Aspling (SD): I Miljöpartiets alternativa verklighet är segregation ett mysterium

Ludvig Aspling, Åsa Lindhagen (MP) Foto: Riksdagen/Pressbild
  • Måndag 18 jan 2021 2021-01-18
E-post 1603

Regeringen presenterade nyligen en handlingsplan med syfte att minska och motverka segregation. Planen ska ge sken av en hög ambitionsnivå, men vid närmare granskning blir det tydligt att det är samma politik som tidigare – låtsasjobb, ökade bidrag till korrupta studieförbund, med mera. Dokumentet är ett skyltfönster in i Miljöpartiets alternativa verklighet, helt isolerad från den faktiska samhällsutvecklingens orsaker och konsekvenser, skriver Ludvig Aspling, Sverigedemokraterna.

Ansvarigt statsråd, jämställdhetsminister Åsa Lindhagen, lovar i vanlig ordning ett långsiktigt arbete för utsatta grupper med hjälp av en bredd aktörer, förebyggande insatser och ett kunskapsbaserat och sektorsövergripande arbetssätt. Handlingsplanen är tydligt överarbetad av kommunikatörer, men bakom de trötta myndighetsflosklerna saknas minsta antydan till probleminsikt, nytänk eller ens en analys av vad som egentligen gjort att segregationen i Sverige blivit ett skräckexempel för våra grannländer.

Planen innehåller bland annat minskade krav på personer som väljer att leva på bidrag, ökade bidrag till korrupta studieförbund, föreningsbidrag, ”uppsökande insatser”, bidrag till samlingslokaler, skattefinansierade nöjen för asylsökande, subventionerade låtsasarbeten, och så vidare. Andra förslag rör saker som energieffektivisering av flerbostadshus, stadsgrönska och ekosystemtjänster, dock utan ens ett försök att förklara hur dessa bidrar till att minska segregationen. Lindhagen ser det kanske som en självklarhet.

Tanken är uppenbarligen att om man pratar om sådant man tycker är trevligt och vill göra i alla fall, och kallar det politik mot segregation, så slipper man prata om sådant man inte tycker är trevligt och inte vill göra. Och det Lindhagen och hennes regering allra minst vill göra är just att prata om problemets verkliga orsaker.

Migration eller invandring nämns dock överhuvudtaget inte i planen. Istället påstår Lindhagen att det ”saknas tillräcklig kunskap” om segregationens orsaker. Hon noterar att något hänt de senaste två decennierna, men lyckas inte sätta fingret på vad. Så låt mig hjälpa statsrådet.

Sverigedemokraternas nisch har alltid varit att säga sanningen, även när den jobbig att höra. Sanningen om segregationen är att den har en övergripande orsak – för stor, för snabb och för dåligt planerad invandring. Om inget görs åt grundorsaken, kommer problemet aldrig avhjälpas. Vi föreslår därför en ny kurs.

Jag är helt överens med Lindhagen om att segregationen kräver en bredd av åtgärder inom flera politikområden. Dock måste det materiella innehållet bli Miljöpartiets raka motsats. Ordning och reda i skolorna, tydliga krav på personer som inte arbetar trots förmåga, trygghet i lokalsamhället genom kompromisslös polisiär närvaro, slut på offentligfinansierad islamism och separatistiska civilsamhällesorganisationer och sist men inte minst tid. Miljöpartiets desperata jakt på en skattefinansierad quick-fix i form av ett nytt projekt eller bidragsform, kommer aldrig att ge mer än det redan gett.

Definitionen av galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annorlunda resultat. Lindhagens handlingsplan gör just detta och hennes ledarskap är en garanti för att inget kommer att förändras.

Om debattören

Ludvig Aspling (SD) Ledamot i Arbetsmarknadsutskottet

Innehållet som publiceras på Nyheter Idag omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Nyheter Idag