DEBATT: Dags att sätta Norden framför EU

Angela Merkel och Stefan Löfven Foto: @EuropeanUnion
  • Torsdag 8 apr 2021 2021-04-08
E-post 1017

EU har förändrats mycket sedan Sverige anslöt sig till unionen 1995. Stödprogrammet efter coronakrisen är ytterligare ett stort steg i fel riktning. Mot bakgrund av detta borde Sverige ompröva sitt förhållande till EU och prioritera det nordiska samarbetet, menar Ilan Sadé, partiledare för Medborgerlig Samling.

En starkt decimerad riksdag beslutade nyligen att anta EU:s förslag om ett stödsystem på unionsnivå för att, som det heter, bidra till den ekonomiska återhämtningen efter coronakrisen. Stödsystemet, innebärande att EU tar stora lån, att Sverige dras in i en skuldgemenskap och att Sverige blir stor nettobetalare, godkändes genom att regeringen med stödpartier röstade ja, medan M och KD – vilka hade avgörandet i sina händer – avstod från att rösta. 

Processen att anta förslaget pågår inom hela unionen. I Tyskland har den federala författningsdomstolen beslutat att sätta godkännandet på vänt, för att granska om förslaget är förenligt med grundlag och EU-fördrag. Emellertid pekar det mesta på att förslaget kommer att accepteras av alla medlemsstater. Sverige har redan haft sin möjlighet att bromsa processen och söka förankring genom en ordentlig samhällsdebatt och rentav en folkomröstning, men har nu försuttit den chansen.

EU får enligt det ena av unionens två grundfördrag inte ta lån för att finansiera sin verksamhet. Denna regel är EU nu på god väg att bryta mot. Dessutom blir Sverige borgensman med solidariskt betalningsansvar om EU inte skulle klara av att lösa sina skulder. Det finns redan färdiga planer på att öka unionens förmåga att finansiera sina utgifter och återbetala sina lån genom EU-skatter. Skuldpaketet innebär helt enkelt att unionen korsar en principiellt viktig gräns.

EU har förändrats mycket sedan Sverige anslöt sig den 1 januari 1995. Den union som det svenska folket då hade att ta ställning till var i hög grad ett frihetsprojekt, med fokus på frihandel och fri rörlighet. Den snabba utvidgningen under 00-talets första hälft, då ett antal central- och östeuropeiska länder anslöt sig, var ur det perspektivet glädjande. Emellertid kan vi nu konstatera att EU, trots de inre olikheterna, inte har klarat av att hålla sig till det som borde vara kärnuppgifterna. EMU skapar spänningar och sydeuropeisk arbetslöshet, samtidigt som staterna kan låna alltför billigt. Mer och mer pengar ska in till Bryssel för att fördelas i form av olika bidrag, vilka orsakar en projektindustri av sällan skådat slag och – på många håll – korruption. Vi som arbetar med juridik märker hur allt fler områden detaljregleras av EU-direktiv, vilka ligger till grund för krånglig, byråkratidrivande lagstiftning utan förankring i sunt förnuft och allmänt rättsmedvetande.

Det är slående hur svenska politiker i tal ständigt upprepar att Sverige ska göra sin röst hörd och påverka, men i handling aldrig lägger några veton i riktigt kritiska lägen. Visst blir det kompromisser, men eftersom utgångspunkten alltid utgörs av förslag från kommissionen om mer makt och detaljreglering på EU-nivå, innebär även kompromisserna att steg tas i den riktningen.

Mot bakgrund av denna utveckling måste vi ställa oss frågan hur Sverige framöver ska förhålla sig till EU och det egna medlemskapet. Vi kan inte stillatigande se på hur unionen bara fortsätter i superstatens riktning. Sveriges strategi borde nu se ut enligt följande.

1. Sverige bör analysera EU-fördragen och EU:s rättsakter på djupet och ställa krav på att få undantas från ett antal områden vilka är underställda unionens reglering. Det handlar framförallt om den omfattande bidragspolitiken, borgensåtaganden, finanspolitik, penningpolitik, socialpolitik och direktbeskattning. Om inte EU kan begränsa sig, måste Sverige begränsa sitt deltagande och sina förpliktelser i förhållande till EU!

2. Kravet på undantag och efterföljande förhandlingar bör i största möjliga mån ställas och ske i samråd med likasinnade stater. Oavsett vilket, bör frågan väckas av Sveriges regering efter valet 2022. Den 1 januari 2023 bör tjäna som slutdag för en sådan anmälan.

3. Om frågan väcks av Sveriges regering i enlighet med tidsplanen, får förhandlingarna följas noggrant under år 2023 och utvärderas mot uppsatta mål.

4. Om frågan däremot inte väcks av regeringen senast den 1 januari 2023, eller så sker och EU avvisar möjligheterna till rimliga uppgörelser inom ramen för ett fortsatt svenskt medlemskap i unionen, bör en folkomröstning hållas om Sveriges fortsatta medlemskap i EU. Om folket säger ja till ett utträde, får en utträdesprocess dra i gång och förhandlingarna om Sveriges tillgång till den inre marknaden fortsätta.

5. Sverige bör under alla omständigheter lägga kraft på att återuppliva ett starkt nordiskt samarbete. De nordiska länderna står varandra mycket nära till följd av gemensam historia och kultur. Vården av förbindelserna länderna emellan har försummats under ett antal årtionden och samarbetet borde fyllas med ny energi, god vilja och ömsesidig förståelse.

Förhållningssättet till Sveriges EU-medlemskap efter Brexit och efter det att skuldpaketet har gått igenom måste upp på den inrikespolitiska dagordningen. De svenska riksdagspartiernas vana att undvika EU-frågan och bara låta saker och ting fortgå behöver nu utmanas med en genomtänkt strategi, som inte bara innebär ett nej, utan även ett ja till någonting framåtsyftande och stärkande när det gäller internationella relationer. Det är hög tid att sätta ett nordiskt samarbete i första rummet och omförhandla förhållandet till EU.

Ilan Sadé, partiledare för Medborgerlig Samling

Innehållet som publiceras på Nyheter Idag omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Nyheter Idag