorrekt, ej heller Avpixlat, har ansvarig utgivare – finns heller inget lagrum om källskydd.