”A Swedish Elephant” med Ganman och Lindberg – för stor för sitt eget bästa

Aftonbladets Anders Lindberg i den svenska dokumentärfilmen "A Swedish Elephant".
  • Lördag 11 aug 2018 2018-08-11
E-post 137

A Swedish Elephant (Swedish version) from A Swedish Elephant on Vimeo.

Den svenska dokumentärfilmen ”A Swedish Elephant” tacklar ett omfattande ämne. Tyvärr blir filmen lite för omfattande för sitt eget bästa, anser Nyheter Idags recensent.

A Swedish Elephant är en mycket ambitiös film, där flera aspekter av svensk invandrings- och integrationspolitik behandlas, med perspektiv från flera sidor i debatten. Lovvärt, men det innebär också att filmen landar på hela 2 timmar och 38 minuter, med alldeles för mycket dödkött. Framförallt stämningsscenerna mellan intervjusegmenten, som visar människor i olika miljöer till musik, kommer lite för ofta och pågår lite för länge.

Intervjuerna är intressanta, och väjer inte för obekväma frågor, men hade på flera ställen behövt lite mer frisering. Ett exempel är en av intervjuerna med en språkligt sett illa integrerad invandrare. Mannen besvarar frågorna på arabiska, med svenska undertexter. Smidig lösning, så varför får vi sedan se mannens kamrat försöka översätta det som mannen sagt? Det är en detalj, men många sådana bäckar små gör en alldeles för lång å, och ju längre filmen går, desto fler irriterade blickar kastar jag på klockan. Herregud är det en timme kvar!

Min brist på tålamod kan nog till ganska stor del förklaras av att jag är en väldigt insatt tittare. Jag känner mycket väl till samtliga debattörer och forskare som intervjuas, och vet ungefär vad de har att säga. Här måste man faktiskt ge Aftonbladets politiske chefredaktör Anders Lindberg rätt när han påpekar att det man ”inte får säga i det här landet” numera sägs av alla möjliga, och ger minst lika mycket applåder och Swish som det ger drev och kritik. Så var det  inte för några år sedan, men tiden har förändrats, och delvis sprungit ifrån ”A Swedish Elefant” under filmens produktionstid.

För insatta svenska tittare blir det därför tyvärr lite mycket repriser av sånt vi redan läst oss ganska mätta på. En oinsatt publik, som inte följt de senaste årens svenska debatt, har förmodligen ett större utbyte av filmen. Förhoppningsvis når filmen ut till omvärlden genom internationella festivaler. Att en oinsatt svensk publik skulle serveras filmen genom den statliga televisionens försorg är nog för mycket att hoppas på.

Inte minst på grund av längden.

Innehållet som publiceras på Nyheter Idag omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Nyheter Idag