Att Försvarsmakten hösten 2014 självsäkert fastslog att Sverige kränkts av en ”bekräftad ubåt” kan bero på politiska påtryckningar. Det avslöjar SvD-journalisten Jonas Gummesson. I efterhand visade det sig att det bärande ”beviset” för en ubåt egentligen var ”ett svenskt föremål i vattnet av människan skapat”.
– En politisk härdsmälta, säger experten och författaren Mattias Göransson.

Det är Svenska Dagbladets journalist Jonas Gummesson som redovisar nya uppgifter om den dramatiska ubåtsjakten hösten 2014. Försvarsmakten bekräftade då på en presskonferens i Rosenbad att det var en ubåt. Där stod dåvarande ÖB Sverker Göransson med försvarsminister Peter Hultqvist och statsminister Stefan Löfven inför den samlade pressen.

– Försvarsmakten kan bekräfta att en mindre ubåt kränkt svenska vatten, sa Göranson.

Men det bärande beviset i form av en ljudinspelning för den ”bekräftade ubåten” visade sig vara något annat. Men vad ljudet egentligen kommer från vill inte SvD:s anonyma källa gå in på.

– Problemet är inte att det är känsligt i sig, däremot pinsamt. Försvaret hade inte en susning om att det kunde vara på det här viset. Med facit i hand kan man tycka att de borde haft det, eller åtminstone upptäckt det tidigare. Nu kom det fram i ett väldigt sent skede av utredningen, när ljudet tröskades fram och tillbaka, säger en väl insatt person till tidningen.

Uppgifter: Politiska påtryckningar bakom felaktiga ”beviset”

I Gummessons reportage redogörs hur regeringen i ett tidigt skede var kontinuerligt uppdaterade om händelseutvecklingen. Samtidigt fanns bara preliminära uppgifter att tillgå om vad Försvarsmakten misstänkte rörde sig i vattendjupen, uppgifter som normalt hålls hemliga tills dess att något med säkerhet går att bekräfta.

– Det kom propåer från Rosenbad, det var tjat från både Regeringskansliet och från vissa delar av Högkvarteret, säger SvD:s uppgiftslämnare.

I och med den omtalade presskonferensen riktades misstankarna mot Ryssland för en ubåt som senare visade sig vara ”ett svenskt föremål i vattnet av människan skapat”, enligt en uppgiftslämnare till SvD.

Från det att Peter Hultqvist fick information om att beviset för en ubåt visade sig vara något annat till dess att riksdagen informerades gick det fyra månader. Däremellan klubbades det igenom nya ekonomiska anslag för Försvarsmakten.

Experten: ”En politisk härdsmälta”

Nyheter Idag har talat med Mattias Göransson, författare till boken ”Björnen kommer” – en bok som med grävande journalistik visar att tidigare misstänkta ubåtskränkningar i efterhand visat sig vara något annat.

Han är inte förvånad över uppgifterna i SvD och han berättar att tidigare har S-ledda regeringar ifrågasatt marinens ”bevis” för ubåtskränkningar.

– Under regeringen Bildt 91-94 var symbiosen däremot total, vilket ledde till en rad lika pinsamma som livsfarliga misstag – bland annat det famösa protestbrev Bildt skrev till Jeltsin där han anklagade ryssarna för ubåtsintrång som visade sig vara minkar, och en incident där marinen höll på att spränga en egen båt i luften för att man avfyrade en målsökande torped mot ett sillstim.

– Sedan kom då Krim, följd av regeringen Löfven. I det läget valde försvarsminister Hultqvist att handplocka sin statssekreterare direkt från Försvarsstaben, generalen Jan Salestrand. Ett unikt omdömeslöst beslut, enligt mig.

Göransson har även en teori om hur det kom sig att Stefan Löfven lät sig dras med i en presskonferens där det ”bekräftades” att en ubåt kränkt svenskt vatten, trots att allt byggde på ”preliminära” uppgifter.

– Jag är övertygad om att det var Salestrand som fick Hultqvist och Löfven att rada upp sig bredvid ÖB på presskonferensen när ”bevisen” presenterades hösten 2014. Därmed var de själva fjättrade vid marinens misstag, och kunde sedan varken ifrågasätta eller kritisera skandalen när ”bevisningen” föll. En politisk härdsmälta.

Medierna borde lära sig

Göransson menar att svenska medier haft ungefär tio tusen chanser att lära sig bli mer kritiska mot påståenden om främmande makters ubåtar i svenska farvatten.

– Ungefär så många marina observationer har nämligen befolkningen tolkat som undervattensintrång de senaste 40 åren. Trots det har marinen inte lyckats presentera ett enda hållbart bevis för ett enda medvetet ryskt ubåtsintrång.

Vidare menar Göransson att det är långt värre än så. Han säger att samtliga av de bevis marinen själv vid olika tillfällen påstått har varit säkra, har avslöjats som misstag. Kavitationsljudet var minkar, det så kallade ”typljudet” var sillstim, det omtalade ”3.47-bandet” från Hårsfjärden var en svensk motorseglare och ”bottenspåren” var ankringsspår efter marinens egna fartyg.

Men glömmer du inte U137 nu?

– Inte alls. Jag sade medvetna ryska kränkningar. Det finns absolut ingenting som talar för något annat än en navigeringsmiss från ryssarnas sida. I 38 år har marinen sökt bevis för motsatsen, men utan att lyckas. Det enda man har är argumentet att ”ingen gör sådana misstag”. Nåväl – säg det till kaptenen på Titanic, piloten på KAL007, reaktorchefen i Tjernobyl och han som seglade på Tjörnbron.