Turkiske presidenten Erdogans försök att utpressa EU genom att fritt låta migranter vandra in i EU får inte belönas. EU måste ge Grekland fullt stöd, men också införa ekonomiska sanktioner mot Turkiet. Dessutom behöver EU ta sig ur den gisslansituation som man befunnit sig i och använda en del av EU:s budget till att bygga staket och murar för att skydda EU:s yttre gränser, skriver Charlie Weimers (SD), EU-parlamentsledamot från Värmland.

EU har haft fyra år på sig att förbereda sig för Turkiets beslut att skapa en kris vid unionens yttre gräns. Alltsedan EU i mars 2016 lade ut gränsskyddet på entreprenad till Recep Tayip Erdoğan har vi befunnit oss i en gisslansituation.

Erdoğan själv har poängterat detta många gånger genom sina återkommande hot om att säga upp avtalet. Men EU-ledarna lyssnade inte på varningarna och nu är handlingsutrymmet begränsat eftersom inga verkningsfulla åtgärder har vidtagits sedan den förra krisen.

Istället har fokus i Bryssel varit på det interna maktpolitiska spelet med målet att ge EU en gemensam migrationspolitik och rätten att fördela flyktingar till enskilda medlemsländer mot deras vilja. Dessutom har oenigheten och oviljan att bryta med asylrätten varit för stor. Ett försvagat Europa står därför inför en situation som riskerar att bli okontrollerbar om vi inte agerar beslutsamt.

EU:s gränsskyddsmyndighet Frontex har höjt larmnivån för EU:s gränser med Turkiet samtidigt som Grekland och Bulgarien förstärkt sina militära och polisiära enheter längs den turkiska gränsen. Frontex beskriver i en läckt, intern och konfidentiell rapport situationen vid den grekisk-turkiska gränsen.

Krisen kommer att förvärras och massmigrationsflöden till Grekland förväntas. Rapporten redogör även för hur svårt det kommer att bli att stoppa det massiva flödet av människor som förväntas ta sig till gränsen.

Enligt FN finns redan mer än 13 000 människor i kylan vid den turkiska gränsen till Grekland. Hundratals hade passerat gränsen till Grekland redan på söndag och de kommande dagarna kan vi förvänta att trycket vid gränsen kommer öka till över 100 000 människor.

Försök att storma gränsen genomförs återkommande av företrädelsevis afghanska, pakistanska och afrikanska män och grekiska säkerhetsstyrkor tvingas använda tårgas och chockgranater för att säkra gränsen.

Samtidigt gör Turkiet sitt yttersta för att förvärra krisen. Migranter bussas till den grekiska gränsen och fascistorganisationen Grå vargarna genomför regelrätta pogromer mot syrier. Hem förstörs, affärer plundras och människor misshandlas.

Allt för maximera trycket på EU och tvinga till sig politiska och ekonomiska fördelar. Detta är inget mindre än hybridkrigföring som måste bemötas både offensivt och defensivt. Den får under inga omständigheter belönas. EU:s agerande i denna kris kommer antingen uppvigla eller avskräcka andra från att använda liknande metoder.

EU måste göra klart för Erdoğan att hans förhandlingsmetoder inte accepteras genom att förbereda och hota med ett stopp för all import och export till Turkiet. Handeln skulle i så fall återupptas först när trycket mot gränsen upphört.

Riktade sanktioner och andra icke-konventionella motmedel som flygförbud för Turkish Airlines måste förberedas omedelbart så vi har möjlighet att agera om Erdoğan eskalerar krisen. Ekonomiska utbetalningar till Turkiet måste frysas omedelbart.

Vi måste även bemöta hybridkrigföringen genom att stärka EU:s yttre gräns. Av de 170 miljarder kronor som mellan 2014 och 2017 användes av europeiska regeringar för att minska migration gick endast tio procent till uppförandet av gränsbarriärer trots att dessa bevisligen fungerar.

När Ungern och Bulgarien upprättade gränsbarriärer vägrades länderna EU-finansiering med hänvisning till att länderna vägrat acceptera EU:s migrantkvoter. Kommissionen måste omedelbart ställa om från att endast finansiera övervakning till att även finansiera gränsbarriärer som staket och murar.

Migrationsflöden drivs även av incitament vilket Australien visat då landet lyckats säkra gränserna och samtidigt stoppa den dödliga skytteltrafiken på havet. Lösningen har byggt på ett tydligt budskap: Den som försöker att ta sig in i landet illegalt kommer aldrig att kunna kalla Australien sitt hem.

Samma sak måste gälla i Europa. De som illegalt tar sig in i Europa skall inte belönas med skattefinansierad välfärd, utan skall registreras, lagföras och deras asylrätt förverkas.

Istället för att omfördela migranter från gränsstater som Grekland till andra EU-länder måste vi ge Grekland vårt fulla stöd när de inte accepterar nya asylsökningar under en månad och avvisar illegala migranter direkt.

När FN uttalar att Grekland saknar rätt att vidta dessa åtgärder så signalerar de i klarspråk att Europa ska öppna gränserna för okontrollerad migration. Västvärlden måste därför stå enad bakom den demokratiskt valda grekiska regeringen och samtidigt påbörja arbetet för en migrationsordning bortom en asylrätt som inte passar moderna förhållanden.

EU-kommissionen såg inte detta komma. Men vi har inte råd att vara naiva. Det är dags att inse att vi förhandlar med en råbarkad maktspelare uppväxt i en mindre nordostlig provinsstad och som tagit sig den långa vägen från brödförsäljare till toppen av turkisk politik med brutala metoder.

Diplomatisk finess och internationell rätt är inte något Erdoğan förstår eller respekterar. Styrka, makt och tydliga konsekvenser är det han begriper och aktar. Ryssland förstår detta och när Turkiet sköt ned ett ryskt Su-24-bombplan som kränkte deras gräns med Syrien i november 2015 reagerade Kreml genom att man införde ett förbud mot import av turkisk frukt och grönsaker, fjäderfä och salt samt försäljning av charterresor till Turkiet. Åtgärderna fick avsedd effekt och kunde snart tas bort.

Svaret på den turkiska hybridkrigföringen är europeisk handlingskraft. Kraftfulla åtgärder mot Turkiet samtidigt som EU frigör sig från den föråldrade asylrättens låsningar, inför en australiensisk modell där illegal migration aldrig tillåts vara en väg till asyl samt bistår de europeiska gränsstaterna i uppförandet av en mur såväl till land som till sjöss.

Sverige måste höja rösten i Bryssel. De länder som till största delen finansierar EU är också migranternas slutdestination.

De som vill öka EU:s makt och budget kommer försöka använda denna kris för att tvinga nettobetalarna att betala mer. Detta är en ohållbar väg. Den svenska migrationspolitiken ska bestämmas i Stockholm, inte i Bryssel eller Ankara.

Stats- och regeringscheferna måste ställa om EU:s prioriteringar från region- och jordbruksstöd och göra skyddet av den yttre gränsen till högsta prioritet.