Det pågår intensiva politiska intriger om att avskaffa hyresregleringen i nyproduktion. Vänsterpartiet spelar ett högt spel, medan SD är den potentiellt största politiska vinnaren, skriver Nyheter Idags politiske kommentator Arvid Hallén.

Den senaste tiden har det pågått ett intensivt politiskt maktspel om förslaget att avskaffa hyresregleringen i nyproducerade hyreshus. Det är ett av de viktigaste krav som Centerpartiet fick med sig i januariöverenskommelsen. Samtidigt har Vänsterpartiet lovat att göra allt för att stoppa förslaget. Statsminister Löfvens regering är beroende av stöd från både C och V. Läget kan därmed framstå som låst. Men riktigt så enkelt är det inte.

Låt oss börja med Vänsterpartiet. V måste visa för sina väljare att partiet är relevant, och inte bara en dörrmatta åt S. Den nya partiledaren Nooshi Dadgostar, som hittills uppfattas som en pragmatiker och en frisk fläkt, skulle kunna skada sin auktoritet om hon tvingades vika ned sig för S så tidigt i sitt partiledarskap. Det talar för att V kommer att välja en hård linje – och man signalerar nu konfrontation genom att ställa regeringen inför ett tidsbegränsat ultimatum. 

Men många frågar sig om V bara bluffar. Partiet hotar att fälla regeringen, men vill förstås egentligen inte att regeringen ska falla. Man vill att regeringen ska sitta kvar, men att den ska dra tillbaka sitt hyresförslag.

Det viktigaste för Vänsterpartiet är dock faktiskt inte att stoppa avskaffandet av hyresregleringen i nyproduktion. Det viktigaste är att visa för partiets sympatisörer att man gör sitt bästa. Om man inte lyckas stoppa regeringens hyrespolitik kan man då i alla fall på ett trovärdigt sätt två sina händer.

Men för att väcka misstroende och därmed hota regeringen krävs 35 mandat i riksdagen. V har bara 28 mandat. Moderaterna och Kristdemokraterna har sagt nej till att ge Vänsterpartiet sitt stöd. Inte heller Liberalerna eller Centerpartiet kommer att göra det. Bara ett parti återstår: Sverigedemokraterna.

Och eftersom V betraktar SD som något som katten har släpat in och inte tänker söka stöd från SD är partiets hot inte trovärdigt.

Men det blir värre än så för V. Om V väljer att inte väcka misstroende tillsammans med SD, kan SD göra det på egen hand. Då sitter V på pottkanten. Röstar V i det läget inte för SD:s misstroende tappar man all trovärdighet i hyresfrågan. Dessutom utnämner man SD till det enda parti som försvarar hyresgästernas rättigheter.

Centerpartiets läge är mer entydigt. C kan inte backa i frågan om avskaffad hyresreglering i nyproduktionen, och kommer inte att backa. Hyresregleringen är tillsammans med LAS den skalp som rättfärdigar partiets sidbyte till det rödgröna blocket. Om regeringen skulle vika ned sig för V:s krav kommer C att reagera med ursinne. Då faller antagligen regeringen och nyval hotar, vilket ingen egentligen vill.

På högerflanken finns två olika hållningar. På ena sidan står Moderaterna och Kristdemokraterna som vill avskaffa hyresregleringen, och på den andra sidan står Sverigedemokraterna som vill ha den kvar.

Om M och KD signalerar att man stödjer ett misstroende skulle det kunna få regeringen att dra tillbaka hyresförslaget, vilket skulle få V att avbryta misstroendet, vilket skulle resultera i att regeringen sitter kvar fast hyresreformen stoppas. Det vore ett dubbelmisslyckande för M och KD, som dessutom skulle få skulden för fiaskot, och C:s ursinne skulle kunna riktas mot dem i stället för mot regeringen. Det är en risk som M och KD inte vill ta: man är inte intresserade av att kratsa regeringens kastanjer ur elden genom att stoppa en reform som man tycker är bra.

Valet 2022 är dessutom nu så nära att partierna sannolikt bedömer att tiden är för kort för att en ny regering eller ett nyval ska vara till någon nytta, innan val måste hållas på nytt. På grund av ett systemfel i den svenska regeringsformen inleds nämligen inte en ny fyraårig mandatperiod efter ett nyval. Val måste därför hållas i september 2022 även om det genomförs ett nyval innan dess. M och KD kommer därför inte att stödja ett misstroende i dagens läge.

Sverigedemokraterna har ett större behov än M och KD av att signalera att man alltid är berett att fälla regeringen. SD är dessutom till skillnad från M och KD motståndare till avskaffad hyresreglering, och har mycket att vinna på att göra detta allmänt känt. I valet 2018 förlorade SD flera procentenheter på S-märkt kampanjande som framställde partiet som motståndare till hyresregleringen, enligt SD:s egen valanalys.

Nu har SD chansen att vända på steken. Genom att ta strid mot regeringen för att bevara den hyresreglering som S påstod att SD ville avskaffa, men som det nu är S som avskaffar, framstår SD som hyresgästkollektivets försvarare medan S framstår som dess dödgrävare – själva motsatsen till den bild som S framgångsrikt satte under valrörelsen 2018.

Så vad kommer att hända framöver? Statsminister Löfven har tidigare visat sig vara en mästare på att ta sig ur trassliga parlamentariska lägen genom att på kreativa sätt rädda ansiktet på alla inblandade. Det kan inte uteslutas att statsministern också denna gång har ett ess i rockärmen.

På torsdag klockan 10 får vi veta hur det blir. Klockan tickar.

Arvid Hallén är politisk kommentator hos Nyheter Idag och medlem i Tankesmedjan Oikos förtroenderåd.