Därför är åtalet mot SD-toppen extra allvarligt
LEDARE Samtidigt som nästan alla medier fokuserar på skandalerna som omgärdar fackförbundet Kommunal pågår en minst lika stor skandal som omger partiet Sverigedemokraterna. Men den senare skandalen som omgärdar SD har inte fått lika stort medialt genomslag.
För att summera det kort står Sverigedemokraternas riksdagsledamot Martin Kinnunen åtalad för ekonomisk brottslighet som rör bolaget Framtid & Samtid AB. Det är inte helt enkelt att förklara själva brottet, men det rör grova brister i bokföringen där Kinnunen som styrelseledamot har haft det yttersta ansvaret.
Den person som fått i uppdrag att hantera bokföringen, partikollegan Per Björklund, står också åtalad. Men det största ansvaret vilar ändå på Kinnunens axlar då han varit ensam styrelseledamot och det är alltid styrelsen som har det yttersta ansvaret. Det går inte säga att man inte har tillräcklig kunskap om bokföring eller de regler som gäller redovisning av moms och skatter.
Nu är det förstås så att alla som någon gång drivit ett företag vet om att det är lätt att göra fel. Det ligger i sakens natur då skatteregler är långt ifrån självklara, även för en utbildad revisor kan det vara snårigt att i alla lägen reda ut exakt hur allt ska bokföras och vilken skatt som ska redovisas. Men oftast när det blir fel rör det sig om förhållandevis små summor och är ej heller något som brukar leda till åtal.
Så är det inte i fallet med Sverigedemokraterna och Kinnunen. Det är miljonbelopp som bokförts på ett felaktigt sätt och kan åklagaren visa att det verkligen funnits en fara för att rätt skatt inte skulle ha betalats in är det svårt för Kinnunen att bli friad. Det är i vart fall min bedömning av läget.
Men problemet här ligger inte i en blankett som fyllts i fel, eller att det slarvats mellan Kinnunen och Björklund. Problemet ligger i själva SD-ledningen och hur partiet internt fungerar, vill jag hävda. Och jag har viss insyn kan man säga.
Allt sedan Sverigedemokraterna kom in i riksdagen 2010 har en rad små och stora skandaler uppmärksammats. Mycket beror enligt mig på ren idioti, för att tala klarspråk. Det finns uppgifter som pekar på att hela konstruktionen med bolag och miljonbelopp har varit ett sätt att ”köpa ut” den förre riksdagsledamoten Erik Almqvist för att han skulle lämna sitt uppdrag i riksdagen.
Formellt har Almqvist fått jobba för pengarna och resultatet av detta ska då vara sajten Samtiden. Man kan såklart fråga sig om resultatet av verksamheten Samtiden speglar de miljonbelopp som betalats ut i konsultarvoden för att få igång en socialkonservativ nyhetssajt.
Som jämförelse kan nämnas att Nyheter Idag, som jag förmodar åtminstone delvis vänder sig till samma publik, har kostat en bråkdel sedan start. Och du kan säkert själv räkna ut vilken sajt som har flest läsare, skapats flest snackisar och producerat mest journalistik.
Varför har det då blivit såhär? En skandal leder till en annan skandal, som om det aldrig ville ta slut. Jag skulle säga att det beror på ren inkompetens och denna inkompetens går hela vägen upp i SD-ledningen. Hela storyn om hur saker gått till i partiet, vilka beslut som fattades, hur snacket har gått och så vidare, har jag fått återberättat för mig. Och det finns en röd tråd – folk i partiet har hela tiden litat på vad ”någon annan” säger.
Och tyvärr är denna ”någon annan” många gånger en regelrätt idiot som vet precis vilka arslen som ska slickas. Och de som råkar ha det nyslickade arslet fäst på kroppen har inte större förstånd än att de litar blint på någon dåre som presenterar ”ett upplägg”. En sak vet vi, det är att idioter finns det gott om i partiet Sverigedemokraterna. Vad som sker när idioter får mer makt än vad de klarar av är inte svårt att räkna ut.
Det går åt helvete.
Jag tror att Sverigedemokraterna och synnerligen personer med tunga ansvarsbefattningar i partiet på allvar har anledning att gå igenom hur saker och ting fungerar internt. Tyvärr tror jag att det kan förekomma mer konstigheter och märkliga ”upplägg” som behöver synas, om än inte att de står i strid med lagen – men i vart fall sådant som ser illa ut för partiets medlemmar.
Med bakgrund av detta vill jag uppmana medlemmar i Sverigedemokraterna att ställa högre krav på den ledning som finns såväl i distrikt som centralt i partiet. Syna vad pengar går till, ifrågasätt vilka beslut som fattas och kräv mer transparens. Jag säger inte att man ska vara rättshaverist, men i ett förhållandevis toppstyrt parti kan mycket gå åt helvete om SD-toppen låter bindgalna idioter ta viktiga beslut som kan få långtgående konsekvenser.
Jag vill inte peka ut enskilda individer i detta, men hade jag varit medlem i SD hade jag haft all anledning att vara besviken på hur hela den här ”affären” har hanterats. En vacker dag kan SD mycket väl vara med att förhandla om regeringsmakten och då går det inte att undvika den självklara frågan.
Vill vill ha regeringsföreträdare som litar på uppenbara idioter?