C och L kommer att tvingas rösta mot sin egen politik

Foto: Privat
  • Fredag 16 nov 2018 2018-11-16
E-post 276

Vi kommer troligen att få en vänster-liberal regering. Men problemen kommer att uppstå direkt när en konservativ opposition börjar driva politik inom arbetsrätt, företagande och avregleringar. Då kommer C och L att tvingas rösta emot sin egen politik för att bevara en socialistisk regering. Det blir spännande att följa, skriver Magnus Hansson. 

Vägen till en ny regering har hittills gått med små steg. Ulf Kristersson fick slutligen foten som ny statsminister.

”Jag äter hellre upp min högra sko än blir ett stödhjul åt Socialdemokraterna ”, sade Annie Lööf år 2013. Men man kan inte både äta skon och ha den kvar. Så vad är då den mest sannolika vägen till nästa regering? Annie Lööf fortsätter att söka efter den magiska blocköverskridande gralen, som ska hjälpa henne med fantastiska beslut till tonerna av sjungande enhörningar, och för alltid jaga bort högertrollen.

I verkligheten erbjuds hon att bli piga åt trollkungen från Ådalen, tillsammans med hans styvbarn Jonas.

Socialdemokraterna har naturligtvis sedan länge insett att deras enda chans att behålla makten är att undvika att det bildas ett ickesocialistiskt block med egen majoritet, genom att försöka splittra Alliansen. Inte alls märkligt. Vad som är märkligt, är att vissa allianspartier tydligen ville samma sak.

Alliansen dog inte när Ulf Kristersson fälldes i den första statsministeromröstningen. Den var redan död när Decemberöverenskommelsen skapades 2014. Fotspåren är tydliga, för den som letar. Centern och Liberalerna var från början de främsta förespråkarna för Decemberöverenskommelsen. Moderaterna och Kristdemokraterna var mest emot. Intressant nog var talmannen Andreas Norlén en av arkitekterna bakom DÖ.

Skiljelinjen belastades hårt när Centern röstade ja till Afghanamnestin tillsammans med Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Denna linje har nu spruckit.

Centern står inför fyra samtidiga svekdebatter: Att inte splittra Alliansen, inte bli stödhjul till Socialdemokraterna och inte ta stöd av varken Vänsterpartiet eller Sverigedemokraterna. Att i det läget försöka återknyta gemenskapen med Alliansen och acceptera stöd från Sverigedemokraterna ger inga som helst politiska vinster. Liberalerna är inte lika hårt trängda. De går på i ullstrumporna mot vänstersidan. Deras enda hämsko är troligen att aldrig ta stöd av Vänsterpartiet.

Min bästa förutsägelse är således en ny regering bestående av Socialdemokraterna, Liberalerna och Miljöpartiet.

Vänsterpartiet kommer inte att ingå, och sannolikt inte heller Centern. Regeringen kommer naturligtvis inte samtala med Vänsterpartiet officiellt, men ändå räkna med deras stöd i riksdagen. Även Centern kommer vara ett inofficiellt men lydigt stödparti. Detta förhållande kommer att döljas med tunga retoriska dimmor av typen att det inte är ett aktivt stöd, och att regeringen inte kan ta ansvar för att någon passivt stödjer deras förslag. Alltså i praktiken samma situation som Liberalerna och Centern fällde Kristersson för.

Vad som bli intressant att se, är när den konservativa oppositionen driver en politik för mer flexibel arbetsrätt, avskaffad flygskatt, sänkta skatter och mer privatisering. Liberalerna och Centern måste alltså välja att rösta emot sina mest angelägna frågor, tillsammans med Vänsterpartiet, för att tillfredsställa sin nya herre. Undanflykterna blir episka! Spelet bakom kulisserna blir grymt.

Den avgående regeringen har inte de vassaste knivarna i lådan. De har aldrig slipats mot en hård verklighet. Det är enkelt att leda ett land i högkonjunktur med minusränta och utan aktiv opposition. Paradoxalt nog kan ytterligare en mandatperiod med samma regering stärka en konservativ opposition.

Rätta mig om jag har fel men ingen av de negativa trenderna i landet har hittills visat något tecken på vända. Dödligt våld och sexualbrott, skjutningar, skolresultat, sjukvård, kommunernas skuldsättning, landets BNP per capita – samtliga pekar fortsatt i fel riktning. Den annalkande lågkonjunkturen kan mycket väl bli den perfekta stormen under kommande regeringsperiod.

En bred regering innehåller ett brett spektrum av sinsemellan oförenliga ideologier. En regering med oundvikliga ideologiska konflikter i kombination med identitetspolitiska låsningar kommer följdaktligen stå ideologiskt vacklande, utan pragmatiska verktyg att lösa situationen. Det kommer alltså bli mycket värre.

De som kommer att straffas blir naturligtvis de gamla, barnen, fattiga och sjuka. De som arbetar är de som betalar. När den arbetande befolkningen märker att alltmer av deras inkomst går till att sko de som inte arbetar, samtidigt som välfärden försämras hotar trampet av missnöjets tunga stövlar. En ideologiskt sammanhållen regering är vad som behövs för att hålla kursen i en storm.

Magnus Hansson

Magnus Hansson bor i Brunflo, Jämtland och är en extremt liberal debattör.

Innehållet som publiceras på Nyheter Idag omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Nyheter Idag