DEBATT En gång i tiden stod det mellan fattiga och rika. Det var då det. Idag hittar vi klasskampen på helt andra arenor, mycket tack vare internet. Det är en revolution vi ser, men mot vad och vilka?

Vi har en överklass med privilegier. De kallar sig feminister, antirasister, genusvetare eller varför inte bara ”journalister”. De är en särskilt vidrig överklass. De definieras inte av att ha mer pengar än andra, så som det såg ut förr i tiden. Nej, de definieras av sitt klassförakt mot den enskilde arbetaren eller den arbetslöse. Eller som de själva säger på ett nedsättande vis, cis-mannen.

Konflikten handlar i korthet om information. Det är ett mediekrig som jag själv är en del av. Och de håller på att förlora. Desperationen tilltar och de skriker allt högre på twitter. De ”kräks” och ”skakar i hela kroppen” enligt dem själva. Världens undergång står inför dörren och allt är elegant förpackat i en gemensam hashtag som lika snabbt glöms bort dagen efter.

Därför är det inte konstigt att förslag om att censurera internet börjar diskuteras, eller som det heter, att ”anonyma bloggare ska förbjudas”. Det är tyvärr så många journalister tänker. De är utmanade av internet. Viktiga samhällsdiskussioner flyttas gradvis över till forum som Flashback. Även avslöjande gräv hittar vi allt oftare både på Flashback men även på sajter som Fria Tider. En annan välkänd sida, Avpixlat, är i grunden en blogg men den är likväl en dominerande röst i det offentliga samtalet.

Detta är ett hot mot journalister på mer än ett plan. Det är heller inte konstigt att förslag om att förbjuda anonyma bloggare kommer just från journalisternas eget parti. Det är av samma anledningar som jag, en pestsmittad Sverigedemokrat och en libertariansk Piratpartist slår våra påsar ihop och startar Nyheter Idag. Det är en pågående revolution där överklassens information utmanas och du som läsare är en del av detta maktövertagande.

Det är vad det handlar om. Ett maktövertagande. Inte bara politiskt utan i allra högsta grad medialt. Makt handlar om mycket mer än att stifta lagar. Det handlar i stor utsträckning också om information. Vad du och jag pratar om. Kan man styra sådant, då har man makt. Då är man lika mycket överklass som en verkställande direktör som kan styra över vilka som får anställning och vilka som får sparken.

Den mediala överklassen håller på att krackelera. De förlorar makt, bit för bit. Internet är deras största hot, ty på internet finns inga regler. Här kan ingen redaktör eller journalist filtrera information. Här är det läsarna som bestämmer. Du och jag.

Detta betyder också att allt eftersom agendan och tolkningsföreträdet förskjuts åt nya medier, förskjuts även makt. Med makt följer ansvar. Den kanske hetaste frågan som utgör skillnad mellan gammelmedia och nya uppstickare torde vara den om invandring samt debatten runt densamma. Här är det dags att höja blicken en nivå och lämna diskussionen om att peka på hur fel gammelmedia och sjuklövern har. De har redan förlorat frågan för längesedan.

Jag tror det är dags att börja prata om lösningar. Inte i svepande ordalag eller tomt prat om ”gröna jobb” som ingen sett röken av. Konkreta, ansvarsfulla och genomförbara idéer på hur vi kommer åt arbetslöshet och utanförskap. Vad krävs för att väcka liv i bruksorterna igen? Vilka industrigrenar har en framtid för sig? Hur får vi kapital att arbeta för arbetarnas intressen? Vi kommer få anledning att återkomma till den här frågan.

Och du som är näthatare, alltså du som skriver elaka mejl till journalister, feminister, antirasister och alla andra ”-ister”. Skit i dem och lägg din tid på något vettigare.

De är ändå snart arbetslösa.