Magda Gads påstående att hijab är en fråga om kvinnans fria val är ett politiskt ställningstagande, hennes burkatweets kan inte uppfattas på något annat sätt än en relativisering av islams gudomliga förtryck vilken illustreras genom hijab. Hur kommer det sig att de västerländska ”upplysta” vänsterliberala ”feminister” har en sådan förkärlek för islamiskt förtryck? Detta samtidigt som den överväldigande majoriteten av kvinnor i Iran kämpar mot islamiskt förtryck med livet som insats, skriver Nima Rostami.

Att föreställa hijab som ett klädesplagg som i grunden är något positivt utan att återge dess filosofi är helt fel. Detta eftersom koransk förklaringsmodell är alltjämt rådande inom islam. Alldeles oavsett om hijab bärs av fri vilja eller tvångsvis utgör den en stark symbol för politisk islam.

Hijab är en tygbit som är konstruerad av ett islamiskt patriarkat för att kontrollera kvinnors sexualitet vilket i förlängningen leder till könssegregation. Att kritisera en sådan tygbit är inte islamfobi såsom det inte är kristofobi att kritisera kristendoms principer och dess symboler.

De senaste veckornas landsomfattande protester mot hijab och islamiskt förtryck i Iran har skakat den korrupta islamistiska regimen i Iran. Unga tjejer och kvinnor har riktat stark kritik mot hijabtvånget. Protesterna i Iran har även spridit ett moln av oro utanför Iran. Den iranska människorättsaktivisten Masih Alinejad likställer hijab med Berlinmuren, med betoning på att den är avskärmande och har lett till könsapartheid.

Däremot publicerar den svenska journalisten Magda Gad en rad tweets som föreställer kvinnor i olika klädstilar. Hon landar till slut i att publicera en kvinna i burka för att påstå att även burka, en mycket säregen form av hijab, är vissa kvinnors ”val”.

Magda Gads påstående är ett politiskt ställningstagande, hennes burkatweets kan inte uppfattas på något annat sätt än en relativisering av islams gudomliga förtryck vilken illustreras genom hijab. Hur kommer det sig att de västerländska ”upplysta” vänsterliberala ”feminister” har en sådan förkärlek för islamiskt förtryck? Detta samtidigt som den överväldigande majoriteten av kvinnor i Iran kämpar mot islamiskt förtryck med livet som insats.

Magda Gads insinuation om att hijab bärs av vissa kvinnor av fri vilja bortser från det faktum att hijab leder till könsapartheid. Magda Gads åskådning om hijab är problematiskt. Detta är också ett svårförklarligt moment och extremt skevt då västerländsk sekulär-demokrati gör åtskillnad mellan religiös fromlighet och politisk styrning. Islam gör inte det.

Filosofin om hijab

Följaktligen återges inte hijabbens filosofi av relativister såsom den är. Genom att reflektera över hijabplikten enligt koranverserna och haditherna menar islam att den skapar mental trygghet och bevarar samhällets moral och värdesätter kyskhet. Koranen, hadither och islamisk jurisprudens betonar att genom hijab förvärvas och stärks kyskhet och fromhet. Det är även, enligt islam, nödvändigt att iaktta försynthet och kyskhet i relationerna mellan icke-mahram (ogiftbara släktingar) män och kvinnor.

Vidare betonas heligheten i vissa frågor som t.ex. umgänge av icke-mahram män och kvinnor i samma miljö är strängt förbjudet. Genom att kontrollera könsrelaterade beröringar och sammanträffanden mellan män och kvinnor vill islam upprätthålla kyskhetens normer, bland annat genom hijab som är könssegregerade. Denna syn är således hijabs filosofi. När en hijabitjej vägrar skaka hand med en man, eller när Yasri Khan vägrade skaka hand med en kvinnlig reporter härleds detta agerande till islams filosofi om kyskhet och islams patriarkala syn.

Relativiseringen av hijab

Enligt islamiska skrifter betraktas således kvinnan som källa till lust och skam som ska avskärmas. Detta är könssegregation, diskriminerande och är en nedvärdering av kvinnor. Inte heller är denna syn förenlig med västerländska värderingar och jämlikhetstanken. Politisk islam har, bland annat med hijab som täckmantel, kidnappat och förlöjligat den västerländska demokratin och religionsfriheten.

Det svenska vänsterliberala etablissemanget har av en oförklarlig anledning dansat efter islamisters pipa utan att på djupet inse att de överger sin sekulära själ att underkasta sig för medeltida patriarkala värderingar. Man har hittills relativiserat och legitimerat islams antidemokratiska, antisekulära och icke jämlika tankemönster.

Relativister är oroliga över de iranska kvinnornas frihetliga kamp. I stället för att underkasta sig till islamiskt kvinnoförtryck har de gjort revolt och omkullkastar också relativisters normalisering av hijab. Det framstår som orimligt att ett helt folk gör uppror mot sitt eget klädesplagg. De iranska kvinnorna kämpar för frihet och jämlikhet inspirerade av den västerländska tanken om kvinnors frigörelse. Detta ger hopp inför framtiden och är värt att försvara.