”I närtid väntar högre livsmedelspriser. Många bönder lägger ned sin verksamhet för gott utifrån kostnadsbilden. Skulle Sverige i ett krigs- eller krisläge stängas av från handel så väntar akuta problem. I detta läge fokuserar alltså Djurens Rätt på att uppmana svenska konsumenter att välja bort kycklingen från tallriken” skriver Monika Råberg Hellsing och Edward Nordén, Medborgerlig Samling.

Kriget i Ukraina ställer många saker på sin spets. En förväntad konsekvens är brist på livsmedel då Ukraina är en av världens stora exportörer av vete. Ukraina, Ryssland, Indien och Kina står för nästan hälften av världens veteproduktion. Ryssland är stora gödningsexportörer. Samma gödning som skenar i pris även för svenska bönder. Det är en världsmarknad.

I ett land som befinner sig i krig kommer både sådd och skörd försvåras. I mindre lyckligt lottade delar av världen kommer vi se ännu mer svält och näringsbrist som en direkt konsekvens av kriget. I Sverige är risken uppenbar för kraftigt höjda matpriser. Sveriges självförsörjningsgrad på livsmedel är idag ungefär 50 procent och detta är alltså utan att man räknar in de insatsvaror som krävs för att odla maten – vilka i sin tur behöver importeras.

Vi befinner oss alltså på många sätt i ett prekärt läge där fokus borde vara att öka självförsörjningsgraden med alla till buds stående medel. Om Sverige producerar mindre äter vi någon annans mat. Finare än så är inte den krassa verkligheten.

När man då slår upp tidningen och läser följande artikel författad av en hög företrädare för organisationen Djurens Rätt så blir man trött. Artikeln argumenterar för att välja bort kyckling producerad av Kronfågel på grund av att Djurens Rätt underkänner Kronfågels utvecklingsprogram.

Innan vi fortsätter denna text så behöver det sägas att ingen av oss skribenter har någon koppling till Kronfågel. Lagstiftning och regelverk ska givetvis följas. Vårt syfte är inte att gå i svaromål för dem eller att vifta bort all kritik som Djurens Rätt riktar. Vårt syfte är att se till den större bilden av vad den här typen av kritik är ett symptom på och kan med fördel generaliseras till annan matproduktion i Sverige och i Västvärlden.

Vi har under lång tid varit bortskämda med att all mat vi önskar finns i affären till överkomliga priser. Nu är det stor risk att denna ordning inte längre består. I närtid väntar högre livsmedelspriser. Många bönder lägger ned sin verksamhet för gott utifrån kostnadsbilden. Skulle Sverige i ett krigs- eller krisläge stängas av från handel så väntar akuta problem. I detta läge fokuserar alltså Djurens Rätt på att uppmana svenska konsumenter “att välja bort kycklingen från tallriken”.

Kycklingproduktion är hyfsat resurssnål och ett någorlunda billigt livsmedel för att försörja befolkningen med protein. Den har också fördelen att snabbt kunna skalas upp. Vad vi behöver göra i det läge vi befinner oss nu är att värna svensk matproduktion. Och om lagstiftning ska diskuteras så är det snarare utifrån perspektivet om huruvida regelverk borde lättas upp i syfte att kunna öka svensk matproduktion och självförsörjningsgrad.

Sverige och Västvärlden måste sluta med sitt dekadenta självskadebeteende. Det är en mänsklig rättighet att slippa svälta. Det är en kärnuppgift för stater att se till att det finns tillgång till mat för befolkningen även i kristider och krig.

Matproduktion är grunden för vår existens och inte någon problematisk verksamhet som ska nagelfaras och anklagas för att “förstöra miljön” eller “skada djur”. Utan köttproduktion – ingen gödsel. Ingen gödsel eller gödning – ingen spannmål. Till resonemanget hör att Sverige producerar världens renaste och säkraste mat.

Det krävs en lång tid av fred och frånvaro av svåra problem som är vardag i omvärlden för att tappa greppet om kärnverksamheter. Trygghet, säkerhet, mat, vatten, stabilitet och frånvaro av hot mot liv är kärnan av mänskliga behov. Sverige har blivit ett bekvämt och barnsligt land som föredrar att prata om självförverkligande samtidigt som vår stabilitet och trygghet urholkas av politiker som aldrig ser något komma.