Woke-eliten vill att vi ska anpassa språket så att alla ska känna sig inkluderade och accepterade. Men är en värld där vi kallar kvinnor för män och män för kvinnor i vårdsammanhang verkligen en förbättring? Är en värld där vi böjer på objektiva sanningar för andras bekvämlighet något att sträva efter? Och viktigast av allt – vad blir konsekvenserna av det? skriver debattören Destiny Ameen från Konservativa Förbundet.

I veckorna har vi kunnat ta del av nyheter som troligen fått alla förutom woke-eliten att skaka på huvudet och ifrågasätta vilken värld vi egentligen lever i.

Det är transkvinnor, fullpumpade av testosteron, som tävlar mot biologiska kvinnor i tyngdlyftning. Det är 1177 som ber befolkningen att sluta kalla barnaföderskor för kvinnor och nya parodiska termer för att låta mer inkluderande som dagligen uppstår.

Man kan inte annat än fråga sig när detta vansinne kommer att ta slut. Vad blir vändpunkten som får gemene man att sätta ner foten och dra gränsen för vad som är inkluderande och för det som är ren och skär nonsens?

Att befolkningen handlar efter sunt förnuft och konsekventialism är ett minne blott. Istället blir vi konstant påminda av att de vanliga uttrycken vi brukar är obsoleta och att nyare, mer inkluderande ord bör användas för att ge intrycket av att man är med i svängarna och inte är trångsynt.

För det är nämligen vänsterns knep, att stämpla alla dem som inte vänder kappan efter deras vind som trångsynta, följt av flertalet ord med suffixen -fob, -ist eller -gyn.

Ett tydligt exempel på detta är det nya ordet ”chestfeeding”, som enligt woke-eliten ska ersätta det traditionella ”breastfeeding”, engelskans ord för amma. En amerikansk sida ämnad för mödrar skriver att: ”’Chestfeeding’ är processen där matning av ett barn med mänsklig mjölk från en persons bröst sker. Det är ett begrepp som kan användas av vem som helst, men används ofta av transpersoner eller icke-binära för vilka ord som amning inte passar”.

”Birthing person” är ännu ett woke begrepp som tagit sig ända vägen till amerikanska kongressmedlemmar och användes flitigt av demokratiska representanter under landets mors dag.

Trots att både du och jag vet om att det är fysiskt omöjligt för en person med kombinationen XY till könskromosomer att amma eller föda ett barn, har dessa begrepp, som människor förväntas använda för att låta mer inkluderande, lyckats bli etablerade i USA. Politisk korrekthet och identiteter har successivt underkuvat fakta och verkligheten.

Hur berör amerikanska ordval Sverige, kan man fråga sig. Som vi har upplevt med tidigare rörelser med amerikanska rötter såsom Black Lives Matter och Metoo så har bevisligen trender från de förenta staterna en kuslig förmåga att så småningom hitta hit. Inkluderande begrepp är inget undantag.

Nyligen uppmärksammade kolumnisten Ivar Arpi att 1177 Vårdguiden påbjuder att man bör undvika använda ordet kvinna för att beskriva just kvinnor, eftersom det kan finnas andra gemensamma nämnare än just könet. Ett annat exempel Arpi tog upp var Försäkringskassans val att beteckna gravida kvinnor för gravida personer.

Man kan lyfta argumentet att det inte skadar att visa lite omtanke gentemot transpersoner genom att delta i inkluderingskulten och använda dessa nya ord de hittar på titt som tätt. Men problemet är att det är just det det gör. Att inte kalla saker för vad de är, och att anpassa objektiva verkligheter efter subjektiva identiteter leder inte till något annat än katastrofer.

Det är en verklighet att endast kvinnor kan bli gravida och att endast män kan få prostatacancer. Ändå får transkvinnor i Kanada screening för livmoderhalscancer, vilket är resurser som kunde gått till kvinnor som faktiskt har livmödrar. Och ändå får transkvinnor i sport tävla mot fysiskt underlägsna biologiska kvinnor som får sina välförtjänta rekord krossade av någon som i kategorin för män endast är medioker.

I mångas öron kan detta låta transfobiskt och fördomsfullt och jag kan förstå dem. Hade jag också lyssnat blint på journalister, Hollywood och de stora tankesmedjorna hade jag nog haft samma världsbild. Men sanningen är att förvränga faktum utefter andras bekvämligheter inte är detsamma som kränkande, utan snarare tvärtom.

Om min subjektiva känsla säger att min uppsats förtjänade ett A, men lärarens objektiva sanning säger att den var underkänd, gör läraren mig en tjänst genom att berätta verkligheten för mig, även om den krockar med min bekvämlighet. Samma sak gäller för en tonåring som känner sig vuxen men blir nekad köp på Systemet, för hans eller hennes eget bästa, trots att denne troligen fått sin identitet kränkt.

Så är även fallet för en anorektiker som ser sig själv fet i reflektionen, men, som för dennes eget bästa, får medicin och terapi för att ändra uppfattningen utefter hur verkligheten ser ut. Så hur kommer det sig att verkligheten plötsligt måste anpassas utefter transpersoners trevnad?

”Wokeness” och detta eviga tjat om inklusivitet har nått sin gräns sedan länge, och det är högst angeläget att vi tillsammans sätter ner foten och återvänder till sunt förnuft. Man måste kunna skydda transpersoners rättigheter utan att blunda för biologin och beröva kvinnor från det enda de har som skiljer dem från män.

Våga vägra använda begrepp som strider mot verkligheten och våga kalla saker för vad de är. Ja, sanningen är många gånger obekväm, men i slutändan varar den längst och därför bör vi hålla oss fast vi den och istället överge påhittet.

Destiny Ameen, Konservativa Förbundet