LEDARE Beslutet att Sverigedemokraterna bryter med ungdomsförbundet SDU bottnar i både vad som kan beskrivas som maktkamp och en ideologisk strid. Enkelt förklarat handlar striden om huruvida Sverigedemokraterna ska bli ett stort brett regeringsparti, eller ett mindre men mer nationalistiskt inriktad rörelse.

Konflikten mellan moderparti och ungdomsförbund väcker känslor. Hård kritik riktas mot nuvarande partiledning med Mattias Karlsson i spetsen där man menar att nuvarande styre i Sverigedemokraterna har blivit maktfullkomliga och inte respekterar ungdomsförbundets interndemokrati.

Kritiken är relevant. Det hör verkligen till undantagen att ett moderparti bryter med sitt ungdomsförbund och det är på alla sätt och vis en extraordinär händelse. Men det har förstås hänt förr. Ett exempel som är återkommande var när Socialdemokraternas ungdomsförbund bröt med moderpartiet 1917.

Det är i många avseenden samma sak vi ser hända nu. I början på förra seklet lades grunden för det parti som kom att bli det dominanta regeringsbärande partiet. Samtidigt fanns den radikalare ungdomsorganisationen som gärna vände blickarna mot Moskva och revolutionens Ryssland. Det går igen, nuvarande SDU har formats av Gustav Kasselstrand – en person som knappast hymlar med sina sympatier för nuvarande styre i Moskva.

Ungdomsförbundet betonar framför allt nationalismen i sin kommunikation. De strävar efter en kaxig och nationalistiskt renlärig organisation som inte har allt för stora problem med mindre, informella kopplingar, till andra organisationer. Det kan vara Nordisk Ungdom eller Identitärer.

Exempelvis Nordisk Ungdom är kända för sina utomparlamentariska aktioner där de nyligen kastade ägg mot ett flyktingboende. Identitärerna har i sitt manifest slagit fast att de står upp för korporativism och att de ser samhällskroppen som organisk. De är inte helt övertygade om att dagens demokrati och parlamentariska system är något att hålla fast vid.

Den nya ordföranden Jessica Ohlsson är ingen ny figur i Sverigedemokraternas Ungdomsförbund. Hon har länge varit Gustav Kasselstrands högra hand genom sitt uppdrag som förbundssekreterare. Det är ett ganska sammansvetsat gäng runt Gustav Kasselstrand. Men kretsen av personer är större än så, man kan utan vidare säga att den före detta SD-politikern Patrik Ehn fungerat som en slags mentor för Kasselstrand.

Patrik Ehn är framför allt ihågkommen för att han blev utesluten ur partiet med buller och bång. Det var kanske ingen högoddsare att så skulle ske. Genom Patrik Ehns politiska gärning genom åren har nazi-referenserna varit återkommande. Han har avslutat mejlkonversationer med ”Kamp Hell” och ”Herr Strasser”, men även tidigare i ungdomens år förklarat att det är viktigt att sprida nationalsocialismens idéer. Herr Strasser tillhörde vänsterfalangen i det tyska nazistpartiet.

När Ehn valde att pryda partiets lokala medlemsbulletin i Göteborg med en tavla av Hitlers favoritkonstnär började Karlsson på allvar tröttna. Ehn blev utesluten och det saknades knappast argument. Men Kasselstrand, som alltid stått upp för nationalism – hur den än manifesterar sig – tog givetvis Patrik Ehn i försvar på Twitter.

Idag är Patrik Ehn aktiv i den identitära rörelsen. Det är en rörelse som kort och gott uppfattas som neofascistisk, förutom att de själva då inte vill använda det ordet om den egna rörelsen.

Det finns fler band mellan Kasselstrand och identitärerna. Ett annat exempel är Christian Westling som även han blivit utesluten ur Sverigedemokraterna. Han syns återkommande med såväl Gustav Kasselstrand som med ledande personer inom den identitära rörelsen.

Där emellan finns Nordisk Ungdom, som dels närvarade på identitär idé förra året – det vet jag eftersom jag själv var där – men som även har kopplingar till personerna runt Kasselstrand. Ett exempel var när jag filmade Nordisk Ungdom på stan, beväpnade med glasflaskor i händelse av att de skulle stöta på invandrargäng. En av personerna som gick med gruppen från Nordisk Ungdom var samtidigt engagerad i SDU och han tillhörde kretsen nära Kasselstrand.

I grunden handlar det inte om enstaka individer utan ett nätverk av människor där en röd tråd går mellan SDU-ledningen med Kasselstrand i spetsen, Nordisk Ungdom samt den identitära rörelsen.

Men betyder detta att Jessica Ohlsson, Kasselstrand eller för den delen Christian Westling är renodlade fascister? Det behöver det absolut inte betyda, men rent objektivt är det svårt att utesluta givet rådande omständigheter.

Man kan dra en liknelse med Vänsterpartiet och Antifascistisk Aktion eller för den delen Revolutionära fronten. Det finns, eller har funnits en falang, inom Vänsterpartiet som gillar och sympatiserar med det radikala och utomparlamentariska. En krets av personer som kanske inte organiserat sig formellt under samma fana, men som ändå ingår i samma nätverk av extremister.

De följer den linje som de uppfattar är det ideologiskt rättrogna, sanna och äkta.

Det är här den stora skillnaden mellan Karlsson och Kasselstrand ligger. Karlsson vill bygga ett sverigedemokratiskt parti som är brett, stort och en dag kan bli regeringsparti – precis som Socialdemokraterna kom att bli under 1900-talet. Kasselstrand värnar hellre att hålla fast vid det ursprungliga, det nationalistiska och det han uppfattar är den rättrogna linjen. Han siktar mer på att Sverigedemokraterna ska vara en motsvarighet till Vänsterpartiet.

Majoriteten av medlemmar i Sverigedemokraterna vill se att partiet en dag kan bli ett regeringsdugligt parti. Därför har nuvarande ledning ett starkt mandat i partiet då de onekligen lyckats bra i opinionen. Därför krockar de bägge viljorna som tidigare lyckats samsas i samma parti.

Det är två viljor som drar isär. Oavsett vad man tycker om Karlssons bryska metod att klippa av banden med SDU är det numera svårt att förena de bägge viljorna i samma organisation. Brytningen var väntad, precis så som en gång hände när socialdemokraterna var ett relativt nytt parti – men som hade ambitioner att bli det stora regeringsbärande partiet.

Och kanske är det vad som på sikt behövs, ett stort parti motsvarande Socialdemokraterna och med tiden ett mindre, mer uttalat nationalistiskt parti, som kan ikläda sig samma roll som Vänsterpartiet idag har i förhållande till Socialdemokraterna.

Faktum är att Kasselstrand på inget sätt är en korkad person, eller människorna runt honom. Jag har även svårt att se att de skulle vilja ingå i Nordisk Ungdom eller satsa på en framtid helt och hållet inom den identitära rörelsen. Jag tror faktiskt att de med tiden skulle kunna bygga ett eget parti som liknar den modell jag beskriver ovan – ett nytt Vänsterparti, fast på högerkanten eller var man nu vill placera dem.

Därmed inte sagt att Karlsson är den smidigaste smålänningen att hantera den här brytningen. Det är han inte.