Donald Trumps Twitterkonto raderades över en natt. Samtidigt är diktatorer och extremister kvar. Twitters godtyckliga avgränsningar av vad som får sägas och av vem det får sägas är oseriöst och dessutom något som på ett fundamentalt sett påverkar möjligheterna till fri opinionsbildning och debatt. Svenska partier från höger till vänster – som hittills varit märkvärdigt tysta i frågan – kan tycka att det är praktiskt när meningsmotståndare tystas. Men om de inte förmår att tänka med annat än känslor bör de ägna sig åt annat än politik, skriver Edward Nordén och Åsa Tallroth, Medborgerlig Samling.

De senaste åren har sociala medier blivit helt dominerande vad gäller politisk information. Nästan all politisk diskussion sker på ett fåtal utländska och privatägda plattformar.

Twitter, Facebook, Instagram och Youtube är tillsammans så stora att de numera påverkar vilken politisk information som väljare nås av. Det skulle kunna vara ett fantastiskt tillfälle att säkra fri debatt, fri information, fria möten med både oliktänkande och sympatisörer, fri opinionsbildning och yttrandefrihet.

Under hela det föregående seklet har människor i väst kämpat för att få in information i diktaturer för att visa dem att en fri värld finns. I skrivande stund försöker fortfarande demokratikämpar i världens diktaturer beskriva verkligheten och få ut den till omvärlden.

Den frihet som sociala medier ger för även med sig desinformation, felaktiga tolkningar och galningar att hantera. De finns i verkligheten och de finns även på nätet med alla oss andra.

Det är hanterbart. Alla länder har sina dissidenter. Även västvärldens demokratier. Även Sverige. En demokrati tillåter alla dessa att komma till tals. Det innebär också att vi är tillräckligt kloka för att hantera olika åsikter och ändå rösta fram ett vettigt styre.

Människor som av olika skäl utvecklar radikala tankar finns alltid, i alla länder, har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Människor som av något skäl tappar förtroendet för sin omvärld och tappar fotfästet kring sina åsikter bemöts bäst av goda argument. Inte av att tystas.

Framväxten av radikala åsikter bemöts bäst av sansade åsikter. Det är de svåra samtalen och de fria debatterna som lett västvärlden till sin demokratiska position.

I en demokrati med fungerande yttrandefrihet bemöts de dåliga argumenten med de goda argumenten. Inte av censur.

Många av oss är vana vid att få tala, tänka och diskutera fritt med varandra. Även med våra meningsmotståndare, poliser, militärer, tjänstemän och politiska beslutsfattare. Vi ska inte acceptera att man i praktiken låter privata företag med dominerande ställning över den politiska informationen och diskussionsplatsen tysta delar av den politiska floran.

Att inte kunna se problemet med att låta dessa icke-transparenta företag begränsa informationen från en amerikansk president med nästan 75 miljoner väljare bakom sig är anmärkningsvärt svagt tänkt.

Samtidigt som både diktaturer, diktatorer, kriminella och militanta extremister är kvar. Den gränsdragningen går inte att hantera på ett seriöst eller konstruktivt sätt.

Fler behöver fundera över om dessa företag i framtiden kan komma att ägas av helt andra människor. Eller kontrolleras av stater som saknar demokratisk styrning.

Nu är ett utmärkt tillfälle att reda ut hur vi uppdaterar det demokratiska förhållningssättet till de stora aktörer som även dominerar svenska väljares tillgång till politisk information.

Den informationen påverkar hur väljare agerar vid val, vilket i sig påverkar valutgången. Ingen betvivlar nämligen detta. Ändå syns vare sig de rödgröna –  eller de borgerliga partierna – ha tänkt några djupare tankar om hur man ska hantera påverkan på svenska väljare och delvis svenska val.

Än så länge tycker många riksdagspartier kanske att det är lite för praktiskt att bara obekväma röster deplattformeras eller tystas. Det är dock att tänka med sina känslor. Om man gläds åt att politiska meningsmotståndare tystas, eller begränsas, av icke-transparenta privata företag snarare än av ens egna goda argumentation så bör man syssla med något annat än politik.