Han förefaller knappast vara en våldtäktsman, en dålig pappa eller opålitlig kamrat. Förmodligen finns det inte alls mycket negativt att säga om hans karaktär. Men han är inte tillräckligt cynisk för att hantera medier och förmodligen just därför är Paolo Roberto kanske Sveriges mest hatade man. I vart fall på Instagram.

Det finns politiker du ser nästan dagligen i medier, det finns kändisar, chefer och helt vanliga arbetare. Fler än du tror har en sak gemensamt. Någon gång har de köpt sex. Kanske inte i Sverige, men förmodligen när de varit på grabbresa någonstans utomlands.

Det är förstås inte bara män som sysslar med detta, men jag gissar att majoriteten av sexköpare är just män. Och vidare vågar jag påstå att en majoritet av de sexköpande männen på inget sätt ångrar att de köpt sex, ej heller anser de att det är något fel i det. Men det vågar de sällan prata om öppet.

Ett sexköp behöver inte alls handla om kontanter i en uppgjord affär. Det kan vara den högprofilerade kulturmannen som hjälper en yngre tjej med karriären och i utbyte får han sex. Det kan vara mediechefen som tar in den unga praktikanten som drömmer om att jobba på den stora rikstäckande tidningen.

Och så kan det vara en uttalad och uppgjord affär där summa och arbetsinsats i akten är överenskommen i förväg. Här finns förstås en gråskala, allt från kvinnor som i olika grad känner sig tvungna eller rentav tvingade till att sälja sig, till de som av helt egen fri vilja ägnar sig åt denna sysselsättning.

Var på gråskalan hamnar Paolo Robertos omtalade besök på Östermalm? I en TV4-intervju hör vi honom använda ordet ”dittvingad”, alltså att kvinnan han besökt tvingats till prostitution. När jag häromdagen talade med Roberto i podden Sista Måltiden försökte jag borra i frågan.

– Hade du någon anledning att tro att hon inte var helt frivillig? frågade jag.

Det är för mig centralt. Vad två vuxna människor gör av egen fri vilja, pengar eller annat inblandat, har jag noll problem med. Men just tvång eller ofrivillighet är för mig gränsen som absolut inte ska passeras. Det gäller förstås inte bara sex, det gäller rent allmänt. Men även här kan det förstås vara svår materia, hur vet man säkert om någon vill eller inte vill när inte saker sägs rakt ut, vilket långt ifrån alla gör i dessa sammanhang?

Dock är det någonstans här jag försöker ringa in pudelns kärna. Har Paolo Roberto uppfattat att tjejen på något sätt varit under tvång och ändå köpt en sexuell akt av henne? Roberto svarar att det finns bilder på tjejen att hitta på internet, det vill säga att mellan raderna är hans poäng att nej – det fanns aldrig något tvång.

Förutom podden ringde jag även till Roberto för att bättre förstå hela ärendet. Han berättar att det fanns två kvinnor i lägenheten. Den ena av dem kunde italienska och han pratade med henne på detta språk. Det var en finare lägenhet på Östermalm och kvinnorna var på gott humör. Efter själva akten hade en av kvinnorna misstänkt att det kan finnas poliser utanför lägenheten och då frågat Roberto om han vill stanna kvar i deras sällskap tills det är lugnare utanför.

Han berättar att han stannade ett litet tag, men valde sedan att lämna lägenheten och då möttes han av polisen. Jag ber om detaljer och försöker måla upp situationen som Roberto beskriver. Den är konsistent, det vill säga det finns inga uppenbara självmotsägelser i den. Och det rimmar väl med vad han även berättade i podden.

Men varför sade han då som han gjorde i TV4? Enligt Roberto gjordes intervjun tre gånger och det som visas av TV4 är ett ihopklippt material. Flera gånger fick han frågor som på olika sätt berörde hur han uppfattade kvinnan och hennes mående. Roberto, som då sitter och pudlar inför hela svenska folket, tycks ha tänkt att det är lika bra att spela med och i detta geniala ögonblick av att krishantera sig själv resonerade han om att kvinnan ifråga kan varit ”dittvingad”.

Han gav TV4 vad de ville höra. Det är ungefär kontentan av vad Paolo Roberto säger i telefonen till mig. Och trots att jag inte känner karln uppfattar jag honom som alldeles för oslipad för att vara duktig på att ljuga. Av förmodligen samma skäl är han inget proffs på medial krishantering. För detta krävs extrem cynism och stora färdigheter i att fara med osanning.

En aspekt som talar starkt för att Roberto talar just sanning är det faktum att poliser, som var fullt medvetna om vad som pågick, väntade utanför dörren. Om de var av uppfattningen att en tjej ofrivilligt deltog i en sexuell akt på andra sidan ytterdörren – det vill säga våldtäkt – skulle de då lugnt vänta tills Roberto kom ut genom dörren igen? Med all sannolikhet nej. De skulle såklart gå in och avbryta omgående.

Det ska även tilläggas att kvinnan ifråga blev förhörd av polisen efteråt. Det finns, mig veterligen, inget i det hon berättar för polisen som talar för något slags tvång.

Vad vi har är således en företeelse som är mer normal än vad många vill erkänna. I grannländer som Danmark, Tyskland och Holland är det fullt tillåtet. I Sverige är det ett bötesbrott.

Priset Paolo Roberto har fått betala är tusentals gånger högre än några dagsböter. Hans företag krossades, matvaror med hans namn plockades bort från butikshyllor och han har blivit en slags persona non grata i det offentliga Sverige.

Det förvånar mig inte att det finns en rabiat flock galningar i sociala medier som till varje pris vill krossa Roberto och alla som befattar sig med honom. Däremot bekymrar det mig att det är så få människor som öppet tar honom i försvar. Det gäller förstås inte bara Roberto, det gäller minst lika mycket Soran Ismail som anklagats för saker som, vad jag förstått, inte går att bevisa.

Vi kan förstås göra oss roliga över Paolo Robertos katastrofala krishantering i media och det är verkligen inte svårt att använda hans egna ord emot honom. Men ska debatten om sexköp och prostitution reduceras till en tunn yta som avgörs av den enskildes färdigheter att under svår stress hantera en medial krissituation?

Jag tycker inte det. Tvärtom, jag ser hellre ett samtalsklimat där människor faktiskt vågar tala öppet om även sådana här saker, utan att enskilda riskerar hus och hem. Alternativet är ett samhälle där varenda kille till slut kallar sig feminist och i smyg besöker strippklubben och bordellen när de tror att ingen ser. Eller, hemska tanke, surfar porr i all sin ensamhet.

Men det är klart, det cyniska hyckleriet ser ju bättre ut på ytan. Och det är ju allt som räknas. På Instagram.