Pelle Zackrisson skriver själv om hur han anklagades i Dagens Nyheter för att ha tagit del av olagligt avlyssnad information från Utrikesdepartementet. Och om hur DN:s chefredaktör Peter Wolodarski inte förmår sätta stopp för en journalistisk härdsmälta. 

”Det finns tre teorier om hur det kan ha gått till, varav två – slumpen och en läcka på UD – avfärdas.”

Så skriver DN den 16 mars.

Storyn handlar i korthet om hur riksdagsledamoten Hanif Bali (M) twittrat ut en mejlkonversation mellan Utrikesdepartementet och Hela Hälsinglands och Hudiksvalls Tidnings (centerpartistisk) ledarskribent Patrik Oksanen om ett förestående besök i Sverige av en Putinkritiker. Ett mejl som kom till Balis kännedom efter att jag begärt ut samtliga mejl – allmänna handlingar – som skickats till och från Patrik Oksanen på UD.

Enligt DN hade UD blivit oroliga för att det var oegentligheter inblandade då jag begärt ut mejlen dagen efter det sista mejlet skickades i konversationen mellan Oksanen och UD.

Två teorier om hur det kan ha gått till när jag begärde ut mejlen kunde alltså direkt uteslutas, får vi veta i DN:s artikel. Den tredje teorin är att Nyheter Idag, det vill säga jag, har fått ta del av avlyssnat material som på något sätt fått mig att begära ut mejlen. Källorna till de här påståendena, likt det ovanstående citatet, är anonyma ”säkerhetspolitiska källor” som DN talat med.

Anklagelsen hamras in

Artikeln fortsätter med att DN låter anonyma källor framföra anklagelsen: ”Avlyssningen har antingen gått via Oksanens mejl, eller genom avancerad signalspaning mot UD […]”

För att riktigt hamra in att vi har att göra med en potentiell landsförrädare så rundar man prydligt av med, fortfarande från anonyma källor:

”Det sistnämnda klarar endast statliga aktörer av.”

Det finns bara ett gigantiskt problem med den här tredje teorin, som enligt de anonyma källorna är den enda tänkbara. Den stämmer inte.

Jag vet nämligen att det är en slump att jag begärde ut mejlkorrespondensen mellan Oksanen och UD mindre än ett dygn efter att den var avslutad.

Vi tar det igen. Det var en slump.

Och varför begära ut mejl mellan Oksanen och UD?  Jag skulle kunna dra någon standardfras om ”jag avslöjar inte mina arbetsmetoder”. Jag har inte gjort något olagligt. Bevisbördan ligger hos DN och UD. De har presterat noll, och kommer inte att prestera någonting.

Men jag har valt att svara. Jag har inte tyckt att det finns någon anledning att vara tyst om det. Jag ska ärligt säga att jag frågat mig själv samma fråga så här i efterhand. När jag där och då kom på idén var det en ingivelse, det fanns ingen baktanke. Jag begärde ut samtliga mejl som hade skickats till och från Patrik Oksanen och UD genom tiderna. Det vill säga, inte under någon särskild tidsperiod. Något sådant visste jag inte om.

Jag var möjligen nyfiken på vilka kontakter Oksanen kunde tänkas ha med ett S-styrt departement. Egentligen spelar det mindre roll för DN:s foliehattsresonemang om att jag skulle fått tipset efter avlyssning. Vad som spelar roll är att det inte finns några tips, eller källor överhuvudtaget.

Läs gärna intervjun som Mattias Albinsson gjort i samnytt.se för ytterligare frågor och svar om hur jag kom på att begära ut mejlen.

DN:s haveri föranleder några intressanta frågeställningar.

• De här misstankarna som torgförs i DN från anonymt håll på UD. Har man suttit på en kafferast och gissat? Hur gick det sedan till när man lyckades övertyga DN om att det var tillräckligt allvarligt för att skriva om? Vad hände där? För det kan väl aldrig vara så att det enda man ”har” är att jag begär ut allmänna handlingar?
• Signalspaningen som diskuteras i artikeln. Hur skulle den, konkret, ha gått till? Varför behövdes det begäras ut allmänna handlingar om det redan gjordes signalspaning? Verkar för den oinvigde som en rejäl tankevurpa. Förklara gärna.
• Vad var det för uppgifter som föranledde Tobias Billström, erfaren politiker, att göra en anmälan till Säpo? Var kom de uppgifterna ifrån? Har Billström blivit vilseledd eller vad är det som hänt?

Sedan, liksom i förbifarten, konstaterar artikelförfattarna att det inte finns några konkreta bevis på avlyssning. Vad är då storyn? Misstankar utan något som stöder det hela? Ridå.

Inget tips

Längre ner i artikeln får jag komma till tals (och jag är citerad på ett schyst och hederligt sätt, DN:s reportrar har i den delen gjort ett gott hantverk).

Jag berättar hur det gick till. Att jag kom på idén helt på egen hand, utan tips eller någon form av inflytande. Att DN publicerar grundlösa påståenden från anonyma källor utan någon som helst stödbevisning, är tydligen okej så länge jag fått berätta min version. Jamen dåså.

Krönikehaveri

DN väljer att fortsätta på den inslagna vägen i senare publiceringar. Bland annat i en krönika av Eva Stenberg där hon trummar in:

”Det är oklart hur Nyheter i dag fick kännedom om mejlväxlingen, men det finns misstankar om signalspaning (min fetning).”

Nej Eva Stenberg, det är inte oklart. Jag hade svarat dina kollegor, och några andra konkreta uppgifter fanns, eller finns inte. Jag fick kännedom om mejlväxlingen i samma ögonblick som UD skickade den till mig. Allt annat är bara spekulationer, gissningar.

DN-redaktören Peter Wolodarski. Foto: Nyheter Idag

Chefredaktör Peter Wolodarski är ytterst ansvarig för samtliga publiceringar. Det är han som istället för att klädsamt backa ur väljer att gå all in, köra DN mot en faktalös avgrund, det får bära eller brista.

Kanske på ren förhoppning om att jag ändå höll på med nåt fuffens. Det är, på ren svenska, en jävla pinsamhet.

Man kanske någonstans skulle kunna tänka sig att Peter Wolodarski inser att man är ute i ogjort väder och avbryter. Retirerar, formerar om trupperna, smyger tillbaka, hoppas på att ingen ska märka något. Glöm det, urspårningen har fortsatt dag efter dag. Nu senast (19 mars) har DN intervjuat utrikesminister Margot Wallström om ”ärendet”.

– Det finns rutiner för hur sådant hanteras och en nära dialog med Säkerhetspolisen i sådana fall. Jag kommer själv att ha ett möte med vår säkerhetsfunktion när jag är tillbaka från Bryssel, säger Wallström till DN.

Ett möte alltså. Spännande.

Det hjälps inte, jag har fortfarande kommit på det här själv, det finns ingen substans i DN:s story om tips som härstammar från avlyssning.

Det börjar bli lite Urban Ahlin-affär över det här. Det är dags för Peter Wolodarski och DN att prestera det underlag man hade för att överhuvudtaget lyfta att det fanns misstankar om avlyssning/signalspaning.

Avslutningsvis så föreslår jag en liten utmaning.

Om DN eller de anonyma ”säkerhetspolitiska experterna” hittar några som helst bevis på att jag fått tips om att kolla upp mejlkonversationen, då lovar jag att lösa en livstidsprenumeration på DN. Om det inte kommer fram några bevis som styrker de grundlösa foliehattsteorier som torgförs i DN så får Peter Wolodarski istället teckna en prenumeration på Nyheter Idag. Men jag ska vara storsint, en halvårsprenumeration räcker.