För att bevisa att han är ateist inför Migrationsverket så behöver han göra något radikalt, som att bränna en Koran. Det räcker inte med att vara kritisk, säger Ahmed Alkumer som kom till Sverige för tre år sedan från Irak och sökte asyl.

Jag har bott i Sverige i tre år och jag älskar verkligen det här landet. Älskade jag inte mitt hemland? Jo, Det gjorde jag. Men, i mitt stora hemland fanns det inte plats för mig. Sådana som jag kan inte leva i fred där. Där behövde jag göra sådant jag inte ville göra och tro på något jag inte trodde på. Jag var tvungen att be, att fasta och att låtsas vara troende muslim.

Låt mig förklara kort vad det innebär att vara ateist i ett samhälle där islam väger tyngre än ett människoliv. Du lever i skräck. Du är hatad bland din familj och vänner. Du är den otrogna som inte förtjänar att leva, jobba eller älska. Du förtjänar inte maten du äter och luften du andas. Du förtjänar inte ens ett leende från dina föräldrar.

Allt detta och lite mer har jag genomlidit. När min farbror, som var klanledaren, fick veta att jag lämnade islam dömde han ut mig. Jag blev inlåst i ett rum utan mat eller dryck. Jag fick välja mellan att dö eller uttala trosbekännelsen. I början vägrade jag. Efter tredagars svält, fick jag ett ruttet ägg att äta. Jag svalde det hela. Jag var för hungrig för att vägra. Samma dag försökte jag ta livet av mig. Men, jag var för feg, utsvulten och rädd för att klara det på egen hand. Jag låtsades att jag ändrade mig och uttalade trosbekännelsen till sist. Jag ville leva, för att kunna dö i fred.


När helvetet brakade loss och mitt liv stod på spel, flydde jag. Jag klarade inte av att fortsätta praktisera en tro som jag dagligen tvingades till. Det kändes fel och omoraliskt att låtsas tro på något jag inte trodde på längre. Med ont i hjärtat fattade jag mitt beslut och lämnade mitt hemland för gott. Jag lämnade bakom mig mina vänner, mina barndomsminnen och min första kärlek.

Väl i Sverige blev jag återigen tvungen att bevisa min tro, eller snarare min icke-tro. Jag ombeddes av Migrationsverket att bevisa att jag är ex-muslim. Men, hur kan man bevisa något som pågår i huvudet? Hur kan en vegan bevisa att han inte äter kött eller en icke-rökare att han inte röker i smyg? Ändå, vill Migrationsverket att jag ska bevisa min icke-tro.

Men visst, det finns kanske metoder att bevisa att man lämnat islam. Man kan alltid elda upp en Koran, säga något dumt om muslimer eller om deras profet Muhammed. Jag uppmanas alltså att bli någon slags extremist i min ateism. Det räcker inte med att jag för fredliga samtal om islam i mina ex-muslim-träffar jag anordnar på lördagar. Det räcker inte att jag skriver öppet saklig kritik om islam i mina sociala medier, nej. Det förväntas av mig som öppet ex-muslim att göra något extra kontroversiellt för att bevisa att jag är ex-muslim. Att jag ska bete mig som en arg-muslim, fast som ex-muslim.

Problemet är att jag inte kan göra det på det sättet som förväntas av mig. Att uttrycka sig på det sättet är under min värdighet och det är något jag absolut inte tror på. Ja, det handlar återigen om tro. Därför, frågan kvarstår. Hur kan jag bevisa min icke-tro på en religion utan att svika min tro på människan jag är?