Den styrande majoriteten och sjukvårdsförbunden vill att de anställda inom Region Stockholm ska undantas från plikten att anmäla illegala. Detta trots att ”Utredningen om stärkt återvändandeverksamhet” ligger i startgropen och har som mål att bland annat bedöma hur regleringen ska utformas och vilka situationer som ska undantas.

Den som vistats illegalt i Sverige har gjort ett medvetet val. Vederbörande har fått sin sak prövad, av Migrationsverket och oftast också av domstol, och har en skyldighet att självmant lämna landet. I stället gör man det aktiva valet att trotsa den svenska lagstiftningen och därmed i förlängningen medborgarnas demokratiska vilja. Den som befinner sig illegalt i Sverige visar ingen respekt för Sverige som land, våra lagar eller invånare.

Flera fackförbund har på sistone, som nästintill på kommando, i synkroniserad harmoni börjat annonsera på sociala medier under #viangerinte. Budskapet är att genom hot om civil olydnad från de offentliganställda ska man kunna påverka den nya regeringen och den pågående utredningen. Man kan fundera över om samtliga av dessa förbund besökt en och samma föreläsning på Sveavägen?

De politiska utspelen i frågan om de illegala följer ett väletablerat mönster. För vissa av vänsterpolitikerna är civil olydnad, oavsett fråga och så länge man är i opposition, en del av ideologin. För andra är det ett steg i karriären inom det egna partiet, fackförbund eller myndigheter, ett desperat rop på uppmärksamhet för att verka aktuella och relevanta i en kamp “för det goda mot det onda”.

Varför vill man tillåta att någon vistats illegalt i Sverige? Accepterar man verkligen ett parallellt skuggsamhälle, med allt vad det medför: svart arbetskraft, maktlösa individer (i vissa fall minderåriga), som enkelt kan utnyttjas av kriminella nätverk? Ska vårdpersonalen och myndigheter bortse från skuggsamhället och därmed vara med och stärka detsamma genom att inte informera?

Den egocentriska aktivisten väljer att bortse från frågeställningen för att intresset i stället ligger i att samla godhetspoäng som kan jämföras och utväxlas med likasinnade under avnjutande av fredagsvinet.

Lagstiftningen släpar efter då ingen av de tidigare regeringarna vågade ta i frågan för att inte framstå som “ond” i väljarnas ögon. Illegala bollas mellan myndigheter, kommuner och regioner. Ingen vill ta ett ansvar eller en kostnad.

Ett exempel är den person som fick avslag på asylansökan och saknade uppehållstillstånd i Sverige men under nästan ett års tid fått vårdplats i Region Stockholm, trots att man har gjort bedömningen att denne är medicinskt färdigbehandlad. Migrationsverket och kommunen frånsäger sig ansvaret och skyller på bristande lagstiftning. Denna enskilde illegala person har hittills kostat Region Stockholms skattebetalare 5,5 miljoner kronor.

Läs även: Färdigbehandlad illegal migrant fick fortsatt vård för 5,5 miljoner kronor

Från vårt perspektiv handlar det om att ingen människa ska behöva leva i ett skuggsamhälle. Sverige är ett demokratiskt rättssamhälle. Det finns lagar och regler som vi alla är skyldiga att förhålla oss till samtidigt som vi har friheten att försöka ändra dem. Vill man ändra rådande lagar gör man det genom att verka demokratiskt, delta i debatter, ställa upp i val – inte genom att anarkistiskt vägra följa rådande lagar och regler.

Vår oro inför resultatet av utredningen är inte att myndigheter samarbetar bättre med varandra för att identifiera illegala eller att familjer som lever illegalt i Sverige återvänder till sina hemländer. Det vi oroar oss för är i stället att vi får ett samhälle där myndigheter, fackförbund och anställda inom det offentliga väljer och vrakar mellan vilka lagar man anser sig behöva följa och vilka man kan ignorera. Det är en djupt oroande utveckling.