Åsa Tallroth: Var finns förnuftet i svensk migrationspolitik?

Foto: Privat
  • Torsdag 24 jan 2019 2019-01-24
E-post 870

Som en del av Januariöverenskommelsen mellan S-MP och stödpartierna C och L ingår utökade möjligheter för anhöriginvandring. Skälen är känslobaserade, man gör det för att det känns bra och man struntar i hur det kommer att slå mot Sveriges välfärdssystem, mot kommuner och landsting som redan är ansträngda efter många år av stort mottagande. Man fortsätter att återupprepa samma feltänk om att vara god istället för att handla förnuftigt och hållbart, skriver Åsa Tallroth (MED).

Fakta

Det här är en opinionstext från Medborgerlig Samling.

Läxan borde vara inlärd vid det här laget. Politiska beslut som fattas på känslomässiga grunder blir sällan bra.

Sviterna av den migrationskris som Sverige upplevde med kulmen hösten 2015 är fortfarande påtagligt kännbara ute i kommunerna.

Trots det så har de nytillträdda regeringspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet tillsammans med Centern och Liberalerna kommit överens om i den så kallade Januariöverenskommelsen att driva på för beslut som åter kommer att öka på immigrationen. Det handlar om utökade möjligheter för familjeåterförening. Detta ska ske av humanitära skäl, det vill säga på en känslobaserad grund.

Då även Kristdemokraterna och Vänsterpartiet tidigare uttryckt sig positivt om familjeåterförening, så får vi anta att det kommer att gå igenom i riksdagen med stor majoritet.

Förutom att de som redan befinner sig i vårt land kommer få större möjligheter att ta hit sina anhöriga, så är familjeåterförening en faktor i sig som lockar när människor bestämmer sig för vilket land de ska migrera till. Vi måste med hänsyn till detta ta med i beräkningarna att fler migranter kommer att bege sig iväg med Sverige som destination. Ur individens synvinkel är familjeåterförening en helt naturlig pullfaktor, vem vill inte ha sin familj runt sig? Men ur det mottagande samhällets perspektiv så uppstår problem.

Redan i dagsläget har vi en extrem lärarbrist, och år 2025 beräknas underskottet av lärare uppgå till 65 000. Anledningarna till underskottet är många, men det handlar inte bara om låga löner och brist på karriärvägar, utan även om den allt våldsammare, mer kaotiska och mer hotfulla miljö du som lärare idag tvingas uthärda. Att kasta ett antal miljarder av skattebetalarnas pengar på skolan kommer inte att lösa alla de problem skolan har. Att öka antal elever kommer definitivt inte heller göra det.

Vi har även brist på poliser. Regeringen har förvisso satsat på fler utbildningsplatser och lägre antagningskrav till polisutbildningen, men om det kommer ge ett positivt nettoresultat i slutänden återstår ännu att se. Faktum är att vi har en av de lägsta nivåerna på antal poliser per 100 000 invånare i Europa, vilket även ska ses i skenet av att vi är ett glest befolkat land med långa avstånd. Många poliser slutar, samtidigt som behoven växer.

Vidare går sjukvården och socialtjänsterna på många håll på knäna och bostadsbristen i våra städer är fortsatt hög. Integrationen fungerar knappt alls med segregation och ökade klyftor som följd. Arbetslösheten bland utrikes födda är skyhög, vilket även tenderar att gå i arv till kommande generationer.

När konsekvensanalysen av de praktiska problem som uppstår av ett beslut taget på känslomässiga grunder lyser med sin frånvaro, så kan vi med erfarenhet som stöd utgå från att någon konsekvensanalys inte gjorts. Problemen brukar inte låta vänta på sig.

Samhället har inte hängt med i den kraftiga befolkningsökning som de senaste årens migration gett oss, och då är det minsta man som medborgare kan begära att politiken stannar upp och löser de redan befintliga problemen innan man fortsatt hänger sig åt känslomässig generositet.

Medborgerlig Samling förordar en mycket restriktiv migrationspolitik baserat på hur samhället idag ser ut. De problem vi har måste lösas innan vi kan åta oss fler immigranter, så inom överskådlig tid anser vi att vi behöver få ner antalet asylsökande till så nära 0 som det går. Undantaget är ett fåtal kvotflyktingar, politiska dissidenter och arbetskraftsinvandrare.

Politiker använder gärna ethos och pathos när de argumenterar för sin ståndpunkt. Nu är det hög tid att även logos, förnuft och logik, kommer fram.

Åsa Tallroth

Åsa Tallroth är styrelseledamot i Medborgerlig Samling

Innehållet som publiceras på Nyheter Idag omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Nyheter Idag