Åsa Romson och friheten
VÄRLDEN När Expressens reportrar konfronterade Åsa Romson med hennes egna bilder av hur hon målade sin båt med förbjuden färg var hennes första kommentar: ”Det är copyright på de här bilderna, det vet du eller?” Här ansluter hon sig till en inte särskilt lång, men likväl förfärande, tradition av att försöka tysta kritik med hjälp av upphovsrätten.
I det kommunistiska Östtyskland fanns en institution vid namn Büro für Urheberrechte, eller Upphovsrättsbyrån på svenska. Genom att kontrollera upphovsrätten kunde man kontrollera hur verken publicerades. Censur var nämligen förbjudet i konstitutionen, så det krävdes en annan etikett på censuren, och denna etikett blev ”upphovsrätt”.
Annars är det ett ganska nytt fenomen; ett känt exempel är från 2007 då Wikileaks publicerade dokument som handlade om den brittiska banken Northern Rock Bank. Dessa försökte då via advokatbyrån Schillings hindra Wikileaks att publicera dokumenten just med hänvisning till upphovsrätten. De misslyckades.
När en hemsida hotas med nedstängning brukar det börja med ett på engelska så kallat ”cease-and-desist-letter”, ett meddelande om att något på sidan måste plockas ned. Ett antal mottagare av dessa brev valde att publicera meddelandet på nätet för att visa besökarna vad som pågick. Detta ledde till att en amerikansk advokatbyrå 2008 lyckades övertyga en domare om att dessa ”cease-and-desist-letters” var skyddade av upphovsrätten och därför inte fick publiceras utan tillstånd.
Kanada valde 2009 att följa i DDR:s fotspår, vilket möjliggjordes av en lustig klausul i kanadensisk lag som gör att officiella statliga handlingar faller under ”kronans upphovsrätt” (Crown copyright). Efter att den kanadensiska tidningen The Globe and Mail hade publicerat utdrag ur en officiell rapport om immigration, hotade staten med stämning för upphovsrättsbrott.
Förbjudna bilder
År 2009 var även året då modeföretaget Ralph Lauren försökte tysta sina kritiker med hjälp av upphovsrätten. Bakgrunden var att en av deras annonser cirkulerat på nätet och hånats för att modellen var så grovt photoshoppad att hon inte längre såg mänsklig ut. Ett flertal webbsidor som hade publicerat bilden tvingades plocka bort den under hot om stämning. Ett liknande fall inträffade i Sverige 2012, då bloggen Genusfotografen publicerade och kritiserade foton av Arlanda Express tidning Xpress där kocken Louise Johansson framhävdes i vad Genusfotografen var olämplig dager. Genusfotografen tvingades betala 15 000 kronor.
År 2010 ägnade Upsala Nya Tidning, UNT, sig åt en udda form av censur. De angrep programvaran Transgenus, som skapats av bloggaren Matte Matik. Den tillät folk att se webbsidor med vissa ord utbytta. Man kunde exempelvis byta ut ordet ”män” mot ”invandrare” för att se hur det skulle påverka innehållet. UNT upprördes äver att det gick att använda programvaran på deras artiklar och hotade med stämning med hänvisning till upphovsrätten. Detta trots att sidan där programvaran låg inte innehöll några artiklar, utan bara verkade som ett filter att se artiklarna genom.
Samma år blev Microsoft upprörda över ett läckt dokument på webbsidan Cryptome. Dokumenten beskrev all den information Microsoft erbjöd myndigheterna, som att Xbox Live sparar information om varenda IP-adress användarna besöker. De lyckades få Cryptome nedstängda under en tid.
Lex Kent
2012 var året då ordet ”järnrörsskandal” plockades upp av svenska folket. Det handlade om en sen kväll på stan med några Sverigedemokrater, och Expressen med flera publicerade en film som Kent Ekeroth (SD) hade plåtat. Ekeroth var missnöjd och krävde ersättning som upphovsman. Bland andra Sydsvenskan betalade i alla fall en del av den krävda summan.
Sverigedemokraterna har varit i farten vid fler tillfällen. Under 2013 agerade de mot exempelvis webbsidan Interasistmen och Torbjörn Jerlerups (Pp) blogg för att de använt SD:s logga på olika kritiska sätt.
Under valåret 2014 var det å andra sidan SD:s motståndare som försökte tysta SD genom att hänvisa till upphovsrättsinnehavarna till den musik SD spelade vid bland annat sina torgmöten. Det stämmer förvisso att man inte kan använda andras verk hur som helst i politiska sammanhang, men frågan är om situationen har blivit politisk innan någon har börjat tala. STIM ger olika besked beroende på vem som frågar.
Åsa Romson, sedan tidigare känd personen som ville förbjuda rätten att blogga anonymt, visar återigen att Miljöpartiets prat om att stå på medborgarnas sida mot överheten bara är ett försök att slå blå dunster i våra ögon.