DEBATT Moderaternas toppnamn till EU-parlamentet Tomas Tobé lajvar tuff opposition och går till attack på regeringens brister inom rättspolitik och kampen mot terrorism. Men Tobé saknar all form av trovärdighet i frågan då hans parti var lika passiva under Alliansregeringens tid vid makten. Tomas Tobé är i högsta grad medansvarig. Hans angrepp på regeringen, utan att ta ansvar för sina egna misslyckanden, är ett symptom på problemet, inte en del av lösningen, skriver Edward Nordén och Fredrik Sander, Medborgerlig Samling.

Moderaternas förstanamn till EU-parlamentet, Tomas Tobés (M) går till i Aftonbladet 23 april till kraftigt angrepp mot regeringens brister inom rättspolitiken och arbetet mot terrorism. Det är en uppvisning i politisk skamlöshet av sällan skådat slag. Att Socialdemokraterna kom sent upp på banan med nödvändig lagstiftning och verkningsfulla åtgärder är noterat. Men lagstiftning som gjort skillnad vad gäller hanteringen av IS-förbrytarna hade behövts beslutas under Alliansens regeringsinnehav. För att vinna trovärdighet i dessa frågor har Moderaterna ett grundligt sopande att göra framför egen dörr.

Sverige har under flera regeringar och under flera år byggt upp en svår situation vad gäller grundläggande kärnfunktioner i landet. Vi saknar en fullt fungerande ordning för att förebygga och hantera terrorism och extremism. Vi saknar en fullt ut fungerande polis. Vi är svaga i frågor om beredskap och säkerhet. Det finns inget grannland eller allierad som inte känner till det. Det finns inte heller någon terrorgrupp eller fientligt sinnad som inte känner till det.

Moderaterna oförmåga manifesteras inte bara i underlåthet utan även i aktiva beslut som underminerar landets förmåga att stå emot angrepp. 2012 lade Moderaterna ner Beredskapspolisen. En resurs av vidareutbildad personal som rekryterades bland före detta jägarsoldater och militärpoliser och vars främsta uppgift var platsbevakning och befolkningsskydd. Sverige har sannolikt aldrig haft en sådan välutbildad frivilligreserv. Precis en sådan gripbar resurs som Tobé nu efterfrågar några år efter att hans eget parti avvecklade den.

Det är dock inte första gången Tobé och moderaterna beklagar sig och skyller andra för den verklighet som man själva starkt bidragit till och sedan vill åtgärda med ogenomtänkt plakatpolitik. Så sent som sommaren 2018 skrev Tobé en debattartikel i SvD där han menade att ordningsvakter från privata bevakningsföretag skulle komplettera Polisen i Stockholm. Beskrivning av hur denna komplettering skulle gå till lyste dock med sin frånvaro. Polisen arbetsleder inte bevakningsbranschen eller har gemensam sambandsutrustning för att möjliggöra koordinerade insatser. Medborgarnas säkerhet förtjänar att tas på större allvar än dessa återkommande taffligheter.

Alliansregeringen (2006-2014) valde att blunda för de problem som redan då var uppenbara. Intresset för att införa eller ens diskutera att införa en effektiv terrorlagstiftning som hade kunnat försvaga tillökningen av jihadister och extremister i Sverige var obefintligt. Tomas Tobé satt i riksdagen under denna tid och är i högsta grad medansvarig för de problem han nu beklagar. Den jihadism som till del växer ur extrem politisk islamism hade behövt klarsynta och framsynta politiker som både ska kunna – och våga – förutse och förebygga detta.

En av ledargestalterna i en svensk islamistisk organisation associerat med det extrema Muslimska brödraskapet satt i Moderaternas riksdagsgrupp där denne bland annat ingick i Försvarsutskottet som suppleant. Försvarsutskottet bereder bland annat militära frågor, samhällets krisberedskap och landets säkerhet. Tobé tyckte att kritiken mot detta tilltag var ”främlingsfientligt” vilket känns fjärran för den vaksamhet mot extremism som han nu efterlyser.

 Nu säger Moderaterna att de ska ta i med hårdhandskarna mot de problem de själva bidraget till att skapat. Det är bondfångeri och det blir uppenbart att dagens situation inte kan lösas av de politiker som har skapat den.

Tobés utspel är snarast en del av problemet, inte en del av dess lösning. Sverige måste få till skarpa förändringar för att inte vara i en mycket svår situation om 5 år.