Fallet med ”Lilla Hjärtat”, en treårig flicka som tragiskt dog efter att ha återförts till sina biologiska föräldrar, har upprört många. Under Stefan Löfvens socialdemokratiska regering har vi fått ett system där olämpliga föräldrar kan få vårdnaden. Eller där barn placeras i skräckexempel på familjehem. Vi sverigedemokrater vill mer. Vi anser att alla barn i Sverige ska ges en chans till en trygg uppväxt och föreslår därför bland annat en Barngaranti, skriver fyra riksdagsledamöter för Sverigedemokraterna.

Regeringen måste ta barns villkor på allvar och sluta hänvisa till kommunernas självstyre genom respektive socialtjänst. Kommunerna har fått en nästan omöjlig uppgift av staten.

En så kallad Barndomsgaranti behöver införas där barnets rättigheter förtydligas, stärks och verkligen får vara gällande. Vi behöver ett nytt kvalitetssystem för familjehemsplacering. Det är idag inte självklart hur berörda instanser får agera och samverka, därför behöver reglerna och hanteringen bli tydligare så att barnets bästa alltid hamnar i fokus.

Flera fall kring placerade barn har under senare tid uppmärksammats i media. Fallet med ”Lilla Hjärtat”, en treårig flicka som tragiskt dog efter att ha återförts till sina biologiska föräldrar, har upprört många. Händelseförloppet visar på stora brister i systemet där flickan fråntas allt, till och med sitt liv, efter att ha lämnat det familjehem där hon bott sedan strax efter födseln.

Familjehemsplaceringen ska ha gjorts på grund av allvarlig psykisk ohälsa och missbruksproblem hos de biologiska föräldrarna. Fallet omges naturligtvis av sekretess men av det som framkommit i rapporteringen är hanteringen oacceptabel.

Hur kan fallet gå upp i rätten, med inträffat utfall, mot socialtjänstens bedömning? Hur kommer det sig att socialtjänsten inte har mandat att kräva samverkan av berörda parter, att kräva bevisning om hälsa och drogfrihet, eller att socialtjänstens bedömning inte tas i beaktande? Hur kunde utvecklingen i fallet med flickan fortgå trots bakgrunden samt flera orosanmälningar?

Det finns exempel där socialtjänsten placerat barn hos familjehem som visat sig direkt olämpliga. Nyligen rapporterades att ett barn i Vänersborg placerats hos en person misstänkt för sexualbrott mot barn, och som senare dömdes för våldtäkt mot barn. I rapporteringen fanns det frågetecken om socialtjänsten fått tillgång till sekretessbelagda uppgifter då mannen var misstänkt men inte dömd.

Dessa fall är exempel på att barnets väl ställs åt sidan och andra saker prioriteras. I det första fallet är det de biologiska föräldrarnas rättigheter som får gälla och i det andra fallet är det den brottsmisstänktes rättigheter som står över barnets bästa. Detta bevisar att regeringen misslyckas med att leva upp till barnkonventionen – som numera är svensk lag.

Konventionens innehåll är glasklart. Enligt artikel tre gäller att vid alla beslut som rör barn ska i första hand beaktas det som bedöms vara av godo för barnet. Enligt artikel sex ska barn ha rätt till liv, överlevnad och utveckling. I artikel nio framgår att barn inte ska skiljas från sina föräldrar, utom när det är nödvändigt för barnets bästa. Denna dimension saknas ofta i de rapporterade fallen. Det påvisar behovet av fungerande regler och en uppgradering av systemet för familjehemsplacering.

Sverigedemokraterna vill införa en barndomsgaranti, där barns rättigheter stärks och samhällets myndigheter får ett utökat ansvar att ingripa till barnens fördel, utifrån barnperspektivet. Barndomsgarantin innefattar en nollvision mot barnmisär. För att uppnå denna barndomsgaranti behövs ökad samverkan mellan berörda gällande placeringar av barn.

Socialtjänsten behöver ges tydliga mandat och stärkta funktioner gällande utredning, bedömning, tillsyn och återrapportering. Uppgifter behöver kommuniceras mellan alla berörda, som kommunerna, vården och polisen. Ett paket för kvalitetssäkring behöver även innehålla införandet av oberoende barnombud för barnet, nationell databas över familjehem, enhetliga regler för bedömning, samt tillsyn, utvärdering och utbildning.

Dessutom behövs ansvarsspecifikation i avtal och certifiering av familjehem.

Vi tycker att regeringen gör för lite för utsatta barn och det håller inte att hänvisa till kommunernas självstyre. Många kommuner upplever att de tvingas köra bil med förbundna ögon, när de ska fatta beslut om barns placeringar utan rättigheter att få uppgifter från varken föräldrar eller andra myndigheter.

Riksdagen behöver skapa tydliga regler, kvalitetssäkra systemet kring familjehemsplaceringar, inrätta en riktig Barndomsgaranti för ökad barnrätt och barns möjligheter till en god, trygg uppväxt och omvårdnad.