VARBERG Jan Myrdal har föga förståelse för Sàpmi Sisters utspel där de tackar nej till Robespierre-priset med hänvisning till att den 89-årige författaren skulle vara homofob. — Jag säger inget ont om dem, men i den allmänna debatten i Sverige så är man i de här frågorna inte vidare saklig, säger författaren när han talar ut i Nyheter Idag.

• Menar att homosexualitet inte är någon läggning
• Är emot att trossamfund ska viga homosexuella
• Är emot anonyma inseminationer av lesbiska
• Förkastar Sàpmi Sisters anklagelser om homofobi

I morgon lördag är det utdelning av Jan Myrdalbibliotekets stora och lilla pris om 100 000 respektive 10 000 kronor. Stora priset — Leninpriset går till den undersökande journalisten Mikael Nyberg, medan det lilla priset — Robespierre-priset går till samiska syskonduon Sàpmi Sisters som utgörs av Mimie och Maxida Märak. Bakom de kända priserna står det litterära sällskapet Jan Myrdalsällskapet och den halländske hotellmagnaten Lasse Diding.

Inför utdelningen har syskonduon gått ut i tidningen ETC med att de bestämt sig för att vägra ta emot priset. Anledningen uppges vara Jan Myrdals inställning till homosexualitet.

– Jan Myrdal har flera gånger uttalat sig om homosexualitet. På 80-talet ville han inte att homosexualitet skulle gå under hatbrottslagstiftningen. Han har också deltagit i ett upprop för att motarbeta homovigslar i kyrkan och uttryckt att det är synd om barn utan far.

Pristagaren Mimie Märak avfärdar Jan Myrdal, Lenin och Robespierre, de som sällskapet och bibliotekets olika priser uppkallats efter, som ”vita gamla cis-gubbar”.

– Om Jan Myrdalsällskapet har fått ett queerfeministiskt uppvaknande är det fantastiskt, men jag betvivlar detta, säger Mimie Märak, när hon får frågan om de ändå inte ska ta emot priset.

Jan Myrdal: ”Trossamfunden ska inte viga”

När Nyheter Idag får tag på Myrdal för en kommentar redogör han lugnt och sakligt för sina ståndpunkter och poängterar att de samiska systrarna fortfarande är välkomna till prisutdelningen. Anklagelserna mot honom ser han bara som en bild av ett svenskt debattklimat där osakligheter ges allt större utrymme.

– De klagar på min syn på vigsel av homosexuella. Men det hela är mycket enkelt, jag har hela tiden sagt som KD, att det ska skötas som i Frankrike! Av samhället, av borgmästaren eller motsvarande, vigselrätten ska inte ligga hos trossamfunden, säger Jan Myrdal till Nyheter Idag över telefon.

Myrdal tycker anklagelsen om homofobi är osaklig och menar att vad hans ståndpunkt i äktenskapsfrågan handlar om är synen på vem som har ansvar för de juridiska frågorna i ett sekulärt samhälle.

– Om vi har heterosexuella eller homosexuella som gifter sig är mig fullkomligt likgiltigt, det har jag inte sagt någonting om. Däremot har jag sagt att detta inte ska ligga hos trossamfunden. Skälet är enkelt, KD ville inte att det skulle göra det för de vill inte att samfunden ska bli tvingade till att viga, men vad jag menar är att i en sekulär stat som den svenska så är frågan om ansvar för könsrelationer inget som angår samfunden alls, det angår staten. Jag har givetvis ingenting emot vare sig heterosexuella eller homosexuella äktenskap.

– Det andra det gällde var att jag talat emot anonym insemination. Jag menar allvarligt att den svenska lagen är korrekt, man ska ha rätt att kunna veta sitt ursprung, både på fars- som morshållet. Det har ingenting med arvsrätt att göra utan beror helt och hållet på att jag haft vänner som varit adopterade som när de blivit myndiga fått berättat för sig av föräldrarna att de inte är deras barn. De har blivit förfärligt förvirrade av att inte känna sitt ursprung.

”Homosexualitet är ingen läggning”

Märaks tredje punkt i anklagelseakten om Myrdals homofobi rörde HMF-lagstiftningen, och att Myrdal inte vill att homosexuella ska ingå i den. Myrdal menar dock att Märak fått diskussionen om bakfoten.

– Som du vet talar lagstiftningen inte om sexuell inriktning utan om sexuell läggning. Jag har från första början talat om att läggning är ett drag åt gener och biologi, medan inriktning är fritt – inriktning kan ha alltifrån genetiska till omgivningsorsaker. Svenska riksdagsmän ska inte genom lagstiftning bestämma i en icke avgjord vetenskaplig fråga. Beror homosexualitet på gener, att man är född sådan, eller beror det på att man under uppväxten blivit sådan, detta är en öppen fråga och inget bestämt!

– Jag har sedan lagstiftningen först diskuterades varit mot användningen av ordet läggning. Sverige är unikt i att använda det ordet. Att sen våra riksdagsmän inte begriper, det gjorde inte den sovjetiska centralkommittén heller, när den gav sig in och diskuterade frågan om Lysenko, det är samma sorts grej, förklarar Myrdal sin ståndpunkt.

Myrdal vill inte känna vid att han skulle vara homofob i någon mening.

– De har helt fel om mig, om folk är homosexuella eller heterosexuella är deras egen sak, jag har aldrig haft någon synpunkt på det, och i den mån jag haft någon synpunkt på det är det att jag ända från 1944, när jag blev politiskt medveten och med i RFSU, hela tiden slagits mot den särlagstiftning som funnits mot homosexuella och så vidare.

– När det kommer till äktenskapsfrågan så har den främst varit en ekonomisk fråga och det har den varit hela tiden och med det kan man ordna hur man vill, men de formella reglerna ska göras av staten, samhället, och vill man sedan ha sina samfunds godkännanden så är det något som kommer i efterhand. Allt det här tycker jag är självklara saker, som vi talat om länge. Så vitt jag vet har vi diskuterat de homosexuella och om vi ska ha lagar mot dem eller inte så länge jag varit medveten och ända sedan mina föräldrar var involverade i sexualutredningen på 30-talet, och då på rätt sida.

Du menar att du, såväl som dina föräldrar, varit förkämpar mot homofobin alltså?

– Ja, mot den lagliga homofobin. Men som du vet, om man tittar runtom i samhället, om jag säger att jag tror att de flesta av våra riksdagsmän, och jag har ingen hög syn på deras begåvning eller kunnighet, jag tror inte de är medvetna om skillnaden mellan inriktning och läggning. Förstår du mig? Det är ungefär som om de tror att det finns en konservativ läggning som gör att folk röstar på moderater, men det gör det ju inte. Det är inget genetiskt. Men de fattar inte skillnaden.

Sättet du talar om sexualitet och om att den är ”en öppen palett” och liknande, det låter ganska queer?

– Nog kan det vara queer, men jag är inte ensam, du kan gå till Sigmund Freud. Det är väldigt få vetenskapsmän som skulle vilja säga att det är givet. Man ska hålla det öppet, och sen kan det vara olika i olika kulturer. Den svenska kulturen är mycket tillåtande, de flesta starkt religiösa kulturer är det inte. Men man får skilja mellan kultur och arv, och man får akta sig när man talar om de ärftliga grejerna. Vi kan ärva ögonfärg, men det är mycket oklart om vi ärver sexuellt beteende.

– Den fjärde invändningen de hade var att jag, Lenin och Robespierre alla var vita cis-män. Visst, det finns från franska revolutionen och sen 1800-talet betydelsefulla kvinnor. Vi kan tala om Clara Zetkin, och hade kunnat ta hennes namn. Men Robespierre lade ju fram de mänskliga rättigheterna, som är de som blivit vägledande för folkhemmet och många andra. Han lyfte fram skatteplikten och nödvändigheten att skydda de fattigas rätt. Men visst är det sant att man kunde använt andra, också kvinnor. Men inte ens Rosa Luxemburg var så tydlig som Lenin. Jag kan ju bytas ut, men det är ofrånkomligt att de andra två är de historiska namnen. Vad som skiljde Lenin från de andra socialdemokraterna var ju synen på de koloniala och avhängiga staterna och deras uppror, att de hade rätt var ju inte alls klart för många andra socialdemokrater på den tiden.

Vad tycker du om de här diskussionerna om vita män, cis, homofobi och annat man kan kalla identitetsfrågor?

– Det leder bort från huvudsidan. Vita män, vadå? Det är en procent härskande, de är inte alla män och de är inte alla vita. Obama är väl inte helvit, han är väl blandad. Hela det där snacket är mindre betydelsefullt och inte avgörande.

Du menar att man hamnar fel i diskussionen om man börjar fokusera på sådana attribut?

– Det att man extremt går på frågan om det etniska ursprunget, att man går på rasfrågor och försöker definiera sig är, om man tänker efter, vad som har gjort att i Förenta Staterna har i 150 år varje social rörelse stoppats. Antingen på grund av kampen mellan svarta och vita eller mellan vita och svarta, eller mellan anglos och hispanics, eller mellan de olika bindestrecksamerikanerna. Jag växte ju upp i USA, och jag var extremt mot det svensk-amerikanska, förstår du mig? Jag var mot det finsk-amerikanska, det italiensk-amerikanska, det tysk-amerikanska.

– Där har aldrig uppstått en ordentlig social rörelse, inte ens Roosevelt lyckades, för den har hela tiden splittrats upp, i kampen mellan dessa olika grupper. Det är därför du kan ha en procent som äger och 99 procent som inte äger. Och de 99 procenten kan inte enas för de ligger i kamp mot varann, vita, svarta, engelsktalande, spansktalande, vad fan det än är. Om du vill ha ett uttryck för det kan du säga att jag är extremt assimilationistisk. Om jag hade fortsatt leva i USA hade jag givetvis varit extremt för ”the melting pot” och mot alla tänkbara etniska uppdelningar.

Det här assimilationistiska kan ju misstas för någon form av rasism i alla fall om man ska förstå SD som rasistiska?

– När det kommer till SD finns det ju en helt annan fråga som du måste fråga dig. Om en såpass stor del av svenska folket röstar på dem måste man gå till skälen. Och skälen till detta är inte ideologiska, jag tror inte de har med homofobi eller etnicitet att göra, utan i stort är det ekonomiska och andra orsaker som är grund för detta. Om man går tillbaka i historien och tittar på valet i Saar, där man 1935 röstade för att ansluta sig till Hitlers Tyskland, och det gjorde över 90 procent av de 90 procent som röstade. Vad var skälet? Det enkla skälet, om du tittar dig runtomkring i det som var den tiden, var arbetslöshetssiffrorna. Hitlers upprustning och vägbyggen sänkte arbetslöshetssiffrorna.

– Visserligen kan vi på vår kant säga att det blev kanoner istället för smör. Men det blev i alla fall margarin, att upprustningen sedan var livsfarlig och ledde till krig, det kan man ha rätt i. Men folk röstade för att få margarin på borden och slut på arbetslösheten och det var det avgörande. Annars kommer man in på konstiga mentalistiska saker. Om man ser på dig eller mig, vi styrs alldeles ytterst inte av alla våra konstiga fördomar som vi naturligtvis har, utan det finns enkla praktiska saker i livet. Jag styrs för närvarande mycket över att jag är pensionär och att mina inkomster har blivit drastiskt minskade. Det är klart att det påverkar mig, och det är inte någon ideologisk fråga. Jag blir 89 år nu, och det vet väl alla som når den åldern att man kan få ont i knäna, men det avgörande är ekonomin.

Om vi tittar på Frankrike där vänstern verkligen har decimerats de senaste decennierna och vi ser ett Front National på uppgång…

– Vänstern i Frankrike, jag känner den sedan jag var där under Algeriets frigörelse, om vi tittar på 50-talet, då var det nästintill att de skulle ta makten i staten. Sen dess har den kollapsat. Men det har inte varit på grund av ideologiska saker så mycket som att de i stora och allvarliga frågor gick snett. Om Algeriet sade de att ”det var tre franska departement”, och så var det ju inte. Bland annat därför att de inte kunde ta ställning i den frågan gick det dem nedför.

Diskussionen om Frankrike gör att Myrdal får något ivrigt i rösten, och förtjust pratar han om hur mycket saker det finns att skriva om. Om Frankrike, om vad som gått snett i vänstern, och om dagens kulturbråk i och med systrarna Märaks avståndstagande.

– Imorgon är det ju sällskapets stämma och prisutdelning och grejer men jag ska se om jag hinner skriva något under kvällen. Fördelen med det här är ju att eftersom det handlar om mig kan jag ju haka på.

Prisutdelningen planeras alltså som vanligt till morgondagen, trots meddelandet från Sàpmi Sisters?

– Den planeras som vanligt. Vad jag menar med prisutdelningen, det finns ju ett svenskt talesätt som man kan begagna sig av i det här fallet. Bjuden är fägnad. Har du hört det?

Nej, det får du gärna förklara.

– Bjuden är fägnad, det vill säga den som är inbjuden får komma till bröllopet eller till festen. Är fägnad, det vill säga har fått sin inbjudan, och det är det viktiga. Om den sedan vill komma och äta av tårtan eller inte spelar mindre roll. Det måste man få göra som man vill.