MALMÖ Nu åtalas gatukonstnären Dan Park åter för hets mot folkgrupp, men också för ofredande av ett antal personer som förekommit i hans gatukonst, som Adam Tensta och Momodou Jallow. Nyheter Idag har intervjuat Dan Park om sin tid i vänsterstaden Umeå, attentatet i Köpenhamn, att vara hemlös och att rösta för att reta Kjell Bergqvist.

Dan Park föddes 1968 i Tavelsjö utanför Umeå, samma ort som fotbollsspelaren Jesper Blomqvist. 1987 flyttade han till Umeå, och följande år inledde han sin konstnärliga verksamhet med ett gatukonstverk som föreställde den då aktuella trippelmördaren Juha Valjakkala.

Under det tidiga 90-talet blev Umeå rikskänt som ett högsäte för djurrättsaktivism, hardcorepunk och den relaterade Straight Edge-rörelsen, med Refused som stadens mest kända straight-edge-band. Dan Park är själv vegan och starkt engagerad i djurrätt, och inledningsvis passade han relativt bra in i den vänsterpräglade staden med sin punk-influerade gatukonst.

–De tyckte väl det var okej, att det var roliga grejer. Mycket massmord och sånt. Skolskjutningar och så, det var ju trendigt på den tiden.

Jag har gått igenom din tidiga produktion. Det var mycket knark, massmördare, nazi-kitsch och angrepp på alla möjliga partier, Folkpartiet, Moderaterna och så vidare.

– Ja, precis. ”Morderaterna”, jag gjorde en sån grej med Flinck och Quick.

Väckte de här bilderna lika mycket anstöt som dina bilder gör idag?

– Nej, inte vad jag upplevde. Det var väl någon enstaka gång när jag gjorde någon med tredje riket som det stod i tidningarna men det var inte så farligt. Juha Valjakkala, det tyckte folk, i alla fall i punkscenen om man nu ska kalla det för det, att det var coola grejer. Vanligt folk kanske inte blev så glada men det var ju inte meningen heller.

Riktade du dig till punkare och andra sådana människor med det du gjorde på den tiden?

– Även vanligt folk, i och med att jag satte upp det på elskåp. Att dom kanske tänker till och blir provocerade. Annars hade jag kanske ställt ut på galleri om jag haft tillgång till det, men det är ju bättre på elskåp, då ser alla det.

På den tiden var Dan Park medlem i SSU, främst för att få tillgång till närradiosändningar och kopiator.

Vad tyckte de övriga medlemmarna i SSU om det du höll på med?

– Jag vet inte om de kände till det. Jag visade ju inte vad jag kopierade. Det skulle ju varit om de såg dem på elskåpen. Men de sa aldrig någonting. Tror inte de kände till det överhuvudtaget.

År 1998 dömdes Dan Park för första gången för hets mot folkgrupp i Umeå Tingsrätt, efter att ha burit en jacka med hakkors. Det var första gången någon dömdes för att ha burit nazistiska symboler i Sverige.

– Det var en bombarjacka med lite blandad kompott kan man säga. Jag gick in på ICA och polisen tog mig utanför. Jag hade blått hår då, långt blått hår, en bra kombination.

Hade du någon avsikt med att ha svastikor på bombarjackan?

– Ja, det var ju på 90-talet och mycket snack om nazister, och jag tänkte att de har väl rätt att ha hakkors om de vill. Man ska kunna gå omkring med vilka symboler man vill. De sa jag även i rättegången. Ironisk gest eller vad jag sa.

Men du hade flera symboler på jackan än hakkors?

– Ja, jag hade ju svenska flaggan också. De brände hela jackan sedan, den blev beslagtagen. På rättegången dök jag upp med en annan jacka med tygmärken.

Fast inga svastikor då?

– Jovisst.

Du bar svastikor på rättegången där du blev åtalad för att ha burit svastikor?

– Ja precis. Jag tror ingen hade blivit fälld förut för att ha haft hakkors på jackan, så det var inte direkt förbjudet, inget prejudikat i alla fall.

Men hur reagerade tingsrätten på ditt val av klädsel?

– De sa inte så mycket faktiskt. Däremot när jag dök upp i Hovrätten, då hade jag en annan jacka på mig med ett litet hakkors på en pin, då sa han ”ta av dig jackan”. Så jag tog av mig jackan, då hade jag på mig en t-shirt, du vet den där klassiska bilden där en gubbe slänger ett hakkors i soptunnan. Då sa han ”ta på dig jackan igen, det där är nazipropaganda”. Så då sa jag att ”det här bevisar att ni inte har någon koll, den här symbolen är antinazistisk, inte pronazistisk, ni har ingen koll överhuvudtaget på vad symbolerna står för”.

Vann det argumentet något gehör hos rätten?

– Nej, jag blev fälld. (skrattar)

Har du några förebilder inom gatukonst eller på andra områden?

– Inte direkt förebilder. Det där med att klippa och klistra tog man förstås från punken. Men det förekom ju även på tjugotalet, med dadaismen.

Det är mer ”skolan” generellt än några specifika namn då?

– Ja. Själva innehållet, där tog jag mer inspiration från industriscenen. Där var det viktigt med provokativa bilder.

Ja, Umeå hade en industriscen på den här tiden har jag förstått.

– Ja, mycket liten i så fall. Men det var uppskattat av den kretsen. De är inte så känsliga för tredje riket och sånt.

När man sedan följer din produktion längre fram i tiden blir det allt mer teman som ras och islam. Vad beror det på?

– Att det var i ropet. Efter terrorattacken 11/9 blev det mycket skriverier om det. Då blir det bara naturligt att jag gör affischer om det, eftersom jag gör affischer om det som händer i samhället. Det hade varit konstigt om jag inte gjort någon kommentar på det.

Det är ju också de verken som fått mer uppmärksamhet med tiden, framförallt juridiskt…

– Ja, det var ju hela den där hetsen om att allting skulle vara hets mot folkgrupp, rasism överallt och islamofobi och hela det köret, det var då det började. Det blev en helt annan vändning. Numera verkar det vara varannan vecka något åtal om hets mot folkgrupp för något inlägg på Facebook så det har helt barkat åt helvete kan man säga, eller intensifierats.

Devalverats kan man också säga.

– Ja, ”missaktning”. (suckar) Själva hets mot folkgrupps-lagen börjar användas mot det mesta nu, känns det som. På 90-talet var det ovanligt att någon överhuvudtaget blev åtalad.

Ja på den tiden fick man anstränga sig, sätta hakkors på jackan.

– Ja, eller heila offentligt eller något.

Men om man är gatukonstnär och vill väcka uppmärksamhet, är det inte väldigt tacksamt att så enkelt kunna bli åtalad?

– Jo, det är ju en enkel grej. Använda Hitler och hakkors, det kan man ju göra med vänsterhanden. Eller högerhanden snarare. Jag tycker man borde sälja t-shirts med hakkors, så blir det vanligt och så bryr sig inte folk sedan. Det är bara ett hakkors, so what liksom. Jag tror inte hårda riktiga nazister går omkring med Hennes & Mauritz-t-shirt om det blir trendigt bland folk.

Men samtidigt har ju de här rättegångarna varit ganska bra reklam för dig. Du har ju blivit känd i hela landet och även känd utomlands, i Danmark till exempel…

– Ja, danskarna fick ju upp ögonen för mig när jag blev häktat efter utställningen på Rönnquist & Rönnquist, så visst, absolut. Sen vet jag inte om det var så mycket skriverier i Sverige, det var ju mer ”rätt åt honom”. Det var ju inte mer än det. I Danmark tyckte de att det var vansinne att jag blev fälld.

Ja, just när du fälldes var det rätt mycket så, men det har ju kommit fram mer kritiska röster i efterhand väl?

– Ja, jo, om man letar lite.

Har din politiska övertygelse förändrats under åren du har arbetat med det här?

– Det beror väl på vilken jag har överhuvudtaget.

Du lade ju exempelvis upp en bild på Facebook när du röstade på Nordiska motståndsrörelsen. Det är väl ett ganska starkt politiskt ställningstagande?

– Det berodde mer på att 150 kändisar med Kjelle Bergqvist i täten som sa ”rösta på vad som helst men inte SD”. Ja, okej, då röstar jag på NMR. Det är ju inte SD i alla fall.

Så du la din röst i riksdagsvalet för att jävlas med Kjell Bergqvist?

– (Skrattar) Ja, och dom andra 150. Jag ville visa hur naivt det var att säga ”rösta på allt utom SD”.

Men du har ju varit på många möten med Pegida och så vidare. Du sympatiserar ju mer åt högerhållet än åt vänsterhållet kan man väl lugnt säga?

– Alltså ”höger”, jag vet inte om Nordiska motståndsrörelsen är ”höger” direkt. De är nationalsocialister. Vet inte om jag vill kalla det ”höger”. För mig är höger mer kapitalistiskt.

Okej, du är en antikapitalistisk vegansk höger då?

– Ja exakt. Hela djurförtrycket bygger på kapitalismen. Jag menar, djurfabriker och djurförsök, det är ju inte för att man vill tortera djur utan det handlar om stålar helt enkelt.

För vänstern är Dan Parks politiska inställning emellertid glasklar: Han är en högerextremist och nazist. I oktober 2015 utlyste AFA i Malmö en tävling i att ”kränka Dan Park” som utlystes på internet och affischer i staden, där samtliga adresser som kunde kopplas till Dan Park hängdes ut. Bland annat adressen till hans före detta flickvän. Enligt Dan drabbades emellertid inte hon eller annan tredje part av något.

– Nej, inte vad jag vet. Utan det var bara när jag bodde på Nydala. Och där bodde jag själv. De sprejade ”nassesvin” och sprutade in brandsläckargrejer. Ja du vet, de där klassiska grejerna de håller på med.

Som föreslagna kränkningar fanns bland annat att ge dig en ”tjuvsmäll”. Fick du några tjuvsmällar?

– Nej, det var inte så många som verkade haka på den tävlingen. Jag skickade in ett eget tävlingsbidrag där jag slog av mig mina glasögon.

Men det var ingen som försökte kränka dig under den här perioden?

– Det är svårt att veta. Det är alltid någon som går fram och spottar mig i ansiktet men det behöver ju inte ha med tävlingen att göra. Det kan ju bara vara rent allmänt, att jag blivit fälld för hets mot folkgrupp. Det var ju hela stämningen i Malmö på den tiden. Ja, nu också i och för sig.

Råkar du ofta ut för kränkningar och våld när du är ute och tapetserar?

– Alltså ”kränkningar”… jag känner mig inte kränkt.

Jo, fast i en domstol till exempel anses ju vissa saker vara kränkningar vad du än tycker om det.

– Jovisst. De gjorde ju affischer, ”Good Night Dan Park” där de står och sparkar på mig. Men det tog jag mer som en komplimang, och fotade av. Det är ju roligt att de också orkar göra lite affischer om mig.

Dan Parks mest uppmärksammade dom föll i augusti 2014 då han dömdes till sex månaders fängelse för hets mot folkgrupp, bland annat för bilden ”Hang on afrophobians” som föreställde tre svarta män med snaror runt halsen. En av de avbildade männen var samma person som tidigare nästan kastats ned från en bro i Malmö i ett uppmärksammat misshandelsfall.

Vad var avsikten med den här bilden?

–Det var ju tal när han blev attackerad där på bron, då gick ju Afrosvenska Riksförbundet ut och sa att det här var rasistdåd och blablabla, som att det hade utförts av vita, och jag tänkte att det är klart det inte är några vita Ku Klux Klan som gjort det där, det bor knappt några vita däruppe i Kroksbäck. När det sen kom fram att det var araber, då blev det tyst i stort sett. Det passar ju bra med rasistdåd om det är vita som gjort det, men är det andra invandrare så är det inte lika populärt. Det var en reaktion på det.

Du ville uppmärksamma att man inte uppmärksammar rasism mellan invandrargrupper?

– Nej exakt. Det känns som ett hyckleri.

Vad är avsikten med din konst i allmänhet? Att provocera den som råkar gå förbi?

– Ja, och få att tänka till. Det har ju blivit att man följer nyheterna, ”det här kan man göra affisch på”, sen gör man det. Men jag vet inte, hur folk ska tänka, så mycket tänker jag inte på det, utan det är mest, det går på rutin. Eller inte rutin men, ja.

Många av dina bilder har ju ett som man måste kalla satiriskt innehåll. Många har som argument att satir ska sparka uppåt, och menar då att din satir inte sparkar uppåt, utan sparkar nedåt, på minoriteter och så. Vad säger du till dem som menar det?

– Det stämmer ju inte, jag sparkar ju uppåt. Vadå minoriteter, afrosvenska riksförbundet är väl ingen minoritet, den antirasistiska rörelsen är väl ingen minoritet, de följer ju normen i Sverige. Det är att sparka uppåt. Folk tycker synd om dem och de är allmänt gullade med, de har ju hela makten bakom sig. Att göra något mot Nordiska motståndsrörelsen, eller nazister överlag, det är att sparka nedåt. De är hatade av samhället, de förföljs av samhället.

Du ser de här grupperna som representanter för makten snarare än till exempel gruppen muslimer?

– Precis. De har ju i princip makten, de får speciella särrättigheter kan man ju säga. Som med muslimer som kan söka jobb med sin uniform på sig, med slöjan, och får du inte jobbet är det diskriminering. Ska jag då söka jobb i Ku Klux Klan-dräkt för att det är min religion? Jag tror inte jag skulle kunna ringa DO och säga att jag blivit diskriminerad om jag inte får jobbet.

Fast är det verkligen din religion att vara Ku Klux Klan?

– Inte just min, men det är andras religion. Det bygger ju på att vara kristen nationalist. Det är i alla fall en ideologisk uniform kan man säga. Vilket även slöja är, det är en ideologisk uniform.

I februari 2015 attackerade den islamistiska terroristen Omar Abdel Hamid El-Hussein ett debattmöte på ”Kruttunnan” (”Passande namn” enligt Dan Park) i Köpenhamn. Mötet organiserades av danska Lars Vilks-kommittén och hade rubriken ”Konst, hädelse och yttrandefrihet”. Bland de inbjudna gästerna var Lars Vilks, och Dan Park satt i publiken när El-Hussein sköt in i foajén med automatvapen. En person dödades och tre poliser skadades.

– Man satt där och lyssnade och så hörde plötsligt smällar därute. Man trodde först att det var fyrverkerier men när det fortsatte och man hörde skrik därute… ojdå, det är någon som skjuter. Då drog jag ett SMS till Henrik Rönnquist: ”Nu smäller det”. Man kunde inte se så mycket, jag försökte resa mig upp och kolla ut, men det var ju tonade rutor ut så man såg ingenting. Alla slängde sig på golvet men jag satt kvar och tänkte vi får väl se vem som öppnar dörren. Men så var det en polis som öppnade dörren med en revolver, han blödde ur benet, då var det ju lugnt.

Så om jag förstår dig rätt nu: alla andra kastade sig på golvet, men du reste dig upp för att se bättre?

– Ja precis. Jag tänkte ju att det här blir ju någon mediagrej. Något man kan göra affisch av.

Men du befann dig inte i skottfältet då?

– Nej, det var ju en foajé först, och där vi satt var det en ganska tjock dörr emellan, mera som ett källarrum, så det var… man såg inget ut. Sedan var det ju polis därutanför så jag tänkte att de ordnar väl upp det där.

Så det var ingen risk att ni som satt därinne skulle bli träffade?

– Nej, det var ju poliser emellan, och de sköt tillbaka och då stack han. Det skulle vara om de hade varit flera stycken och lyckats ta sig in. Öppna dörren in till oss för den var inte låst.  Men då hade han varit tvungen att ta sig förbi polisen och vakterna.

Du får ju ett annat bemötande i Köpenhamn, och har haft utställningar där.

– Ja precis, samma bilder som blev fällda i Sverige. Jag blev faktiskt åtalad för de bilderna i Danmark också men det blev ingen fällning på det. De har ju ett afrodanskt förbund där också.

Så det är ett lite bättre mottagande för dina verk i Danmark, de blev inte fällda i domstol i alla fall.

– Det är betydligt bättre, det är en helt annan attityd i Danmark, helt klart. Det är inte lika politiskt korrekt.

Du bor ju i Malmö, bara en halvtimme därifrån. Varför flyttar du inte bara över sundet?

– Då skulle jag bara bli hemlös i Danmark. Jag vet inte om det är så mycket bättre.

Ja, du kanske inte blir spottad på lika mycket när du är ute och affischerar. Men det kanske inte gör så mycket?

– Nä.

Fast då måste du i och för sig göra bilder om danska förhållanden kanske…

– Då måste jag försöka provocera danskarna menar du?

Ja precis, det verkar ju mycket svårare. De verkar ju inte ta någonting riktigt på allvar.

– Det skulle vara drottningen i så fall.

Nu åtalas Dan Park alltså igen, denna gång för hets mot folkgrupp samt ofredande mot personer som avbildats på hans affischer, exempelvis Adam Tensta och riksdagsledamoten Momodou Jallow. När Dan Park dömdes till sex månaders fängelse 2014 avtjänade han hela sin tid i häkte. Men han är inte orolig för att hamna i fängelse den här gången.

– Nej, rädd kan man inte vara. Och då är jag ju inte hemlös längre i alla fall. Då har jag någonstans att bo och få mat om dagarna. Det kan ju vara att klientelet kanske inte är så roligt. Men om det är någon som kan spela schack så är det bra.

Vad tror du om dina chanser den här gången?

– Alla sju punkter kan de inte fälla mig för. Att jag la upp en artikel från en dansk filmtidskrift kan de inte fälla mig för. Fast man vet aldrig. Och så just den här grejen att jag la upp en printscreen från Twitter, när Jallow visade sin affisch på någon konferens i USA. Ja, alltså min affisch, ”Bortsprungen negerslav”. Och så fota jag och la upp på Twitter. Det är ju jag som borde stämma honom för upphovsrättsbrott egentligen, han har inte frågat mig om han får använda bilden. Det blir intressant just den grejen. Jävligt meta. Om han känner sig ofredad så ofredar han ju sig själv.