Bostadsminister Märta Stenevi (MP) vill ha ökad asylinvandring och EBO-lag – något vi vet leder till ökad segregation. Åsikter som Stenevi hyser boendes på behagligt avstånd från utsatta områden. Stenevi borde flytta till Rosengård så hon får leva med resultaten av sin och Miljöpartiets politik, skriver Nils Littorin från Malmölistan.

Märta Stenevi tog som lokalpolitiker i Malmö i försvar den bosättningslag (EBO) som leder till trångboddhet och ökad segregation. Samtidigt har Mp bekämpat alla försök att minska asylmigrationen till kommunen. Viktiga frågor har istället varit elcyklar och att det “ska bli svårare att ta bilen på korta avstånd”. Själv bor hon i radhusidyllen i Limhamn och investerar i oljefonder. En spegling av symbolpolitikens hyckleri: den drabbar alltid någon annan.

Jag missunnar ingen lugn och ro, långt borta från narkotikahandel, trångboddhet och kulturkrockar i utsatta områden. Att folk som har råd köper hus i lugna delar av stan är begripligt. Men när kommunalrådet som nu blivit bostadsminister samtidigt vill öka inflödet av nya migranter bör hon också kunna svara på var de ska bo? Är det i villorna på Limhamn/Bunkeflo eller, mer troligen, ett svart kontrakt på Möllevången och Rosengård. Eller kommer de att få förtur till kustnära MKB lägenheter som vanliga arbetare inte har råd med, men som socialtjänsten betalar hyran för?

Tyvärr har det grönröda styret i Malmö och Sverige inte levererat svar på detta praktiska problem. Det är som om det multikulturella samhället skulle lösa boendefrågan av sig självt. Verkligheten talar ett annat språk.

Nästan 40 procent av Malmös hemlösa har utländskt eller okänt medborgarskap. Trångboddheten har nästan fördubblats sedan 2008. Trots denna ohållbara situation vill Miljöpartiet ha fortsatt asylinvandring och EBO-bosättning, något som kommer att leda till ghettofiering av en redan splittrad stad. Med Sveriges högsta arbetslöshet och hemlösa burkletare på gatorna framstår politiken som verklighetsfrämmande.

Under tiden då Stenevi var kommunalråd med ansvar för bl a stadsbyggnad i Malmö hade staden 2 000 vuxna och 1 300 hemlösa barn. Malmöforskare rapporterade om barn som nattetid hölls sömnlösa av kackerlackor och smuts. Situationen för en flicka, 15 år gammal, fick tjäna som exempel: hon försökte sova på golvet i ett tillfälligt boende men stördes av skadedjur som mamman kämpade för att ta kål på.

Samtidigt som tusentals nyanlända kämpar för att få tak över huvudet har kommunen tappat kontrollen över kostnaderna. Oseriösa hyresvärdar i det numera ökända höghuset “Kinesiska muren” tog ut fyrdubbel hyra av Malmö stad för akutboenden åt hemlösa. Omoraliska skattesmitare i bostadsrättsföreningen fick möjlighet att berika sig på skattemedel. Hälften av Malmös största hyresvärdar misstänker att deras lägenheter säljs svart. Skuldsatta, fattiga och nyanlända vittnar för Hem&Hyra om hur de betalat för svarta hyreskontrakt.

Innan Malmös prekariat har fått en fast förankring i samhället med bostad och jobb är det oansvarigt att ta emot fler. De riskerar att hänvisas till en ovärdig och för kommunen kostsam tillvaro på akutboenden, eller ännu värre – på gatan.

Bostadsministern skulle kunna flytta till en lägenhet i Rosengård, där hon på gott och ont skulle få leva med resultatet av Miljöpartiets politik. Kanske hade vi då fått en mer verklighetsförankrad bostads- och migrationspolitik?