När Anna Ardin utan kritiska frågor i TV får sprida sin egen version av fallet Assange och utmåla honom som en sexbrottsling – trots att förundersökningen är nedlagd – förminskar det verkliga sexövergrepp, skriver Patricia Pettersson.

I både tidningar och TV har fallet Assange plötsligt kommit upp igen. De drabbade kvinnorna ”träder nu fram” och berättar om vad som hände de där dagarna för över tio år sedan.

Slutsatsen vi förväntas dra är att Assange är en sexbrottsling som kom undan och kvar sitter två drabbade svenska kvinnor. Kändis, sex och världspolitik – det går knappast att skapa en mer lockande historia. Men det sker till priset av att riktiga sexövergrepp förminskas. Alla kvinnor både i Sverige och världen som dagligen lever i rädsla att drabbas av våld och som fråntas rätten till sin egen sexualitet. Jag vet, för jag är en av dem.

I TV-programmen berättar Anna Ardin sin version. Den går ut på att Assange rent allmänt var en slusk och att han begick ett sexuellt övergrepp mot henne. När hon senare fick reda på att en annan kvinna också råkat ut för en liknande sak gick de tillsammans till polisen och sedan var cirkusen igång.

Den liknande saken var att Assange inte ville använda kondom. Med tanke på hans kändisstatus och världsturnerande kan man förstå om det oroade bägge kvinnorna. Rädslan visade sig senare vara obefogad eftersom Assange inte hade någon könssjukdom. Därmed var det inte heller något sexualbrott eftersom själva sexet var frivilligt.

Detta kan alla läsa i den läckta häktningspromemorian från förundersökningen. Att Assange saknade normal hyfs och vett verkar tydligt.

Så blir det tyvärr ibland med kändisar, de beter sig respektlöst och förväntar sig att omgivningen ska servera dem allt. Ett sådant beteende är uselt men dock inget brott, även om den som drabbas av det kan känna stor besvikelse och bli väldigt ledsen. Det var också den slutsats som den första åklagaren, Eva Finné, drog när hon fick ärendet på sitt bord.

Assangeärendet kom snabbt att bli storpolitik. Den svenske kändisadvokaten och tidigare Jämställdhetsombudsmannen Claes Borgström begärde överprövning och lyckades med konststycket att få åklagare att ta upp det nedlagda ärendet igen. I juridiskt tveksamma fall som detta händer det sällan eller aldrig.

Men här hände det. Kanske eftersom Assange hade blivit ett politiskt problem för Sverige i relation till USA.

Omständigheterna är än idag oklara och det är en härva för media att gräva i. Vem drog i trådarna? Fanns det kontakter mellan svenska och amerikanska representanter, och isåfall vilka? Inget av detta verkar intressera SVT eller TV4:s Kalla Fakta.

Istället är det tio år gamla beskrivningar av dålig hygien och ofräscht rapande som lyfts fram. Skvaller som inte går att kontrollera, men som media ändå väljer att ge utrymme åt.

Tänk om de resurser som bland andra polis och åklagare lagt på fallet Assange istället hade gått till att hjälpa verkliga sexbrottsoffer.

Var tredje kvinna i åldern 20-24 år utsattes enligt Brås Nationella Trygghetsundersökning 2019 för ett sexualbrott. Gärningsmännen slipper undan och när de i enstaka fall åker fast är de snart ute på gatan igen och fortsätter sin brottslighet.

Svenska kvinnor är rädda idag. Vi måste tänka på var vi rör oss och hur vi klär oss, vara misstänksamma mot nya kontakter och göra vårt bästa för att undvika situationer där vi inte kan fly. Detta är ett gigantiskt samhällsproblem som borde vara långt viktigare att ta tag i.

Ursäkta, men jag mår lite illa när en erfaren socialdemokratisk politiker som Anna Ardin ges utrymme att oemotsagd sitta i TV och framställa det som att hon är ett brottsoffer. Hade hon varit ett verkligt brottsoffer skulle hon inte kunnat förmänskliga gärningsmannen som hon gjorde. Vad en våldtäktsman gör är nämligen inte mänskligt. Det hade hon vetat om hon var ärlig i sin berättelse.