OPINION Det händer mycket i världen just nu. Det är krig i Gaza, det är stridigheter i Ukraina och i Irak håller de kristna minoriteterna på att utplånas. Men det sistnämna har inget högt nyhetsvärde i Sverige.

Under kriget mellan Israel och Hamas har pressarna gått varma, och olika medier har tävlat med varandra om vem som kan rapportera mest känslosamt om konflikten och om de civila offren. Saklighet och försök till objektivitet har helt fått stryka på foten när svenska medier tar till orda om Gaza – man underlåter skamlöst att rapportera om Hamas terrorvälde, om hur de pressar människor att agera mänskliga sköldar och om det faktum att de placerat avfyrningsramper i anslutning till moskéer, bostadsområden och FN-byggnader. Däremot plockar man gärna fram gråtande kvinnor som förklarar att judarna vill döda alla palestinier och siktar alldeles särskilt på barnen eller, för den delen, beduiner som förklarar att Israel minsann borde ha delat med sig av Iron Dome till Hamas och att allt som händer är Israels fel. I Sveriges Radio P1 bjuder man dagligen och stundligen in ”experter” som uttalar som ”Israellobbyn” och som slätar över Hamas brott mot mänskligheten.

Det är osakligt, känslosamt och oproportionerligt. Och det är under all kritik.

Världen är full av nyhetskanaler som inte vinklar rapporteringen för att passa den uppenbart Israelhätska svenska agendan. Det som alla andra länder vittnar om – att Hamas håller Gazaborna i ett järngrepp och att stödet för dem har minskat till knappt 15 procent sedan kriget startade – vill man i Sverige inte ens kännas vid.

Nej, jag säger inte att medierna ska sluta rapportera om Gaza. Men det vore kanske på sin plats om de gjorde det på ett något mer objektivt sätt samt även uppmärksammade den oändligt mycket mer utbredda humanitära krisen som pågår alldeles intill. För i Irak och Syrien far terrorgruppen ISIS fram som en farsot av sällan skådat slag. De skövlar allt de kommer över, slaktar människor på löpande band och rensar skoningslöst bland minoriteterna medan de stolt utropar sitt kalifat. Det rapporterar man så lite som möjligt om och de gånger man gör det så blir det kortfattat och påtagligt nedtonat. Inte så mycket att orda om, helt enkelt.

Allmänheten är av en annan åsikt. På Facebook, Twitter och andra sociala medier sjuder det av raseri över den svenska åsiktskorridoren som tillåter påstått neutrala massmedier att ohämmat vinkla nyheterna om Israel och Gaza och stundom även ljuga friskt. Många är de röster som höjs mot både Hamas och ISIS och andra extrema islamistgrupper. Men det är inte riskfritt att protestera mot den islamistiska terrorn. Den som gör det blir lätt stämplad som islamofob och rasist och då är det inte alltid lätt att stå rakryggad.

Hur länge ska svenska medier blunda för ISIS och för utrensningen av minoriteter i Irak? Och hur länge ska man utmåla islamismkritiker som främlingsfientliga islamofober och rasister? Kanske ända tills ISIS utplånat varenda icke-muslim i regionen – och en väldig massa muslimer som de anser vara förrädare – och kalifatet är i hamn. Och då är det naturligtvis för sent.

Svenska medier får väl trösta sig med att Hamas troligen kommer att fortsätta skjuta raketer mot Israel även när detta krig är över. Och då kan de ju skriva om det istället. Det är ju uppenbarligen det som är det allra mest angelägna.