KRÖNIKA Offentlighetsprincipen hotas när politiker och byråkrater i allt större omfattning ägnar sig åt hemlighetsmakeri. För att det alls skall vara någon mening med demokrati och allmänna val måste makten utövas offentligt.

”Utifrån de erfarenheter som gjordes 2014 och den negativa publicitet som uppkom då valde vi att sekretessbelägga materialet.”

Citatet kommer från en hälso- och sjukvårdsdirektör i Region Skåne. Det handlar om tillgång till handlingar, vilka rör granskade vårdcentraler.

Vad direktören säger är att man gjorde en granskning som pekade på problem, att den gav negativ publicitet – och att man därför har hemligstämplat hela rasket. Det är en mycket anmärkningsvärd inställning i ett land som Sverige, där den offentliga makten skall utövas öppet och transparent.

Hela idén med offentlighetsprincipen är att medborgare (och media) skall kunna kontrollera hur politiker och tjänstemän sköter sitt jobb. Att sekretessbelägga information för att folk kan bli förbannade om de får veta hur saker och ting verkligen förhåller sig – det rimmar mycket illa med denna princip.

Vart fjärde år ges vi medborgare möjlighet att välja våra politiska ledare. De är i sin tur ytterst ansvariga för hur myndigheter och tjänstemän sköter sina uppgifter. Om saker och ting inte fungerar, då kan vi rösta bort de inkompetenta eller ondsinta politikerna och ersätta dem med andra, som förhoppningsvis är klokare och skickligare. Att kunna utkräva ansvar är en grundläggande funktion i en demokrati.

Men om medborgarna inte får veta vad som sker, hur skall vi då kunna utvärdera våra politiska ledares insatser? Hur skall vi då kunna utkräva ansvar? Hur skall vi då kunna göra informerade val på valdagen?

Det skånska citatet ovan är bara ett ovanligt tydligt exempel på vad som sker. Sådant här förekommer på alla nivåer inom politik och administration. Och det handlar inte bara om principen, även själva förhållningssättet är ofint och suspekt.

Härom året inskränkte riksdagen offentlighetsprincipen vad gäller vissa EU-relaterade dokument. (Endast V och MP röstade emot.) Är det någonstans det behövs insyn, då är det i sådant som har med EU att göra. Ständigt möter vi uppgifter om slöseri, korruption, korporativism, inkompetens och bedrägeri inom EU. Att då minska medborgarnas insyn i vad som sker är arrogant och upprörande.

EU:s inställning till offentlighet kan beskrivas med vad som hände när unionen för några år sedan utlovade reformer för att öka transparensen och tillgången till dokument. Snabbt ändrade man då definitionen av ordet ”dokument”, så att det blev lika svårt som tidigare att få ut relevanta handlingar. (Kafka hade blivit imponerad.)

Enligt riksdagens Konstitutionsutskott har insynen i EU-relaterat material har minskats i 65 mindre, enskilda steg sedan Sverige gick med i unionen. Tillsammans blir det ett rejält kliv – bort från öppenhet, insyn och delaktighet.

Men det behöver inte ha med EU att göra. Svenska politiker och myndigheter gör det ständigt svårare för medborgarna att få reda på vad som sker i politiken och i byråkratin. I år tänker man införa en handfull nya sekretessregler.

En av dessa handlar om att hemligstämpla offentliganställdas personnummer. Det skulle göra det omöjligt, eller i vart fall mycket svårare att utreda om byråkrater sitter på flera stolar, om de otillbörligt gynnar släkt och vänner eller om de hamnat i jävssituationer. Justitieminister Morgan Johansson säger att det handlar om att skydda dem mot hot. Vilket naturligtvis är ett argument. (”Hot” kan här gissningsvis utläsas som allt från knivbeväpnade vettvillingar till grävande journalister. Den härskande klassen vill bli lämnad ifred.)

Frågan är vad våra makthavare vill dölja för folket. Och varför. Försöker de kanske hemlighålla sin inkompetens? Eller dölja sina små genvägar i samhällslabyrinten? Gör de sig bara viktiga? Sopar de igen spåren efter sig? Gör de så här bara för att de kan? Blir det så här med tiden?

De politiska och byråkratiska klasserna har under lång tid krävt att svenska folket blint skall lita på dem. Därför sänder det dåliga signaler när de minskar insynen i systemen ytterligare. Detta borde verkligen göra folket misstänksamt.

Offentlighetsprincipen måste försvaras, stärkas och utökas. Det är ett demokratiskt hygienkrav. Detta är ett krav du bör ställa innan du röstar på någon politiker över huvud taget.

Demokratin och dess principer måste ständigt försvaras av medborgarna, av folket. Våra politiker och byråkrater tänker uppenbarligen inte göra det. Man kan rent av ifrågasätta vilka intressen de företräder. Folkets? Den härskande klassens? Kapitalets? Knappast kyrkans eller militärens. Inhemska eller främmande intressen? Intressen med i vart fall en plan eller apokalypsens fyra ryttare? Intressen som sår storm eller sådana som har allmänhetens bästa för ögonen? Jag vill veta, absolut. Speciellt när det finns saker de försöker undanhålla oss. Det är viktigt.

/ HAX