LEDARE I SVT Agenda berättade Aftonbladets Ehsan Fadakar om ett demokratiproblem – att allt fler människor lever i en sorts mediebubbla där nyheter och berättelser inte utmanas. Fadakar har rätt i att bubblorna lever och frodas och Nyheter Idag har ett förslag på hur man kan göra det bättre.

I söndagens SVT Agenda såg vi ett inslag om mediebubblor, att människor via sociala medier i princip bara får nyheter och berättelser från medier man själv gillar. I inslaget berättade Ehsan Fadakar från Aftonbladet att han har en alternativ profil på Facebook, för att se hur världsbilden ser ut för en påhittad person. Av det jag kunde se i inslaget gissar jag att Ehsan försökt imitera en person som ligger nära partiet Sverigedemokraterna åsiktsmässigt.

– Det blir otroligt problematiskt för demokratin, förklarade Fadakar.

Det Ehsan syftar på är att många människor inte får hela bilden, utan att man läser det som bekräftar den egna världsbilden. På så vis förstärks den egna uppfattningen och den utmanas inte. Och det är sant, det kan mycket väl vara ett demokratiskt problem när man selektivt väljer bort nyheter för att man inte gillar det som berättas.

Precis som Fadakar förklarade i inslaget väljer Facebook bort saker åt en, det sker via en algoritm. En algoritm är en slags serie matematiska instruktioner som talar om hur data ska hanteras, i det här fallet handlar det om hur exempelvis Facebook fungerar. Den känner av vad du gillar att klicka på, vad dina vänner klickar på och använder detta som ”ingångsvärden” för att räkna ut vad du vill klicka på härnäst. Det är så ditt flöde fungerar, det som dyker upp där beror inte på en slump utan på ren matematik.

Men är det hela bilden? Beror mediebubblor enbart på detta? Är detta stora demokratiska problem enbart en matematisk algoritm?

Nej, givetvis inte. Det är mycket större än så, samtidigt ett väldigt litet problem, egentligen. Facebook, eller hela internet om man så vill, är en spegling av oss själva. Vad du gör, skriver, tänker, tar bilder på, filmar med mobilen och berättar för kompisar. Och alla andra. Allt tillsammans, det är internets sociala medier.

Det är omöjligt att konsumera allt på internet, det finns helt enkelt för mycket information. För att hitta relevant information för just dig finns det olika filter. Det mest grundläggande filtret är Google. När man söker på något filtreras allt ovidkommande bort. Ett annat filter är Facebookalgoritmen som ”tänker åt dig”. Du kan omöjligt söka på en nyhet om du inte vet om att den har inträffat, eller hur? Det är så Facebook fungerar, med vetskapen om vad du gillar och inte gillar räknar alltså Facebook ut vad du sannolikt vill klicka på. Tillbaka till algoritmen.

Men ibland behöver man utmanas. Det kan vara nyttigt att läsa på nya sajter och ta del av idéer och funderingar som man inte tidigare sett. Det demokratiska problemet som Fadakar adresserar hittar vi här. Brist på mångfald om man så vill. Nyheter, eller information, mår bra av att utmanas. Ifrågasättas.

Det finns ingenting som hindrar dig från att klicka på olika sajter och ta del av vad andra rapporterar och skriver om. Faktum är att de flesta av oss gör just det, vi läser mycket mer nyheter än bara det som Facebook väljer ut åt oss. Men Fadakar har en poäng utan att han kanske vet om det.

Det finns ett demokratisk problem, men jag skulle inte peka på Facebooks algoritm. Jag skulle snarare peka på de såkallade ”grindvakterna”. En slags internetpoliser som talar om vad du får läsa och inte får läsa. De som eftersträvar en likriktning och att på olika sätt få dig att inte klicka på nyheter som de själva inte tycker om.

Precis som Ehsan Fadakar experimenterar med ett alternativt konto på Facebook har även jag experimenterat. Igår publicerade jag en lång intervju med en miljöpartist som berättar om sig själv och varför Miljöpartiet är ett bra parti. Nyheter Idag vänder sig inte primärt till miljöpartister utan våra läsare består av liberaler, konservativa och svansen runt Sverigedemokraterna.

Hur blev då reaktionerna? Rasade våra läsare över att behöva se propaganda från Miljöpartiet i sina flöden? Nej, inte alls. Den långa intervjun var uppskattad av många och jag tror den bidrog till att ge Miljöpartiet en lite mer nyanserad bild hos dem som är mest kritiska till just detta parti.

Men det fanns de som protesterade. Högljutt. En person valde till och med att blogga om saken. Politikern jag intervjuade, Josefin Utas, fick många elaka kommentarer på Twitter. Även jag. Och samtliga kom från vänsterhåll.

Här skulle jag säga att vi verkligen har ett demokratiskt problem. Nyheter Idag når ut till många människor som har mycket lågt förtroende för exempelvis Miljöpartiet. Man kan tycka att människor på vänsterkanten borde vara glada över detta. Att man ser något positivt i att vi lyfter fram perspektiv som våra läsare normalt inte möter. Något som går på tvären med just den mediebubbla som Fadakar själv beskriver.

Istället kom fördömanden. Det var fel av Josefin att ställa upp på en intervju. Det var fel sajt och fel människa hon pratade med. Och fel människor som läser. Grunden till detta beror på att Politism, en sajt som har sin adress och ideologiska hemvist vägg i vägg med Ehsan Fadakar, har listat Nyheter Idag som en sajt man inte ska få läsa. Eller dela på Facebook.

Josefin försökte försvara sig. Hon förklarade att Nyheter Idag till och med är anslutna till det pressetiska systemet, att vi inte skriver vad som helst och hur som helst. Men sådana argument bryr sig inte grindvakter om, ens inte om man påpekar att Politism, som gjort listan, själva inte är anslutna till det pressetiska systemet. Att de kan påstå och skriva lite vad de vill om andra utan att behöva ta ansvar, till exempel vad de påstår om undertecknad eller vår sajt.

Samma problem förekommer givetvis åt andra hållet. Många av de läsare som läser Nyheter Idag kan reagera precis som de på vänsterkanten gjorde. Möts de av en nyhet eller berättelse som inte ligger i linje med deras egen världsbild blir de arga. De protesterar. Källan – exempelvis Aftonbladet – är inte pålitligt, heter det. De här bubblorna finns lite överallt och den skara som anser att ”PK-media” är ljugmedia växer allt mer, inget snack om den saken.

Jag tror att sådant beteende skapar mycket värre mediebubblor än alla algoritmer i världen. När man inte vill prata med en meningsmotståndare och till och med stigmatiserar de personer som ändå gör det, då har vi ett demokratisk problem. Det är inte bara så att Nyheter Idag och andra sajter stigmatiseras av ena politiska flanken, samma sak sker också åt andra hållet – som en motreaktion. Det är något Ehsan Fadakar, Politism och resten av gänget i glasburen själva kan göra något åt.

Istället skulle man kunna mötas och inte giftstämpla varandra. Man skulle kunna föregå med gott exempel, lyfta varandras perspektiv och låta olika människor komma till tals. Inte vara rädd för andra medier utan tvärtom, försöka förstå och skapa dialog. Ni vet det där som politiker gärna pratar om men sällan gör.

Jag bidrar gärna till en sådan utveckling. Är Ehsan Fadakar, Politism och resten av gänget ”på andra sidan” också intresserade?