LEDARE En liberal geopolitisk hållning kan inte bygga på att Sverige går med i Nato. Istället bör vi satsa på egen förmåga att försvara Sverige militärt och värna frihandel framför sanktioner. Den bästa säkerhetspolitiken bygger på att skaffa sig kompisar, inte ovänner.

Det har tyvärr blivit en uppfattning att liberal geopolitik bygger på att gå med i Nato och i förlängningen vara en del i de intressen USA företräder. Det finns ett litet problem med den bilden, USA har inte en liberal geopolitik. Liberalism, eller libertarianism som jag hellre använder som begrepp, bygger på idén om frivillighet – ej tvång.

Du gör inga frivilliga överenskommelser med vapenmakt. Däremot skapar man fiender om man vill förhandla med hot om våld som främsta argument. Detta måste diskuteras nyktert, synnerligen då Fria Moderata Studentförbundets ordförande Alexandra Ivanov kampanjar mot att libertarianen Ron Paul ska få hålla tal på en internationell träff för liberaler. Anledningen är att Paul konsekvent argumenterar för att USA inte ska ge sig in i nya krig runt om i världen.

USA och EU är större problem än Ryssland

Det är inte Ryssland som gick in i Irak och vände upp och ner på det landet med totalt kaos som följd. Det påstods att Irak utgjorde ett omedelbart hot mot omvärlden, men några vettiga belägg för det påståendet väntar vi fortfarande på. Det är inte heller Ryssland som försökt störta Assad i Syrien, och i den ambitionen beväpnat islamister som senare blev IS. Tvärtom, Ryssland har försökt bromsa den utvecklingen.

Det är ingen hemlighet att både USA och EU på olika sätt försökt påverka händelseutvecklingen i Ukraina, genom protesterna på Maidan i centrala Kiev. Här trumfar geopolitiska intressen allt, även det faktum att nazister numera sitter representerade i Ukrainas parlament som en konsekvens av att förra regeringen störtades. Men det slutar inte där, den militära nazistiska grenen Högra Sektorn är en reguljär styrka i Ukraina, inte minst genom Azovbataljonen där svenska högerextremister åker ner för att delta i väpnad strid.

”Glöm inte bort att stå på rätt sida när historiens vingslag slår”, skriver Alexandra Ivanov när hon ställer sig på samma sida som nazisterna i Ukraina. Det tycks vara en naturlag att ryssen alltid är det största hotet mot en fri värld. Beväpnade och militariserade nazister i Europa kan vi tydligen leva med.

Ukrainakonflikten behöver nyanseras

Givetvis är Ryssland inga duvungar. De har sina intressen precis som USA och EU har sina intressen. Konflikten i Ukraina handlar såväl om ekonomisk som politisk makt. Historiskt ingick Ukraina i Sovjetunionen och var en integrerad del av det stora kommunistiska blocket i öst. Det finns än idag vitala militära produktionsanläggningar i Ukraina som har betydelse för rysk försvarsindustri. På halvön Krim har Ryssland sin militärbas i Sevastopol, något de alltid haft rätt till. Historiskt skänktes Krim av Sovjet till Ukraina och nu har ryssarna ”tagit tillbaka” halvön. Tycka vad man vill om det, men bilden av regelrätt invasion kanske bör nyanseras.

Libertarianism bygger på frivillighet – ej tvång. Frivilliga överenskommelser når man genom att se varandras intressen och därigenom hitta en kompromiss som båda parter kan förlika sig med. Säg att Ryssland understödde en kupp i Mexiko där en ny rysk-orienterad regim fick makten och där en av ambitionerna är att inleda militära samarbeten. Du kan själv gissa hur USA hade reagerat på en sådan händelseutveckling. Det hade blivit krig.

Likadan, om inte värre, är situationen i Ukraina. Ryssland och USA har genom historien varit varandras motpoler i ren geopolitisk bemärkelse. Gör endera sidan en militär eller geopolitisk offensiv mot motpartens intressesfär kommer givetvis en reaktion på detta. Konflikten i Ukraina ska förstås ur detta perspektiv.

Lösningen är frihandel och frivilliga överenskommelser

Militär och ekonomisk makt hänger ihop. Ryssland har ett intresse i Europa då deras ekonomi till stor del bygger på att exportera gas. Samtidigt har Ryssland länge dragits med stora problem som korruption och mycket dålig tillit till staten. Ryssland har i många avseenden lika svår och tung byråkrati som EU – och det säger inte lite.

En libertariansk utrikespolitik skulle kunna se ut enligt följande. Ryssarna vill vara garanterade sjysst gas-business i Europa och då skulle man kunna garantera Ryssland detta genom motkravet att Europa får göra sjysst business i Ryssland och få garantier om skydd mot korruption. Att slå in på en sådan linje ökar handelsutbytet, länderna blir rikare och med en ekonomisk integration har vi den kanske bästa försäkringen mot krig och konflikt.

På samma sätt bör givetvis Sverige och Europa värna frihandel och ekonomisk integration med USA och andra delar av världen. Vägen dit är ömsesidig respekt för varandras intressen och att ingå frivilliga avtal – inte att med vapenmakt tilltvinga sig sin vilja, eller för den delen att underblåsa en väpnad kupp i form av Maidan-protester. Det senare leder till eskalering av väpnade konflikter och det är just det vi ser hända i Ukraina, från både öst och väst.

Ironiskt nog tycks SD stå för en libertariansk geopolitik

I en ledare hos Svenska Dagbladet resonerar Per Gudmundson runt frågan om SD är nyttiga idioter åt Putin. Argumenten är att Sverigedemokraterna i Europaparlamentet inte vill rösta för en linje som ytterligare stärker konflikten mellan Europa och grannen i öst. Samma Gudmundson gör karriär på att kartlägga islamister som reser från Sverige till Syrien och Irak för att kriga. Det är förvisso ett synnerligen hedervärt jobb som fler borde ägna sig åt, men Gudmundsons argumentation brister när han kritiserar SD för deras geopolitik.

”Hur som helst spelar SD dubbelt. På hemmaplan utmålar sig partiet som försvarsvänner, i EU går partiet direkt emot svenska intressen och agerar för att stärka Putins Ryssland”, skriver Gudmundson. Han får gärna förklara hur det är att spela dubbelt när man å ena sidan mest av alla vill stärka svenskt försvar och samtidigt undvika konflikter med grannländer. Ligger det verkligen i vårt intresse att göra oss ovänner med Ryssland?

Jag har även en annan fråga. Är det isåfall inte dubbelspel att å ena sidan argumentera för den geopolitik som skapat ISIS och sen skaffa sig svart bälte i att kartlägga när galningarna reser skytteltrafik mellan Örebro och Kobane?

Försvarspolitik handlar inte bara om att köpa störst kanoner för pengarna. Det handlar lika mycket om att undvika krig och att främja frihandel och god vänskap med sina grannar, såväl österut som västerut. Om EU bidrar till att skapa ett nytt kallt krig borde inte bara SD utan även resterande partier göra sitt till för att bromsa en sådan utveckling.

Nato är att välja sida i en från början dum konflikt

Militäralliansen Nato är USAs förlängda arm in i Europa. Att ansluta sig till Nato är en direkt markering i att man väljer sida i en konflikt som i grund och botten är dum. Europa har inget att vinna på att göra Ryssland till fiende – tvärtom tjänar vi på att utöka handel med så många vi kan. Sverige har även rustat ner i princip allt vad försvar heter, där bör vi såklart göra tvärtom. Vår bästa garanti för fred är att vidmakthålla egen förmåga att försvara våra gränser samtidigt som vi mot omvärlden bedriver en politik som bygger på ömsesidighet och förståelse.

Det finns all anledning att ha åsikter om Ryssland och dess inrikespolitik. Lika mycket som jag vänder mig emot att USA fortfarande har dödsstraff i flera delstater vänder jag mig givetvis emot att Ryssland har minst sagt märkliga lagar som slår mot till exempel homosexuella.

Samtidigt, lika lite som jag vill hota USA med vapen för att de ska ändra sin inställning till dödsstraff tycker jag att Sverige ska gå med i en militärallians för att garantera oss skydd mot ryssen. Nato är inget skydd, det är en militär markering som gör oss till en måltavla. Dessutom har alltid frihandel och ömsesidighet visat sig vara det bästa konceptet för fred och välstånd.

Det borde både Gudmundson och Fria Moderata Studentförbundet förstå.