Internet har inneburit en demokratisk digital revolution där människor kan mötas och diskutera bra och dåliga idéeer öppet på privatägda plattformar som Youtube, Twitter och Facebook. Om företrädare och grupper börjar stängas av från plattformarna är det ett demokratiskt problem, mycket större än vad man förleds att tro, skriver Edward Nordén och Lena Malmberg, Medborgerlig Samling.

Alla samhällen har gemensamma idéer, sociala koder och värderingar. Alla samhällen har också samhällsmedborgare som tycker och tänker annorlunda än majoriteten. En åsikt som just nu återkommer ofta är den om att helt, eller delvis, gömma undan de åsikter som är annorlunda.

Behöver myndiga, vuxna människor – som får rösta i allmänna val – hindras från att ta del av vissa politiska idéer? Varje gång det ska mörkas, censureras eller släckas ned motiveras det med att ”vi” inte ska tillåta spridningen av dåliga värderingar i samhället eller något liknande.

I verkligheten innebär det att några få individer tar bort materialet, gör det otillgängligt eller gör det mindre tillgängligt. Några för dig okända individer bestämmer att du inte kan läsa sådant som bedöms vara problematiskt om det sprids. Som om du inte kan, inte får, och inte klarar av att läsa eller höra vissa saker. Även sociala medier påverkar aktivt tillgängligheten till olika texter och politiska idéer.

Till exempel Facebook har kontrakterat en grupp med journalister som granskar vissa artiklar som – om innehållet inte anses hålla måttet – hamnar längre ned i flödet och missas av fler läsare. Är detta bra? Man bör diskutera det från flera perspektiv.

Vem ska avgöra vilka idéer som ska gömmas undan för andra medborgare? Behöver självständiga, myndiga väljare förhandscensur för att inte spåra ur? Sverige var världens första land som antog sin tryckfrihetslag, 1766. Därmed tog rätten att få uttrycka sig fritt i skrift och tal sina första svenska steg. De första fria rösterna och alternativa mediernas embryo har en lång process bakom sig.

Makthavare har i alla tider sökt begränsa kritik och konkurrens om problembeskrivningen. Oftast med krystade argument om faran med att släppa mikrofonen fri i publiken. Det är skevt. Att vuxna medborgare får uttrycka sig om samhällsfrågor är, i sig, grunden till demokratin.

Dåliga idéer ska bemötas med goda idéer. Dåliga argument ska bemötas med goda argument. Det finns inga stater, politiskt partier, ministrar, prästerskap eller privat företag som ska få bestämma över vad vi svenskar ska få prata om, prata med eller få höra om. Glöm det. Släpp alla tankar på att det på något vis skulle vara bra för landet eller demokratin.

Internets tillkomst är en demokratisk revolution där människor kan mötas och uttrycka idéer öppet. Bra och dåliga idéer. Privata företag som Facebook, Twitter, Google och Youtube är kända för flertalet och ingår numera i infrastrukturen för politik, information och dess påverkan.

Om dessa företag börjar stänga av företrädare och grupper utifrån politiska ideologier, åsikter och inriktningar så är det ett avsevärt större demokratiproblem än man förleds att tro. Att de är privata företag spelar ingen roll i sammanhanget längre.

Det är lika dysfunktionellt som om postutdelningen tas över av ett privat företag som inte vill dela ut post till vänsterpartister med förevändningen att man tar avstånd från kommunismens brott. Lika demokratiskt ohållbart är det att våra största informationskanaler tystar, stänger av eller reducerar vissa politiker, plattformar, åsikter, ideologier eller spekulationer.

Bara tanken på att anonyma makthavare i privata företag styr den politiska informationen i en demokrati borde väcka såväl medier och politiker som allmänheten.

Idag saknas både transparens och demokratiskt kompatibla regelverk. I slutänden måste vi landa på en plats där vi säkerställer att information, åsikter, idéer och diskussion kan föras fritt i vår digitala värld.

Det är en rättighet. Det är också det bästa sättet att freda vår demokrati mot obalanserade åsikter, totalitära regimer, extremism och antidemokratiska politiker.

Ett fritt samhälle formar sina idéer fritt och hanterar de som tycker annorlunda med samma förutsättningar. Rimligtvis är det grundlag och brottsbalk som ska vara måttstock för vad som får yttras och inte olika dominerande företags regelverk.